Varför så lite RFID?
Min plånbok öppnar dörrar — och spärrar. Jag har pillat in både passerkortet till jobbet (som också styr annat där än dörrar) och SL-kortet däri, så det är bara att hålla upp den och promenera. Andra kort måste man fortfarande plocka upp ur plånboken varenda gång man ska använda dem, även nyare bankkort som bytt magnetremsa mot chip, och då och då funderar jag på varför. Varför är inte allt RFID-chippat, så man bara kan vifta, och eventuellt trycka in någon kod?
Ja, det finns säkerhetsproblem med RFID-taggar, men det finns så mycket andra säkerhetshål i vår vardagliga kortanvändning som vi antingen lyckats täppa till eller bara struntar i. Krypterade taggar är lite dyrare, men med tanke på hur många kort man använder borde det gå att lösa — eller vara värt det.
I min drömvärld skulle jag i förlängningen bara ha ett enda kort, som jag kan knyta fler funktioner till allteftersom, så att det sen funkar överallt. Butiker — både för betalning och bonuspoäng — jobbet, tunnelbanan, biblioteket, överallt kan jag bara hålla upp plånboken och larva vidare. Istället för att behöva öppna plånboken och plocka fram — eller inte få mina poäng för att jag inte orkar ha tjugoarton kort med mig jämt.
Då förlorar man ju så mycket mer om man blir av med kortet, säger någon kanske. Gäller inte det om man blir av med plånboken också, med alla korten i?
Skulle ni vilja ha fler viftiga RFID-kort — eller bara ett, som gjorde allt?
Om Julia
Journalist i Stockholm med svarta plastbågar och Mac-dator. Nörd och pryttelälskare i hjärtat. Bloggar på juliaskott.wordpress.com
det har jag velat ha i ca 15år…
tänkte på det redan när SEB lurade på mig det fina cashkortet… haha.. Och eftersom jag är kille så gillar jag inte att ha 10000000kort som det verkar som om ni tjejer oftast gör blandat med era fina kvitton.. 
Eftersom de flesta biblioteksböcker idag (iaf i vissa kommuner) är RFID-taggade, så är det egentligen konstigt att inte även bibliotekskorten är det! Fortfarande kör vi med streckkoder. Undrar när streckkoderna försvinner?
Oh ja, framför allt ett kort med många funktioner. Trött på tusen kort.
Varför inte ett busskort som funkar hemma i staden där jag bor, men som skulle kunna laddas med typ SL-remsa när jag åker till Stockholm, funka med Oyster card i London osv. Och så ett gemensamt bonuskort för alla butiker. Eller ännu bättre som en del faktiskt har, att man ist för att visa bonuskort blippar körkortets streckkod.
Ett enda kort vore toppen. Din idé med RFID i alla kort vore också en skön grej. Frågan är vad som händer om jag har flera kort som går att betala med (t ex VISA och MasterCard), men det borde ju gå att välja i betalstationen. Ännu bättre om man kan välja kortet som tillhör personen som står bakom i kön
Hur som helst så borde det universella kortet även kombineras med körkort / id-kort. Tänk att bara gå omkring med ett kort. Vilken lycka!
RFID-chip i mobilen. Där har ni det. Sen bara fyller man på med ”kort” allt eftersom. Verkar vara trögt att få igång dock.
Men då måste ju RFID-chippen sluta störa ut varandra också. Mitt RFID-busskort måste plockas ut ur plånboken varje gång jag ska använda det för att jag har något annat kort som stör ut signalen så att mottagaren registrerar mitt kort som ogiltigt. Störigt!
Liv, vad skumt, det problemet har inte jag.
Om allt är på samma borde det i alla fall inte hända. =)
[...] 19 augusti, 2010 av Julia På Lilla gumman skriver jag idag om RFID-chip. från → lite nördigt, tips ← Dagens T-shirt (och tidningstips) No [...]
Man kan ju ha allt samlat på id-kortet, spårbart till hundra procent, kopplat till någon sorts biometrisk information för att undvika förfalskning, och med rätt avläsningsutrustning skulle alla bankbedrägerier och kortsvindlare vara som bortblåsta. Och all information kring köp, resor, och rörelsemönster skulle gå att spåra lätt som en plätt.
Hej storebror!
Det blir inte ett kort, det blir en telefon. NFC (Near Field Communication) är på god väg.
