Efter min bankörning kände jag att jag ville köra lite Porsche eller Audi R8 i vanlig trafik bara för att jämföra före och efter. Audin var utlånad hela sommaren med Porsche hade en grym bil hemma till mig – Carrera 4S.

Och jag måste säga att jag har blivit en ännu bättre och tryggare förare efter kursen på bana. Jag har fått en annan känsla för vad en bil klarar av, jag fegar inte utan vet att jag kan fortsätta svänga i en viss hastighet utan att bilen skulle flyga av vägen. Helt ärligt var jag lite harig tidigare just i svängar och i smala filer på motorvägen.

Jag har också kört med sans och skrattat åt alla ”vanliga” bilar som kört om i bland och stirrat, som om jag MÅSTE köra i 200 blås bara för att jag har en sportbil. Jag sitter där och tänker bara på att jag minsann kört på bana och har inte behovet av att testa gränserna i trafiken och riskera flera människors liv. Det var skönt och önskar alla som ville kunde få den chansen, kanske skulle alla idioter i trafiken tagga ner om de fick köra av sig lite.

Körglädje
I alla fall så var Porschen jätterolig men lite för stark och pigg för Stockholmstrafiken. Så fort den kom över 100 km/h började den bete sig normalt och gå skönt så det var lite jobbigt i bland. Men den var lättväxlad och gav rekommendationer på när jag skulle växla så det var en skön körning. Den har 6 cylindrar och 4 avgasrör – det var ungefär det jag snappade upp om bilens specifikationer. Den har Porsches klassiska boxer motor som ger en enorm kraft och leklust.

Design
Lastmöjligheter var obefintliga, vilket ju är helt ok då detta inte är en familjekombi utan en titta-på-mig-jag-har-så-sjukt-mycket-pengar-att-jag-har-råd-att-ha-en-glidarbil. Öppnade man huven (heter det så??) i fram så hade man ett litet hål där en handväska och en jacka kunde ligga, resten fick man lägga i det mer eller mindre obefintliga baksätet (ni kan se bilden när jag står i lastutrymmet). Min syster provade att sätta sig i bak, hon är 160 cm och satt med böjt huvud för att få plats och när jag sedan skulle prova fick jag cellskräck och höll dessutom inte på att komma ur bilen. Det är så sjukt trångt att jag ifrågasätter själva idén bakom baksätet, varför ha det överhuvudtaget?? Jaja, det gick bra att slänga bak post, solglasögon och mobilen – för runt förarstolen fanns inte heller mycket förvaringsutrymmen, svårt att ha plats för solglasögon, mobil, lypsyl, headset, plånbok eller vad man nu vill ha.

Exteriört är den kaxig i bak med fyra avgasrör och ett brett arsle, lite som jag dock att jag bara har ett avgasrör. Framifrån har den ett klassiskt Porsche utseende som jag tyvärr inte faller för men som helhet är den rätt snygg. Min testbil var dessutom lackad i en märklig med härlig brun nyans som jag inte kan definiera.

GPSen var grym, men det har jag sagt om de tidigare Porscharna med. Den är lätt att förstå och navigera i samt att riktningen syns även på instrumentpanelen, om man ska köra rakt fram, svänga höger eller vänster t.ex.

Stereon var sådär, vi försökte ställa in optimalt ljud men det var svårt att få något bra sound i den, det enda som lät bra var dansmusik, alltså techno. Inte min favorit..

Sammanfattning

• Bilen är assnygg med en bredare bak än front
• den är sjukt kul att köra i högre hastigheter och med mycket kurvor
• man kan inte lasta något alls i den
• man kan inte vara fler än två i den
• den är för låg för att komma in i garaget på jobbet
• den slukar soppa
• den är inte skön att åka långt i pga de stumma fjädringarna.

Vill jag ha en?? Ja för helvete…

Vad kostar det? 1,3 miljoner låg testexemplaret på.

Vad: VW Touareg – bil

Hur/när använda: Alltid, men helst offroad.

Pris: 475 000 – 795 000 kr beroende på modell

Köpställe: Okänt!

