Nortons säkerhetstest – Hur säker användare är du?

Hur många olika lösenord använder du dig av i samband med inloggningar på nätet?
1. 1-3
X. 4-7
2. Fler än 7

Resultat:
1: 1 poäng
X: 2 poäng
2: 3 poäng

Använder du samma lösenord för inloggningar på olika sajter?
1. Ja
X. Ibland
2. Nej

Resultat:
1: 0 poäng
X: 1 poäng
2: 2 poäng

Har du någon backup på dina filer (fotografier, filmer, kontaktdatabas, musik, etc) på din dator, mobil och surplatta?

1. Ja, på samtliga enheter
X. På någon enhet
2. Nej, inte på någon enhet

Resultat:
1: 2 poäng
X: 1 poäng
2: 0 poäng

Läs mer »

En dag i höstas när jag borstade håret framför en spegel, fick jag syn på mina biceps, och undrade var de kom från. Jag hade varit löjligt lat med träningen under hösten så från vad hade de egentligen upstått? Trotsade de alla naturlagar och hängde sig kvar på mina överarmar av egen kraft? Hade de materaliserats ur tomma intet? Men sen kom jag på vad det hela kan ha berott på. Det eviga bärandet på degblandare, och naturligtvis den livsviktiga ingrediensen i all bakning, mjöl. Väger en del, mer än man tror. Borde kanske ha satsat på origami istället, men det är försent nu.

OBH Nordica Hercules kitchen machine är en tung maskin, en av de tyngre (om man ska kategorisera dem, inför uppbyggnaden av ett hemmabagargym) och det kan betyda att det inte är så mycket plast inblandat, vilket bådar gott. Men hur funkade den i skarpt läge med deg då? Det är ju viktigast av allt. Jag tycker den knådar helt ok, även om den inte är någon kung bland degblandarna, påminner i arbetssättet om Kenwood KM616. Tyvärr gnisslar min modell lite underligt vid degkörning, vet inte om den borde smörjas upp (fast det ska väl vara gjort från start?). Det här är ingen supereffektiv maskin, men fungerar absolut och gör sitt jobb.

Vi tar oss igenom Lilla Gummans Degblandarguide igen:

• Motoreffekten. OBH Nordica Hercules kitchen machine har en motor på 1200 watt, vilket smäller högt i degblandarkretsar. Eftersom jag inte har haft den så länge, vet jag inte hur hållbar den är, men generellt brukar högre motorstyrka betyda längre hållbarhet, är min egen personliga erfarenhet.
• Degskålen. Är på 5,5 liter, men utformningen gör att den faktiskt tar en 1-litersdeg. Skålen är smalare och högre, många skålar är bredare och lägre, vilket gör att den slukar mer deg.
• Designen. Jag tycker att det här är en snygg maskin, den får gärna stå på min bänk. Att den är i aluminium och inte metallfärgad plast, gör att den är reptåligare och håller sig snyggare längre (kanske mer en viktig faktor för mig som reser runt med mina degblandare)
• Priset. Rek pris 3 595 SEK, vilket ligger i mellanklassen när det gäller degblandare.

Betyg:

Plus: Stark motor, helgjuten aluminium

Minus: Min maskin gnisslar. Knådar inte degen så väldigt effektivt. Även vispningen är inte så effektiv.

Jag vet inte hur det är med er, men om någon berättar om en köksmaskin med patenterad dubbelkrok, då höjs min puls litegrann. Eller, i ärlighetens namn, inte bara litegrann, utan till den milda grad att jag skulle kunna bränna upp en EKG-maskin utan problem. Är det bara jag? Smaka lite på ordet; Patenterad Dubbelkrok. Känns det inte lockande?

Nu har jag avslöjat en av mina tekniska böjelser, förutom bruksanvisningar. ”Alla motordelar i metall” fungerar ungefär på samma sätt, men det här gäller bara köksmaskiner. Jag får väldigt ofta frågan, av till exempel  kursdeltagare på mina brödkurser, vilken degblandare jag rekommenderar. Än så länge har jag inte riktigt hittat den rätta maskinen, alla har sina för- och nackdelar. Det är min dröm, mitt El Dorado, att få hitta en maskin som jag kan rekommendera till alla, som kan vara den stora kärleken. Så därför är ord som dubbelkrok väldigt laddade för mig.

