Lilla Gumman testar: segway

Av Karin | Publicerat 9 februari, 2014

segwaybrudarna

Favorit i repris: Lilla Gumman testar: Segway

Dolph Lundgren körde runt på en i Melodifestivalen för några år sen. Johan Rheborg i humorprogrammet Solsidan. Segwayen dyker upp lite här och där på TV men det är sällan man ser den på gatorna. Konstigt egentligen för den är en ren njutning att köra. Bokstavligt talat, för energisnålare än så här är det svårt att färdas. Jämfört med en vanlig bil är en Segway hela 11 gånger effektivare, och är därmed ett av de mest miljövänliga fordonen i världen.

Med hjälp av kroppsvikten får du den att röra sig framåt eller bakåt till en hastighet av 20 km/timmen. Det tar ca 7 timmar att ladda upp litium-jon-batteriet men sen kommer du nästan 4 mil till priset av ca 1,50 milen. Med hjälp av styrtekniken kan du vända runt 360 grader precis på stället eller stå helt still. Mycket smidigt om man vill köra inomhus i små utrymmen. Pakethållare och väskor går att köpa till.

Jag och Åsa testade Segway för någon vecka sen. Ingen av oss har nånsin testat förut, så vi var ganska nervösa och fnittriga innan. Först fick vi en lektion av Casbar från Upp & Ner som hyr ut och säljer Segways som berättade vad man ska tänka på. Det kändes väldigt konstigt till en början, men efter bara några minuter var det som man aldrig gjort nått annat. Vi filmade naturligtvis alltihop också (se nedan).

 

 

 

Vad? Ett tvåhjuligt självbalanserande elmotordrivet fordon
Hur, när använda? Istället för cykel/moped, för att gå inomhus eller utomhus eller för att ha kul på en möhippa tex.
Pris: Ny Segaway ca 70 000 kr. Leasingkontrakt ca 1000 kr/mån. Mindre om man hyr per timme.
Köpställe: www.uppner.se

Karin
Plus: Den är otroligt enkel och kul att köra. Jag ville aldrig sluta. ”Att gå är överskattat” tänkte jag hela tiden medan jag körde.
Minus: Alldeles för dyr att köpa. Leasa eller hyra är betydligt mycket mer överkomligt. Det är lätt hänt att man tar den överallt istället för att gå eller cykla och i alla fall jag behöver den där extramotionen ibland.
Bonus: Man får lika mycket uppmärksamhet som om man körde en Ferrari men till mycket mindre pris. Men jag får träna på raggningstekniken alltså (se filmen).

Åsa:
Plus: Sjukt kul och lätt att ta sig fram. Beroendeframkallande!!
Minus: Vansinnigt dyrt för gemene man.
Bonus: Grym på golfbanan, sjukhusen och många andra användningsområden.

Ett besök på Elmia Husvagn och Husbil

Av Åsa Wallenrud | Publicerat 15 september, 2013

Jag när en dröm – att få testköra husbilar. Okej, största drömmen är väl att äga en men det kan jag ju sig mig i stjärnorna efter.

Jag tänkte att ett bra sätt att börja var att ta mig till mässan. Tyvärr kunde jag inte vara där när den vanliga pressen fick vara där och vara på presskonferens och så; jag jobbar ju med annat på vardagarna. Så jag pallrade mig dit på lördagen (3h bilresa) och fixade ett presspass så jag skulle verka lite proffsig. Sambon som är närmare två meter lång fick agera utkik, alltså han kollade efter personer som jag kunde prata med. Jag grabbade tag i flera olika representanter för olika märken och presenterade mig och frågade efter någon pressansvarig. De flesta såg ut som fågelholkar. I bland nådde jag inte alls fram och när jag gjorde och hittade rätt person tittade de på mig som om jag var på skoj! Antar att det här med bloggar inte riktigt nått hela vägen till husvagns- och husbilsbranschen.

Jag fick egentligen bara ett enda vettigt napp och det var av två olika orsaker. VD:n var ung, runt 30, och märket på husbilarna var ett mer lågprismärke och instegsmodeller. PERFEKT!

Så nu börjar jag knyta den kontakten och hoppas på att få ihop något test nästa sommar. Jag ska också försöka göra lite reserepotage om campingarna på min egen blogg wallenrud.se.