Plus: Sjukt bra tekniska innovationer, snygg, stor

Minus: Dyr, lämpad för offroad

Bonus: Haka på släp/husvagn är inte längre ett bekymmer!

Betyg:

Läs mer »

VW TOURAN

Det här är en ”svensson bil…” Med det vill jag säga att den passar familjen, kanske den stora familjen då man kan ha upp till 7 säten i bilen. Den är praktisk och underbart skön att köra, har högt i tak och är grym som en familjebil. Kanske har du många barn eller barn som spelar hockey eller har andra fritidsintressen som kräver skjutsande och packning. Bilen kommer med 5 säten så de två sista är ett extra tillval, dessvärre ryker större delen av bagageutrymet, men det gör det väl på alla bilar av denna typen när man sätter in de extra stolarna.

Bilen är inte så mycket mer än det, det finns en mycket bra ny finess på den och det är en parkeringshjälp. Och då pratar jag inte om den vanliga konventionella som bara talar om om du är för nära någonstans utan en assistent som helt enkelt parkerar åt dig! Ja, inte riktigt då men om du aktiverar denna parkeringshjälp och åker in på en parkering vid din mataffär tex, så läser kameran av avstånden mellan bilarna som du åker förbi och säger till när du åkt förbi en ruta där bilen får plats. Nu talar datorn om för dig när du ska gasa och bromsa och så rattar den själv in bilen till en perfekt parkering. Kan ju vara ganska glassigt och se lite märkligt ut utifrån

Den låg bra på vägen, jag provade både manuell och automat och båda var precis lika sköna. Du sitter bra och allt från radio till klimatanläggning var lättmanövrerade.

Läs mer »

Jajamensan. Lilla Gumman fick möjligheten att åka upp till Arjeplog för att testa att köra snöskoter i becksvart kväll och sen lära sig köra bil på is och snö med professionella lärare.

Jag åkte upp tillsammans med en journalist från tidningen Plaza kvinna, Charlotta, med flyget från terminal 3 på Arlanda. Terminal 3 är en terminal som egentligen inte finns – eller det känns så. Det känns som om den är på låtsas. Det var en märklig upplevelse.
Väl uppe och på hotellet var det en snabb macka och ombyte till skoteroverall, gummistövlar med tjocksockar, rånarluva, skinnvantar och hjälm – sen ut till skotrarna. Vi var tre personer, jag, Charlotta och Bosch marknadschef. I övrigt var det två norrlänningar som guidade oss och hjälpte oss ur diverse knipor – ok, bara mig då!!
Vi körde ut över sjön och sen upp på ett berg, fantastiska vyer men jobbigt underlag. Ömsom mycket snö ömsom hårt och guppigt. Jag hade kört skoter en gång tidigare men mindes inte så mycket, jag kämpade som ett djur för att hålla skotern på den vägen jag ville åka, tydligen var det fel strategi fick jag veta EFTER turen. Jag halvstod dessutom nästan hela resan på 2 timmar då det var så skumpigt, det har lett till att jag inte kunnat gå på 4-5 dagar då träningsvärken i låren, skinkan och ljumskarna har varit outhärdliga.
Väl upp på berget ska vi till en stuga, slappa några minuter och sen vända ner igen. Jag ligger just nu sist i ledet med bara en av guiderna bakom mig, då får skotern suget att dra lite åt vänster å VIPS så hade jag begravt mig och skoter i ca 70 cm snö. Tillslut kom jag upp med hjälp av guiden men skotern satt fast.. Han sa åt mig att ta hans skoter (större och starkare) för att åka i fatt de andra och be den andra guiden komma och hjälpa honom (pinsaaamt) De lyckades väl tillslut och vi begav oss nerför berget igen och hem till hotellet. Bara det att på vägen ned var det extremt svart ute, mitt visir och glasögon immade igen konstant och jag tappade avståndet till den framför, så jag såg INGET. Jag fick åka nerför ett berg i blindo, halvståendes.. Ja Ni fattar.