Krups nya maskin KA990 har inte ännu testats i flera år, som en del andra av mina maskiner, eftersom den är så ny, så hållbarheten vågar jag inte uttala mig om. Ni får ett omdöme om den i relativt nyskick, och så kan vi väl ses här om tre år, samma tid, samma plats, så snackar vi om det då?

Som med andra maskiner jag testat (länkar till testerna), Ankarsrum Assistent och Kenwood KM616, utgår jag från Lilla Gummans Degblandarguide när jag går igenom maskinen:

• Motoreffekten. Är på 1200Watt, vilket är riktigt bra i sammanhanget. Motorn har även 10 års garanti, vilket jag återkommer med rapport om i slutet av 2021. En stor fördel är det låga motorljudet, maskinen är riktigt tystgående, något som verkligen har märkts då den följt med ut på kurser, då har jag kunnat prata med kursdeltagarna samtidigt som maskinen varit igång. Än så länge har den knådat olika tunga degar, plus sockerkaka, pajdeg och liknande utan att gnälla det minsta.
• Degskålen. 5 liter, vilket är i minsta laget. Om man aldrig någonsin tänkt baka på mer än 5 dl degvätska (ca 2-3 limpor) så är det fullt tillräckligt, men för mig är det här ett minus.
• Designen. Jag tycker maskinen är ganska snygg. Den är i metall (inte färgad plast) och helt ok i designen. Inte snyggast på marknaden (för på den tronen sitter fortfarande Kitchen Aid säkert med kronan på huvudet), men inte fulast heller. Får stå framme på min köksbänk iallafall.
• Priset. Frapp har den för 5499:-, Tretti har den för 4495:-.

Men åter till rekommendationen, det där många frågat mig om. Är den bra då?

Svar Ja! Den knådar som en hårdhänt idrottsmassör, degarna blir riktigt bra, riktigt snabbt. Än så länge är det här faktiskt det närmsta en bagerimaskin jag har sett på konsumentmarknaden, om jag törs säga så. Alla degar får bra glutennät på nästan halva tiden mot många konkurrenters maskiner. Snyggt jobbat Krups!

På minussidan är det framförallt det opraktiska stänkskyddet av plast som måste sitta på för att maskinen ska kunna startas som stör mig. Krångligt, ivägen och jag ser framför mig hur det inom ett par år har spruckit sönder och jag har fått peta in avbrutna grillpinnar i hacken där den skulle suttit, för att kunna köra maskinen. Men bortsett från det, en toppenmaskin!

Betyg:

(Med reservation för hållbarheten)

Plus: Knådningen är enastående, även vispning. Tystgående.

Minus: Stänkskyddet av plast. Lite liten degbunke.

Pris: 4 495:- hos Tretti

Förresten, jag skulle baka ett gäng tårtbottnar och vispade ägg och socker som sig bör. Resultatet var inte bara snabbt, det blev som värsta marängen dessutom:

Väckarklockan ringer och man stapplar ut i köket för att göra frukost. Då är det tacksamt med sådant som gör morgonen lite äggstra rolig. Jag hittade något för detta ändamål, en gratis äggkokarapp till iPhone. Appen heter Kalles Äggklocka och gör reklam för kaviar. Det roliga med appen är att medan tiden räknas ned och äggen kokas till perfektion spelas musik. Random musik eller ens egen musik i Itunes. När musiken tystnar är äggen klara. Jag har använt appen ett tag och gillar den.

Om man vill kan man dessutom se vem som producerat äggen genom att knappa in koden som finns på varje ägg. Denna morgonens ägg kommer från Per-Åke Karlsson i Alsterbo. Pedagogiskt och fint med äggens ursprung.

För att ställa in rätt koktid så anger man äggens storlek och temperatur. Är de stora och kylskåpskalla behöver de koka längre tid än när de är rumstempererade. Likaså om äggen kokas på hög höjd så tar det längre tid. Dessa inställningar görs i appen.

Sedan är det bara att klicka på börja koka så startar musiken. Idag blev det Laleh som förgyllde morgonens äggkokning. Mycket bra start på dagen!

Sådärja, äggen från Alsterbo kokta till perfektion enligt min smak, lite under medium. Dags för frukost.

Koka äggen till perfektion, en av vardagens små utmaningar vilket visas i mängden appar för äggkokning. Det finns flera andra äggkokarpappar som jag inte har provat, exempelvis Perfekt äggklocka för 15 kronor och Perfect egg, Egg boiler samt Kokar ägg perfekt för 7 kronor. Vad jag kan se är dessa appars funktioner lika den jag provat men utan koden, musik och reklam.