Mässan i övrigt var ju kul, absolut. Mycket att se och många olika märken. MEN.. Alla husbilar är fan identiska inuti. Vi gick från märke till märke och allt var samma inuti. Vi orkade inte se allt utan valde att åka hem.

Det jag reagerar på var det faktum att när jag växte upp i husvagn hade man en lite plastkran i köket och två plattor. En minikyl utan frysfack och ett litet bås även kallat toalett. I dagens vagnar finns trippelugnar, mikrovågsugnar, plattv, dusch och andra moderniteter. Att campa har blivit något helt annat kan man säga.

På vägen hem åkte vi till Mekonomen i Linköping där Fritdsvagnen hade ställt upp sig. En skön snubbe som på sin fritid skapat en liten minihusvagn som har det absolut mest nödvändiga och kostar sjukt lite pengar. Följ dem på Facebook och kolla när de kommer till din stad och visar upp sig för det är värt att kolla på.

Det här med att fotografera

Av Maria Blohm | Publicerat 24 juni, 2013

Systemdigitalkameran är något som smugit sig in i var mans hem numera. Eller smugit och smugit, förmodligen har man kanske märkt av ett hål i plånboken efter inköpet. För även om systemkamerorna har blivit lite billigare så kostar de ju en del. Men de tar ju också supersnygga bilder. Om man vet hur man gör förstås!

Jag kan ingenting om foto, men tänker inte harva runt på autoläget på en dyr kamera heller. Jag vill förstå lite hur en kamera funkar.

 

Det hela började med att jag var på ett event som Canon anordnade, där de visade det senaste när det gäller att koppla ihop olika Smart devices med en systemkamera. Man kan till exempel koppla sin smartphone med hjälp av en app till din kamera och på så sätt styra den som om man hade en fjärrkontroll. EOS Remote heter den appen och jag testade den lite på plats. På eventet fick vi även lyssna till fotografen David Bicho, och det jag fastnade för av det han sa var det han kallade ”pregnant moment”. Som duktig fotograf måste man lära sig att se just det, tiden strax innan något ska hända, så man är beredd. Det är då man tar bra bilder.

I samband med det eventet så fick jag höra om Canons Fotoskola, och eftersom jag inte kan ett smack så fick jag gå grundkursen i Göteborg. För kursens räkning fick jag låna en Canon EOS 100D som jag packade upp dagen innan kursen och kom med, helt vilsen. Jag hade tryckt på on och off på den, det var där jag var kunskapsmässigt. Mer novis än så är svårt att bli!

Kursen leddes av Viktor Sundberg, som är fotograf med mycket fokus på natur. Jag själv håller ju mycket kurser, event och workshops, fast i bakning, och vet med mig att jag är ganska kritisk när det gäller kurser och upplägg. Men det visar sig snabbt att Viktor är en riktigt bra kursledare, pedagogisk och rolig, med ett bra kursupplägg. Jag går från total foto-rookie till att i alla fall förstå grunderna i fotografering. Om man inte tänkt sitta fastklistrad vid auto-läget hela sitt liv, med en kamera som kan ge så mycket mera, så bör man nog lära sig lite om hur en kamera funkar.

Sedan åkte jag hem och började fotografera lite. Viktor sa att ens 10 000 första bilder förmodligen kommer bli dåliga. Jodå, ett par av dem har jag redan tagit. Problemet när man är ny är ju att när det går fel så vet man inte riktigt varför, och tvärtom med ett bra kort.

Canon 100D var väldigt enkel att förstå sig på, och en något mindre modell av systemkamera, lite lättare och enklare att ha med sig. Den har touchskärm och nu är man ju så van vid det att det nästan är ett måste. Då jag fortfarande är rookie så kan jag bara bedöma kamera efter hur enkel den är för en nybörjare att förstå. Jag behövde inte kika i bruksanvisningen efter att jag gått fotokursen utan förstod kamerans funktioner ganska bra. Nu ändrade jag förstås mest bländare, slutartid och ISO till att börja med.

Nu har kameran åkt hem igen men jag är faktiskt rätt sugen på att skaffa en egen systemkamera! Och lära mig mera. Speciellt på sommaren är det ju extra roligt att fotografera, man kanske reser och det händer roliga grejer.

 

Här följer mina mer eller mindre lyckade fotoförsök. Jag har fått dra ner på upplösningen så de får plats på bloggen.

