Photojojo fortsätter sälja halv-onödiga saker med hög vill-ha-faktor.

Ett klistermärke till baksidan av din iPhone, så att den ser ut som en gammal Polaroid-kamera. Jag har inte ens en iPhone, jag blir sugen ändå. Kostar bara sex dollar! (Finns som vanligt även på ebay, men den här gången i ungefär samma prisklass.)

Det finns något ogreppbart vackert i en bild som stannar kvar. Den kan inte försvinna i en kraschad hårddisk eller råka raderas vid en omformatering. En polaroidbild är här för att stanna. Om vi inte tappar bort den såklart. Men kanske är det just därför jag är så uppspelt. Jag får plötsligt bilder som det bara finns ett exemplar av. Enda problemet är att man blir otroligt snål med bilderna. Filmen kostar sina slantar vilket resulterade i att jag har, likt en general, instruerat mina vänner: ” Du har bara EN chans på dig, skärp dig nu!” Bilderna är små och söta med den traditionella vita kanten och jag upplever att bilderna blir bra även om man befinner sig inomhus (med vanligt lampljus). Alla blir glada av att få se sin bild ”ploppa upp” ur kameran. Utan tvekan är det är världens bästa festkamera.

Kameran är lite klumpig. Lite bullig (11,5 x 7 x 12 cm) och finns i svart eller blått. Det är automatisk blixt och fokus. Vilket betyder att du inte kan trycka och rycka bort kameran direkt, utan trycka, hålla still, vänta på att bilden kommer ut. Det finn 4 olika ljusinställningar: inomhus, molnigt, fint väder, klart väder. Utomhus har jag inte testat eftersom det varit och är äckligt novembergrått. Filmen är enkel att sätta i och bilderna är lite mindre än vanligt (5,3 x 8,5 cm).

Vad: Polaroid 300 – En polaroidkamera.

Hur/när använda: Så fort du ser något du vill dokumentera. Spara. Komma ihåg. Ingenting man tar med sig i handväskan direkt, eftersom kameran är rätt stor.

Pris: 995 SEK kostar kameran. Instant film ( 10 bilder) 119 SEK

Köpställe: www.coolstuff.se

Plus: Att det bara finns ett kort. Att man blir mer varsam med bilden. Till exempel tog jag ett kort på en av mina allra bästa vänner när hon var hemma för några veckor sedan. Annars bor hon i till Australien. Nu sitter hon på min köksvägg och det känns fint så. Ingen får peta, plocka ner eller kolla.

Minus: Rätt dyrt med film. Jag blev rätt snål med vad jag tog kort på.

Bonus: Glädjen! Alla jag tagit kort på med den här kameran blir så glada. Barnsligt glada. Sånt kan man ju inte bortse från.

Betyg:

Jag har nu hunnit testa min lilla Fuji Instax Mini,och hittills är det två små kattbilder som hamnat på kylskåpet. Svårt att bestämma vad man ska fota – på flera sätt. Det ska vara något som är värt att föreviga, i ordets bägge bemärkelser. Tio bilder i en filmförpackning, 22 dollar för ett tvåpack – dryga tio kronor bilden gör att man gärna tänker sig för innan man knäpper. Och så ska motivet kännas som att det är inte bara är värt kostnaden, utan värt konstformen. Det ska vara något som blir snyggt i vintagetappning och litet format, som gärna är lite fyndigt eller roligt, som man är beredd att spara på något sätt, kanske sätta upp eller ge bort. Det är lätt att man tänker lite för mycket, inte bara slänger upp den och knäpper av. Och det kanske både är bra och dåligt.

Även om predigitala kameror inte var fullt så dyra per bild (om man nu inte har eget mörkrum, då blir kostnaden bökig att räkna ut) så är det intressant hur snabbt man ställer om till att inte tänka på bilden som ens en egen avgränsad enhet. Förevigandet är ett obegränsat handlande, där du sen kan rensa bort det som inte dög och behålla det som blev bra. (En princip som fotografer i alla tider varit medvetna om, men som inte riktigt varit verklighet i vardagen för de flesta.) Minin påminner om att bilden är en storhet, en fysisk sak som kanske förtjänar lite mer eftertanke även utan kostnadsfaktorn.

Själva kameran gillar jag, den är enkel och snäll. Filmkassetten är lätt att få i (och den spottar ut en svart plastbit som säger DET HÄR ÄR INTE FILM, vilket jag av någon anledning tyckte var jätteroligt), programvalsratten är lagom stor, simpel och behändig, den räknar ner antal kvarvarande exponeringar, och bilderna blir ganska precis som jag tänkte. Inga fantastiska färgåtergivningar eller ljusspel, men det kanske inte heller är det man är ute efter.

Jag misstänker att den blir en bra följeslagare på hemmafester, eller trevliga vårsommaraktiviteter.