I Android market hittade jag dessa äggkokarappar när jag sökte på perfect egg.

Jag ville testa hörlurarna som sitter på var mans/kvinnas skalle. De är otroligt snygga och finns i en mängd häftiga färger och helst vill man ju ha flera modeller i flera olika färger så man kan matcha med kläderna för dagen. Men ok, så billiga är dem inte att man har råd med det.

Men jag valde att testa Plattan, Bagis och ett par Star Wars brandade hörlurar.

Plattan 600kr
Snyggast i gänget och trots att det är ett par stora hörlurar man har på huvudet så passar dem på alla. Annars tycker jag bara att ungdomar, hip hopare och andra streetkids kan komma undan med sådana hörlurar på stan. Jag fick prova ett par knallröda som inte passar något jag äger och har i garderoben, men vad gör väl det.

Ljudet är jättebra, absolut. Att de dessutom är kompatibla med Iphone och har en mikrofon med fjärrkontroll gör inte saken sämre för nuförtiden har vi inte en mobil och en mp3-spelare utan vi har en smart telefon med allt i. Men det som gör att jag personligen inte skulle köpa dessa lurar är att de läcker för mycket. Alla andra runt mig hör nästan lika mycket som jag av min musik och det är det värsta jag vet.

Så Plattan får 5 gummor vad gäller design med 3 gummor vad gäller ljud.

Bagis 300kr Lilla Gummans favorit
Urban Ears ”in-ear” som vid första anblicken ser vansinnigt billiga och plastiga ut. Jag fick låna ett par knalloranga som syns rejältvill jag lova. Men det gör inte så mycket utan kan vara ganska bra när man letar efter dem i en mörk handväska till exempel.

Jag får som vanligt sätta på dem minsta ”sleevsen” för att de ska passa mina öron men jag får dessutom skruva dem runt ett halvt varv i örat så de sitter liksom baklänges..?? Förstår ni? Man sätter de rätt men skruvar dem ett halvt varv i örat – på så sätt satt dem som berget och jag fick perfekt ljudåtergivning. Det här är mina klara favoriter bland Urban Ears hörlurarna och kommer resultera i ett köp. Så klart är de även kompatibla med Iphone och har en mikrofon med fjärrkontroll på sladden.

4 gummor får lurarna, dem missar en gumma pga att jag måste snurra till dem i örat samt avsaknaden av en liten klämma att fästa sladden på jackan med.

Star Wars hörlurarna 429kr
Det här är ett par vanliga hörlurar utan talfunktionen så dessa använde jag till laptopen vid spel och musiklyssnande. Hörluren är annars identiskt med Plattan i formen men ”brandade” med Star Wars loggan.

Samma grymma ljud med också samma läckande av ljud. Jag vet inte om jag skulle köpa dessa för jag hade nog hellre kopplat in mina Bagis i datorn som fungerar precis lika bra.

Ett par år innan jag nördat in totalt på bakning och börjat baka maniskt, så fick jag överta en härligt orange-brun Kenwood, född 1972 (Här säljs en sådan på Blocket). Denna maskin, med en decibelnivå som omöjliggjorde någon annan form av kommunikation än teckenspråk medan den var igång i köket, levde ända fram till 2005 då den dog i en tragisk korvstoppningsolycka strax innan jul. Sedan begravd i en elektronikbinge på en återvinningsstation. Djupt saknad.

Jag har sedan dess kört deg i de flesta degblandare som finns på den svenska marknaden, och för tre år sen skaffade jag en ny Kenwood, som är ganska lika min gamla till utseendet, bortsett från färgen, en Kenwood KM616. Jag har alltså hunnit prova den under lång tid och den har varit en flitig besökare på mina brödkurser, vilket innebär att den gått ganska hårt mot vad en maskin generellt gör. Det har den klarat, men frågan är om den blir lika gammal som sin orangea föregångare.

Om vi utgår från Lilla Gummans Degblandarguide så blir min analys såhär:

• Motoreffekten. Kenwood KM616 har en motor på 800W, vilket är fullt tillräckligt för de flesta degar. Den håller samma hastighet oavsett deg, och har än så länge bara luktat lite bränt då man vispar t.ex maräng. Motorn har hittills hållt i tre år, och då har den arbetat hårt. Motorljudet är dock fortfarande väldigt högt!