Har du bra fototips? Kommentera gärna med bra grejer att tänka på som nybörjare!

 

Första fotot nånsin med kameran, på själva kursen. Jag fotograferade min bordsgranne som fotograferade mig.

 

kurs

 

Sedan testade jag att fotografera nära.

 

blad

 

Och en mindre villig modell, min ena hund.

hund

 

Sedan bakade jag en tårta till ett par kompisar, och försökte mig på att fota inomhus. Sådär, va?

tårta

 

Jag har ju gjort en brödbok som kommer ut snart, men då har bara jag och min kollega Jessica Frej stylat bilderna och en ”riktig” fotograf fotograferat. Men jag har då också insett att just mat kan se väldigt oaptitligt ut eller jättegott, beroende på ur vilken vinkel man tar fotot. Se på brödet här nedan. Det är samma limpa, men den ser inte alls god ut på första fotot, men riktigt smaskig ut på andra! Det var också här jag lärde mig ur utfrätt vitt kan bli i ett foto!

bröd1

Hade jag använt den här bilden hade jag beskurit bort det vita.

bröd2

 

 

På kursen gick vi igenom ISO, vilket kan beskrivas ungefär såhär:  ISO-talet bestämmer hur känslig din sensor ska vara för ljus. Ett högre ISO-tal gör din sensor mer ljuskänslig, och ett lägre gör den mindre ljuskänslig.

Jag testade att ta samma bild med ISO 200 resp. 100 en solig sommardag. Här är resultatetisotest isotest2:

 

Lilla Gumman fortsätter PC-jakten – Lenovo IdeaPad Yoga

Av Maria Blohm | Publicerat 17 juni, 2013

Jag har ju letat ett tag efter en PC som har allt som jag behöver (Nej, inte Mac). För mig innebär det en kombo av jobb, där jag skriver mycket (emellanåt en otroligt massa receptredigering till exempel) men också ett behov av att spela relativt ”tunga” spel, då jag ofta ”sitter fast” i olika spel (Spelmissbruk?). Sedan åker jag en hel del tåg i mitt jobb, och då vill jag ofta bara kunna surfa i lugn och ro, läsa och slappa. När jag då träffade på Lenovos Ideapad Yoga 13 tum, så blev jag otroligt nyfiken, då den verkade ha allt jag behövde!

 

LenovoYoga

 

Faktum är att jag blev riktigt såld på den här PC:n. Jag har tidigare tittat på olika varianter där man kan ta av tangentbordet från skärmen för att då få en surfplatta. Skärmen har alltså touch-funktion i sig.  Ideapad Yoga fungerar så att du kan vika skärmen helt runt och helt enkelt lägga ihop tangentbord och skärm. Tangentbordet stängs då automatiskt av, så du kan enkelt hantera det som du vill. Då får du en surfplatta som i och för sig är lite tjockare än vanligt, men du kan enkelt vika tillbaka den när du behöver ha en ”vanlig” dator igen. Du behöver heller inte lägga tangentbordet någonstans och glömma att ta med det. Jag tycker verkligen att det fungerar väldigt bra!

För att det här ska fungera är datorn utrustad med Windows 8, och det är ju lite annorlunda är tidigare versioner. Jag tyckte själv inte att det var svårt att lära mig det, men har hört andra som tycker att det är lite meckigt med nya funktioner och framförallt att grejer ligger på andra platser än man är van vid. Jag har inte använt det tillräckligt länge för att uttala mig om hur väl det fungerar jämfört med Windows 7.

Att surfa, maila och skriva kräver ju ingen större prestanda, utan den riktiga utmaningen kom när jag skulle spela. Jag har tidigare haft lite problem med just ultatunna Pc:s, där man inte satsat på just grafik, RAM etc, som behövs när man spelar. Det spelar ingen roll var säljarna själva säger, när jag spelar så får jag svart på vitt på om det verkligen fungerar. Men, det fungerade alldeles utmärkt! Just nu spelar jag ”Dishonored” och det enda jag märkte av med Lenovon var att grafikkortet blev lite varmt, men det händer relativt ofta på laptops då kylningen är sämre än på stationära datorer. Jag satte då datorn på en kylplatta, så var det löst.