Dagen efter gick bättre. Solen lyste och det var kanske -5 grader och snön gnistrade. Jag och Plaza kvinna fick sovmorgon innan det var dags att åka till Bosch testbana. Testbanan är världskänd och endast seriösa motorjournalister, biltillverkare och återförsäljare göra sig besvär att komma in, ja och så klart de som jobbar som testförare förstås. Härinne testar man Bosch alla olika system som sitter i en stor del av världens bilar såsom ABS, ESP och ACC.
Det började med en tur ner till en kåta för lite teoretisk information om banan och jobbet här, sen en rundtur runt en del av banan, sen körskola. Jag har fått möjligheten att snurra runt runt runt på en bana som liknar en rondell och här har jag krängt med ratten åt alla håll för att utsätta bilen för diverse test, ESP (antispinn systemet) satte in och egentligen kunde INGET hända. Det var en grym upplevelse och ju mer man körde ju fortare ville man köra och djävulshornen började växa.
Sen fick vi även lära oss hantera bilen i olika banor med koner där vi lärde oss styra bilen i olika situation som när vi tvärbromsar eller motorbromsar i halka. De schyssta killarna insåg snabbt att både jag och Charlotta klarade banorna med bravur och lät oss lära oss att drifta ordentligt, jag kunde inte sluta skratta av lycka medan jag gjorde det. Igen igen igen igen.. Men tillslut var vi tvungna att ge upp, tiden var knapp.
Ska tillägga att vi testade det mesta med ESP och därefter utan ESP så vi fick känna på skillnaden..
Man önskar att det var så att alla människor med körkort skulle få möjligheten att göra detta för allas säkerhets skull!!

Nämde jag att jag och Charlotta var unika på banan..   Eftersom vi inte är biltillverkare, återförsäljare eller motorjournalister!! *stolt*

Det har tidigare på Lilla Gumman varit snack om hur man som biltillverkare ser på kvinnor och vad kvinnor tycker är viktigt med en bil. Allt för ofta verkar det vara så att man anser att ett kvinna mest av allt vill ha en rosa bil, plats för smink och en vas på instrumentbrädan och bra speglar och belysning. Jag hoppas att tillverkarna börjar tänka om.

Jag läste en intervju med en person som arbetar med marknadsföring av fordon mot kvinnor som tar upp just detta att man nu börjar inse att kvinnan också köper och kör bilar och inte är ute efter vasen på instrumentbrädan men inte heller är intresserad av slogans som ‘Den rymliga sportbilen’ som endast tilltalar tunnhåriga, medelålders kommunalråd som alltid drömt om bilen som både rymmer frun, barnen, älskarinnan och en extra golfbag.

I dag kom ett pressmeddelande som talar om att några kvinnliga motorjournalister har röstat fram årets familjebil, från en kvinna sett. Men enligt Sandy Myhre, juryns ordförande från Nya Zeeland, fanns det inte så många kvinnliga motorjournalister att tillgå, vilket är väldigt trist. De fick dock ihop ett team med åtta kvinnliga motorjournalister från Storbritannien, USA, Kanada, Sydafrika, Indien, Australien och Nya Zeeland som testat 21 utvalda bilar

Bilarna bedömdes från en rad kriterier och beskrivs som ”kvinnornas välkända inköpslista”. Den inkluderar bland annat förvaringsutrymmen, barnvänlighet, estetiskt tilltal – det vill säga design – och körglädje. Accelerationsförmåga och motorns kraft bedömdes också, men låg inte i topp bland prioriteringarna. Klimatpåverkan var en annan faktor. En mer udda bedömningspunkt var bilarnas ”sex appeal”. Det var dock inte en faktor som avgjorde slutresultatet.

Och Volvo XC60 vart framröstad i kategorin Årets Familjebil.

Nu väntar jag på mer kvinnliga motorjournalister, mer motorintresserade kvinnor, mer bilar ämnade för kvinnor vars enda intresse inte är att sminka sig och dekorera bilen. Motorbranschen – It´s up to you!

Övriga kategorier vanns av;

Women’s World Sports Car of the Year

Audi TTS

Women’s World Economy Car of the Year

VW Golf diesel

Women’s World Luxury Car of the Year

Jaguar XF