• Degskålen. Bunken är på 6,7 liter och det räcker till en deg på 1 liter degvätska. Faktum är att maskinen arbetar betydligt bättre med en större deg än en mindre. Degkroken går nämligen inte riktigt ner i botten och heller inte ordentligt ut i kanterna, så en mindre deg arbetas inte helt optimalt.
• Designen.  Maskinen är kantig och rak i formen, inte jättesnygg enligt mina mått. Den är numera i metallgrått istället för orange, men antagligen kommer våra barn om trettio år skratta åt att vi hade maskiner som skulle likna stål, precis som vi roas av det brun-orangea 70-talet.
• Priset. Ligger på ca 3 395:-  vilket är ganska överkomligt för många. Om den skulle hålla lika länge som sin hippie-kusin, så är den ju värd varenda krona.

Betyg:

Plus: Hållbar och stark. Har väldigt låg starthastighet vilket är perfekt för bröddegar som helst ska arbetas långsamt i början för att glutentrådarna inte ska slitas sönder.

Minus: Högt motorljud. Degkroken jobbar inte ut i kanterna och degen snurrar gärna upp sig på kroken. Degkrokens beläggning lossnar successivt.

Testat tjusiga örlurar med blingbling och retrosladd. 

När man som jag är ute och promenerar minst en timme varje dag är det guld värt med bra musik för att hålla energin uppe. Jag har nu testat ett par helt nya örlurar. Vanligtvis brukar jag lyssna på låtlistor i Spotify och använda min iPhone med tillhörande vita basörlurar. De lossnar ur öronen lite då och då så de är inte optimala men jag har ändå tyckt att de fungerar. När någon ringer kan jag enkelt svitcha om till att prata via mikrofonen på sladden. Om någon låt är för hög eller låg kan jag snabbt justera volymen på knappen på sladden. Utan att ta av handskar eller rota i fickan/väskan.

Nu som skribent på Lilla Gumman fick jag så möjligheten att testa ett par helt nya örlurar särskilt framtagna för kvinnors öron. Det har jag gjort under en tid nu i olika miljöer och noterat synpunkterna längs vägen. Altec Lansing Bliss Platinum heter örlurarna, se dem i min hand på bilden ovan. I förpackningen saknas information om vad som är speciellt med kvinnors öron, så jag antar att det är att våra öron är mindre. Själva örproppen är liten och mjuk, det kommer också med några i reserv. Ett mjukt fodral ingår.
Priset ligger på drygt 500 kr.

Om jag skulle köpa ett par Bliss Platinum är det av följande skäl.

Jag gillar att:

• Musikupplevelsen förhöjs med tydlig bas och diskant
• Ljudet rent allmänt är bra
• Örlurarna är behagliga och sitter i utan att kännas
• Örlurarna sitter där de ska utan att lossna
• Information från andra appar som ex RunKeeper hörs tydligt
• Sladden är lätt att använda utan att trassla ihop sig
• Sladden är i en fin retrodesign
• Det glittrar om mig vilket även är fint för mina medmänniskor
• Priset är okej dock i övre kanten
• De känns rejäla trots sin litenhet

Om jag skulle köpa Bliss Platinum skulle jag sakna för min del två viktiga faktorer:

• Mikrofon på sladden vilket betyder att varje gång det ringer eller om jag vill ringa någon så måste mobilen letas upp ur väskan/fickan och sedan hållas i handen för att min röst ska höras. Alltid opraktiskt och särskilt i blött väder. Jag vill hålla tempot när jag går utan störande avbrott.
• Volymknapp på sladden.  Jag vill kunna justera volymen beroende på vem jag pratar med,  humör, musik och låtar. Opraktiskt att behöva rota fram mobilen för detta ändamål.

Trots alla positiva faktorer så väger de nedre tyngst för mitt användande av örlurar. Även om jag gillar glitter så är jag en praktisk person. I alla fall när jag promenerar i skogen. Därför blir mitt sammantagna omdöme 3 av 5. Med mikrofon och volymknapp på sladden så är dessa örlurar en favorit. Bara den trasselfria sladden liksom.

Fråga till läsarna:

Vilka faktorer är avgörande när du väljer örlurar?