Den väger ju ganska lite, så det är inget problem att ta med den på jobbresor, och batteritiden var väldigt bra, om man nu skulle råka ut för strömavbrott eller befinna sig utanför civiliserade trakter.

lenovo_intel_5x35

 

I dagsläget kan jag nog helt ärligt säga att det här skulle vara mitt förstahandsval av PC. Jag blev väldigt övertygad under de veckor jag testade, jag använde verkligen alla Yogans möjligheter helt naturligt utan att behöva tänka efter på att jag skulle testa dem. Ibland kan ju många nya och häftiga funktioner inte vara så användbara i verkliga livet, men just det som Yogan hade var något som i alla fall jag själv utnyttjade dagligen. Det gick så enkelt att vika runt skärmen och växla mellan dator och surfplatta till exempel, att jag gjorde det flera gånger om dagen.

Det enda jag funderar på är hur länge själva gångjärnen kommer att hålla. De kändes robusta, men det är väl där svagheten skulle kunna sitta.

I övrigt, en riktigt toppendator!

 

Webbhallen säljer den för 9 990:-

 

Tekniska specifikationer

Batteritid Upp till 8 timmar
Vikt 1,4 kg
Mått 1,70 cm tunn
Skärmstorlek 13 tum, 1 600 × 900
Pekskärm Ja – kapacitiv
Hårddiskstorlek  256 GB SSD
RAM 4-8 GB
Processor  Intel Core i7
Grafik Intel HD 4000

 

Test av Volvo V40 D4 Cross Country

Av Åsa Wallenrud | Publicerat 22 maj, 2013

Volvo. Svensk kvalitet och stolthet. Eller? Jag har vuxit upp i en familj där Volvo av någon anledning varit bojkottad och Ford stått i centrum. Personligen har jag avskytt Volvos design under 80-, 90- och början på 2000-talet. Men Volvo har ryckt upp sig och gör riktigt snygga bilar och här testar jag nya V40.

Skärmavbild 2013-05-15 kl. 12.40.15

LILLA GUMMAN REKOMMENDERAR!

Exteriört

En mycket snygg design. Jag älskar nog varje del av denna bil. Den är kaxig med dubbla utblås, snygga linjer och bra proportioner. Det är inte en stor bil med ordentligt lastutrymme. Du bör nog inte ha barnvagn eller spela golf om man säger så.

Interiört

Även här har Volvo sitt rena formspråk. Det är enkelt, pedagogiskt och snyggt. Deras mittkonsoll har alltid varit en favorit bland interiörer och med sitt stora förvaringsfack bakom är det också smart. Sköna säten där pressbilen var utrustad med svart/vita skinnvarianter med elstyrda inställningar. Bakluckan är ju inte så stor. Jag lyckades få plats med en normalstor resväska men en ytterligare kabinväska gick inte så den fick åka i baksätet. Bilen är nog bäst lämpad för singeln, paret eller kanske familjen med ett barn. Man sitter bra i bak så det är ingen fara.

Körkänsla, teknik och annat

Vilken underbar bil. Den går så jäkla bra på alla typer av vägar. Jag vet inte om jag ska erkänna att jag körde fortare än jag någonsin tidigare gjort, då har jag ändå racinglicens och har kört på bana. Bilen är så lättkörd och ligger bra på vägen. Den är också fullproppad med teknik som parkeringsassistenter och mycket annat. En grej jag noterade var en lampa dold i fläkten vid vindrutan. Den lyser rött när man ligger för nära framförvarande bil och detta speglar sig i rutan på en diskret men ändå tydligt sätt.
Klassiskt Volvo plingar bilen om avsaknad av bälte så fort man slår på tändningen. Normalt man kan krypköra genom ett garage utan bälte men inte med Volvon. På gott och ont, mest ont tycker jag. Listan på tillval är förstås lång och du hittar mer information på Volvos hemsida.

Sammanfattningsvis så är detta en av de bästa bilarna jag testkört. På det sättet motorn gick, växellådan fungerade, körställningen var konstruerad och bilen var designad så får den full pott av mig. Är du ute efter en lite mindre bil men med hög kvalitet så är detta en bil värd att satsa på.

Mått: 4369 mm  lång, 1559 mm  bred
Motor: Femcylindrig turbodiesel med Start/Stopp-teknik
Drivning: Framhjulsdrift
Miljöklass: Euro 5
Pris: från 273 000kr