RFID var tänkt för att hålla ordning på kossor, eventuellt mjölkpaket. Inte något som kräver någon säkerhet. Bankkort? Jag blir rädd av bara tanken, skulle bli värre än med passen. Sätta sig på gatan med en ryggsäck och samla kreditkortsnummer? Till och med bekvämare än phishing-siter.
Som att det inte redan registreras allt man handlar? Och många andra saker man gör.
(Menar inte att det gör det rätt. Men det skulle inte vara nånting som helt plötsligt blir ett problem.)
Ett kort/pryl skulle vara fantastiskt skönt. Men skulle inte det bästa vara att sätta chipet under huden? Då skulle ju risken att slarva bort det det minska markant. (Fast ev rån skulle riskera att bli lite obehagliga.)
Såklart det är skillnad om all data om köp, resor etc finns i en och samma centrala databas eller om de finns i många utspridda.
Min läkarstuderande vän, tillika datanörd, satte ett sådant chip precis under huden. Det var preppat med både SL, portnyckel och jobbpass. Inte ens plånboken kanske behövs om ett tag…
Betala med kontanter och var inte ”medlem” där du handlar och det är svårt att registrera någonting alls om dig. Det handlar bara om en avvägning mellan bekvämlighet och personlig integritet. Det ÄR ett problem att allt man gör registreras, oavsett om man orkar eller törs tänka på det själv eller ej. Om man inte orkar tänka på att asbest är farligt blir det inte automatiskt ofarligt att andas in asbestfibrer, till exempel.
Det är i sammanhanget intressant att diskussionerna kring minskad kontanthantering i detaljhandeln knappt har någon fokus alls på konsumentsidan (bortsett från PRO:s protester) exempelvis vad gäller personlig integritet i kortbaserade betalsystem.
Det är en fullt rimlig begäran att kunna handla i en butik utan att butiken ska kunna knyta köpet till något som identifierar dig som person.
Det finns annars redan betalkort som bygger på RFID, Visa payWave och liknande, inklusive kort som stöder EMV-standarden. Men innan alla betalterminaler stöder kort med chip är det nog lite väl blåögt att hoppas på RFID.
Betalningslösningarna är dåliga som det är idag. Varför kan jag inte sätta en maxgräns som går att ta ut/betala för när magnetremsan används, till exempel?
Allting behöver ju inte heller innehålla information om en – SL-kortet till exempel kan bara spåra att du har betalat och hur du har åkt, inte vem du är, om du inte registrerat det.
Jag köper att det är problematiskt, men det är inte ett problem knutet specifikt till RFID-chip.
Och databaserna kan ju fortfarande vara separata, de ligger ju inte med nodvändighet i chippet i sig, det har bara med sig en sifferkombination som sedan registreras i flera olika databaser.
Jag vill ha en enda pryl (det där att stoppa chippet i ett kort är ju mest en gammal vana). Sen kan alla kreditkort, SL, bibliotekskort och medlemsskap laddas in i samma.
Dessutom ska det vara *min* pryl så att den är på min sida och inte visar upp fler ”kort” än som behövs. Att ha allt på ID-kortet är ju bekvämt, men då blir jag samtidigt registrerad överallt som diskuterats redan.
Det har väl redan gjorts försök med såna kort, men jag vet inte hur seriöst. Inte ett tekniskt problem direkt att få alla kortutgivare i samma system…
Jag är väl lite pessimist just nu, men jag skulle vara rätt nöjd bara jag hade ett lokaltrafikkort, inte 3 (Göteborg, Stockholm, Halland/Malmö/Öresundstrafiken). Uppenbarligen har fler områden kunnat anpassa sina system för detta, varför skall det vara så svårt att få alla att prata med varandra?
En önskan är att ha ett kort för alla klubbar och bonusar. Ett anonymt kort (eller som banker kör med, kort på kort med egen bild) som sen kopplas till olika system, och så känner systemet av om detta kort finns registrerat. Så länge det inte är kort med kontantladdning på spelar det ingen roll om det är magnet/chip/rfid. Möjligheterna finns ju, det är bara en extrem ovilja att tänka utanför ramarna som finns hos de flesta som jobbar med nån typ av kundklubb.
Jag kan tänka mig att ha 4 kort i plånboken: kör-, bank-, lokaltrafik- och bonuskort.
Kika på denna länk, så kanske ni kommer på andra tankar om sådana nymodigheter som RFID
http://tv.gawker.com/5623180/this-video-should-make-you-think-twice-about-contact+less-credit-cards