Jag gillar att vara i köket. Sitta och prata med familj och vänner, skissa på idéer och naturligtvis laga mat. För att höja energin när man sedan diskar är härlig musik perfekt.

Nu var det dags för en ny musikspelare i vårt kök, den gamla röda kasettbandspelaren hade gjort sitt. Eftersom jag använder Spotify Premium i iPhone var jag nyfiken på att prova något helt annat än en cd/bandspelare denna gång. Nu var det dags att prova en musikspelare med docka för iPhonen med högtalare och samtidigt möjlighet att ladda telefonen.

Efter min bankörning kände jag att jag ville köra lite Porsche eller Audi R8 i vanlig trafik bara för att jämföra före och efter. Audin var utlånad hela sommaren med Porsche hade en grym bil hemma till mig – Carrera 4S.

Och jag måste säga att jag har blivit en ännu bättre och tryggare förare efter kursen på bana. Jag har fått en annan känsla för vad en bil klarar av, jag fegar inte utan vet att jag kan fortsätta svänga i en viss hastighet utan att bilen skulle flyga av vägen. Helt ärligt var jag lite harig tidigare just i svängar och i smala filer på motorvägen.

Jag har också kört med sans och skrattat åt alla ”vanliga” bilar som kört om i bland och stirrat, som om jag MÅSTE köra i 200 blås bara för att jag har en sportbil. Jag sitter där och tänker bara på att jag minsann kört på bana och har inte behovet av att testa gränserna i trafiken och riskera flera människors liv. Det var skönt och önskar alla som ville kunde få den chansen, kanske skulle alla idioter i trafiken tagga ner om de fick köra av sig lite.

Körglädje
I alla fall så var Porschen jätterolig men lite för stark och pigg för Stockholmstrafiken. Så fort den kom över 100 km/h började den bete sig normalt och gå skönt så det var lite jobbigt i bland. Men den var lättväxlad och gav rekommendationer på när jag skulle växla så det var en skön körning. Den har 6 cylindrar och 4 avgasrör – det var ungefär det jag snappade upp om bilens specifikationer. Den har Porsches klassiska boxer motor som ger en enorm kraft och leklust.

Design
Lastmöjligheter var obefintliga, vilket ju är helt ok då detta inte är en familjekombi utan en titta-på-mig-jag-har-så-sjukt-mycket-pengar-att-jag-har-råd-att-ha-en-glidarbil. Öppnade man huven (heter det så??) i fram så hade man ett litet hål där en handväska och en jacka kunde ligga, resten fick man lägga i det mer eller mindre obefintliga baksätet (ni kan se bilden när jag står i lastutrymmet). Min syster provade att sätta sig i bak, hon är 160 cm och satt med böjt huvud för att få plats och när jag sedan skulle prova fick jag cellskräck och höll dessutom inte på att komma ur bilen. Det är så sjukt trångt att jag ifrågasätter själva idén bakom baksätet, varför ha det överhuvudtaget?? Jaja, det gick bra att slänga bak post, solglasögon och mobilen – för runt förarstolen fanns inte heller mycket förvaringsutrymmen, svårt att ha plats för solglasögon, mobil, lypsyl, headset, plånbok eller vad man nu vill ha.

Exteriört är den kaxig i bak med fyra avgasrör och ett brett arsle, lite som jag dock att jag bara har ett avgasrör. Framifrån har den ett klassiskt Porsche utseende som jag tyvärr inte faller för men som helhet är den rätt snygg. Min testbil var dessutom lackad i en märklig med härlig brun nyans som jag inte kan definiera.

GPSen var grym, men det har jag sagt om de tidigare Porscharna med. Den är lätt att förstå och navigera i samt att riktningen syns även på instrumentpanelen, om man ska köra rakt fram, svänga höger eller vänster t.ex.

Stereon var sådär, vi försökte ställa in optimalt ljud men det var svårt att få något bra sound i den, det enda som lät bra var dansmusik, alltså techno. Inte min favorit..

Sammanfattning

• Bilen är assnygg med en bredare bak än front
• den är sjukt kul att köra i högre hastigheter och med mycket kurvor
• man kan inte lasta något alls i den
• man kan inte vara fler än två i den
• den är för låg för att komma in i garaget på jobbet
• den slukar soppa
• den är inte skön att åka långt i pga de stumma fjädringarna.

Vill jag ha en?? Ja för helvete…

Vad kostar det? 1,3 miljoner låg testexemplaret på.