En gång varje sommar, i ungefär en vecka, bryter vi oss loss från datorer, tvättmaskiner, rinnande vatten och annat modernt. Då rymmer vi ut i Göteborgs skärgård, bland kala klippor och höga vågor, och bor i en liten, liten stuga på en öde ö, utan vatten och el. Några solceller ger i och för sig en gnutta av den spänningen, men inte mycket. Där fiskar vi all vår mat som vi oftast lagar på öppen eld, lägger krabbnät och guppar på vågor i vår lilla båt. Varje år kommer vi hem utan spända nackar, lite lugnare och lite mer avslappnade.

Jag säger inte att man måste bryta sig loss från tekniken, eller att det är stressande att vara uppkopplad hela tiden, jag gillar det moderna livet. Men samtidigt uppskattar jag det tusenfalt mer, när vi kommer hem igen. Rinnande vatten ur kranen och el i väggen blir rena lyxlivet, helt plötsligt. En skön känsla.

Sedan är ju inte det öde ö-livet helt teknikfritt förstås. Ekolodet till båten ska hållas koll på, gasen ska bytas, solcellerna ska funka, så stenåldern kanske är en aning upphottad i vårt fall.

Rymmer du tekniklivet ibland?

Lämna en kommentar