I början av sommaren hade jag en sockerfylld helg när jag testade dessa två godsaker.  Slushmaskinen är så mycket  med barndom för mig. Den sötsliskiga isdrycken slog ner som en bomb under 80-talet. Och idag, 2011, är den väll mest känd från tv-showen Glee där den fungerar som släng-den-i-ansiktet-på-den -du-gillar -minst-dryck. 

Är du sugen på att fixa en egen slushfest så ska du veta att det är ingen snabb process. Det ska fyllas på med is, salt och dryck med hög sockerhalt. Sen ska maskinen köra i minst 30 minuter. Och det blir inte speciellt mycket dryck på en laddning. Visserligen kan du fylla på efter hand men det blir svårt att utfodra en hel fest. Men när det väl är färdigt är det festligt som attan. Och gott.

Pris: ca 795 kr

Plus:  Roligt, alla blir glada. Partymaskin!

Minus: Låter jättehögt och tar lång tid

Nintendo back in da days. Så fint att man smäller av.

Via The Worlds Best Ever

Det ska väldigt mycket till för att jag ska trigga på en kompaktkamera. Jag har ju bloggat några gånger om min drömkompakt i mer eller mindre realistisk tappning. När jag testade Olympus E PL 1, så var min största invändning att den inte hade nån sökare, utan att man är hänvisad till en skärm. Än så länge har jag inte sett någon skärm som går att använda i direkt solljus.

Jag blir därför väldigt nyfiken när jag upptäcker att Fujifilm håller på att släppa en kompakt vid namn Fujifilm x100 som kommer väldigt nära vad jag drömmer om. Den har

• sökare som är en kombo av optisk och elektronisk (jag fattar inte heller)
• stor sensor (lika stor som en systemkamera)
• fast, ljuskänsligt objektiv på 35 mm
• ett form som för tankarna till 50-talet som är URSNYGGT!
• en blixtsko, så att man kan använda extern blixt

Jag längtar, längtar, längtar redan efter att få testa den här godbiten. I början av 2011 ska den släppas, och priset är än så länge okänt.

Om du är i Stockholm och inte har något särskilt för dig i helgen, och är på lite prylpetarhumör, kan du bege dig till Alviks medborgarhus och gå på Retrogathering. Det är en träff för folk som samlar och/eller gillar gamla datorer och spelsystem. Man kan spela och beundra och köpa — och tävla i Pong-SM, om man vågar.

Jag ska försöka ta mig dit en sväng — ska ni?

Sen några veckor tillbaka är jag delägare till en moppe. Den första i mitt liv. Jag har aldrig ens suttit på en förrän härom månaden då jag körde Vespa i Italien. Det var hur kul som helst! Och en moppe är så behändig jämfört med en bil tycker jag.

Moppen är en begagnad Baotian Retro som vi fyndade hemma i Småland för bara några tusenlappar. Egentligen var nog drömmen en Vespa Piaggio, eller möjligen en SYM Fiddle, som är en kopia av Vespan. Men budgeten fick styra. Hur som helst, här är skönheten:

Den väger cirka 80 kilo och en kortväxt person som jag når dessutom med god marginal ner med fötterna till marken när man sitter på den. Förutom packbox och plats under sadeln, finns det en krok att hänga väskan på.

Om man ska vara noga så är detta egentligen inte en moppe utan en ”EU-moppe klass 1″, eftersom de numera klassificeras enligt EU:s regler. Klass 1 går i max 45 km/h, klass 2 går i 25 km/h. Den gamla vanliga moppen som enligt det svenska klassificeringssystemet fick gå i max 30 km/h, ingår numera i klass 2. För att köra en klass 2-moppe krävs inget körkort. En klass 1-moppe får man köra på B-körkort, eller så får man ta ett särskilt moppe-körkort.

En grej som är lite lurig är att vissa moppar inte är godkända för passagerare, d.v.s. man får bara sitta en person på. Men hittar man en moppe på t ex blocket så kan man lätt kolla upp detta och andra specifikationer (om inte ägaren vet själv) på transportstyrelsen genom att söka på registreringsnumret. I alla fall om det är en EU-moppe klass 1, de måste nämligen alltid vara registrerade och trafikförsäkrade, precis som en bil. Min Baotian får man sitta två på, men det är ganska tajt. Tyvärr finns det inte några fotstöd för den som sitter bak så man får knö in fötterna hos föraren, vilket inte är så bekvämt vid långa sträckor.

Ser fram emot att puttra omkring på min lilla Baotian på Stockholms gator i höst!

Är du som jag, älskar retro prylar? Jag har en fling med 50 talet i både inredning och mode och önskar jag hade råd och vågade vara mer retro. Nu har LG designat en retro tv som mer tar oss tillbaka till 60-70 talet men jag skulle lätt vilja ha denna i mitt hem. Kanske inte som första tv:n i vardagsrummet utan mer som en design pryl när man har gäster hemma.
Den är utrustad med de klassiska antennerna och två rattar på framsidan för kanaler och volym. Men det kommer naturligtvis en modern fjärrkontroll till, för oss lata 2010 tals människor. Man kan välja att visa bilden i tre olika färglägen: svart/vitt, sepia eller normalt. Just detta gör det ganska häftigt om du har fest hemma och denna står på en häftig plats med sepia färger tex. Klart ett diskussionsämne och plats för minnen till när man var liten. Ååhh.. vill ha. Dessvärre säljs den endast i Korea och jag vet inte om den någonsin kommer komma till några andra länder. Priset är runt 216 USD.

Jag spenderar som student många timmar i Uppsalas bibliotek varje vecka och lägger oräkneliga småsummor på kaffe. Det skall helst vara gott och billigt – samt komma i en take-away kopp som ger mig någorlunda hög status, speciellt om jag sitter på det juridiska biblioteket och pluggar.

Men idag när jag sprang från T-centralen till vårt Lilla Gumman-möte i vasastan sprang jag förbi ett skyltfönster med de coolaste termosmuggarna just nu. Primus har länge gjort svarta tråkiga termosmuggar, men nu har de skapat en färgglad kollektion som får mig att tänka på överstrykningspennor. Tänk att ha en tok-cerise eller illgrön termosmugg i biblioteket? Ger det inte status så säg!

Jag kanske borde testa så att de inte läcker och att de håller värmen bra… Det kanske kan vara bra att veta!

Bild från Primus.se