Foto är en dyr hobby, det har nog de flesta fotointresserade insett. Ett sätt att hålla nere kostnaderna är att försöka sig på att göra egna lösningar i stället för att köpa dyra färdiga. Man kan hitta ganska mycket skrivet om man googlar på ”DIY photography”, där diy står för ”do it yourself”, dvs. ”gör det själv”. Tyvärr hittade jag inget på svenska, men du kanske har några tips?

Här kommer i fall tips på sajter etc som brukar ha diy-tips.

DIYphotography är  en sajt, eller blogg som enbart behandlar ämnet dyi. I sanningens namn tror jag de flesta tips hamnar här eller kommer härifrån, så är man intresserad är det här bloggen att följa.

På Flickr finns (minst) en grupp i ämnet, med bilder och diskussioner. Jag har inte kollat in den närmare dock.

Photojojos trevliga nyhetsbrev innehåller också ofta diy-tips, som det här om hur man gör en humörsmagnet till kylskåpet.

Digital Photography School har jag nämnt tidigare. Då och då har de inlägg i genren, som det här, som handlar om ljussättning, eller det här som handlar om hur man får till abstrakta ljusformer.

Är man intresserad av ljussättning ska man hålla koll på bloggen Strobist. Ibland dyker det upp diy-tips även här, som det här som handlar om hur man gör en egen macrofotostudio.

Själv har jag inte tålamod med den här typen av pyssel, men är du lagd åt det håller så kan nog den förstnämnda sajten, DIYphotography, hålla dig sysselsatt ett tag.

Alldeles i början av min Lilla Gumman-karriär bloggade jag om olika fotopodcaster för att lära sig mer eller inspireras. De flesta av dem finns fortfarande kvar, men jag har tröttnat på nästan alla. Eller rättare, jag tar mig inte tid. Med ett undantag, History of Photography.

Varje termin lägger nämligen college professorn Jeff Curto på College of DuPage ut sina föreläsningar i fotohistoria som podcaster. Jeff Curto är en enormt bra och intressant föreläsare. Lektionerna är dessutom tematiskt upplagda, snarare än kronologiskt, vilket jag gillar jättemycket. De här podcasterna är dessutom upplagda med presentationer, så att man kan se de bilder som visas och diskuteras under föreläsningarna.

Det här är minst sagt en riktig guldgruva för den fotohistorieintresserade. Jag måste erkänna att jag själv inte fattat hur intressant fotohistoria faktiskt är förrän jag började lyssna på de här lektionerna. Jag är nu inne på min andra lyssning och resa genom fotohistorien och är forfarande lika trollbunden.

Det här är ”uppdatering av listan som jag gjorde förra året. Det mesta i listan står sig alldeles utmärkt även i år. Det här är alltså tips på klappar till den fotointresserade, som inte är så ohyggligt dyra, men ändå väldigt uppskattade av, och i vissa fall helt oumbärliga för fotografen. Förslagen går från billigast till dyrast. Håll till godo!

Torkduk till objektiv för den ordentlige: ca 80 kr

Minneskortläsare: är ett underskattat tillbehör som snabbar upp överföring av foton från kamera till dator. Jag använder t.ex. Scandinavian photos egna. Ca 130 kr.

Vackra visitkort med egna foton från Moo.com: 50 st för under 200 kr.

Minneskortshållare: jag gillar Gepe Cardsafe, ca 200 kr.

Fotopapper: för runt 200 får man 20 fina högblanka/matta ark. Köp samma papper som skrivarens märke, eller något som du blivit rekommenderad. Scandinavianphoto har t.ex. 50 ark superfint satin/semi-gloss eget märke är jättefint till svartvita bilder, för 295 kr.

DVD-kurs från Moderskeppet: Kurserna från Moderskeppet har den fördelen att de är pedagogiskt upplagda och lätta att följa. De är dessutom på svenska, vilket hör till ovanligheterna. Det finns kurser för nybörjaren, i skönhetsretouch och i svartvit konvertering, etc. Kurserna kostar från 170 kr till 350 kr.

Objektivväska: bra när man reser med sina dyrgripar: från 200 kr.

Flickr-prokonto: världens största och bästa fotodelningssite. Pro-konto vill man ha för att slippa reklamen, och kunna ladda upp obegränsat antal bilder. Ca 200 för ett år, 350 kr för två år.

Böcker för den som vill utveckla sig tekniskt som fotograf: om man kan ha överseende med Scott Kelbys putslustigheter, så skriver han den bästa foto- och bildbehandlingslitteraturen jag stött på. Det är hands-on tips, enkla och rakt på, “utan tekniska förklaringar eller krånglig terminologi”. Inget för den avancerade fotografen, kanske. Jag skulle satsa på Digitalfotografi i 3 delar -  förvånansvärt fullspäckad eller Photoshop för digitalfotografer, för den som är intresserad av bildbehandling . Från 200-300 kr.

För den som är mer intresserad av att utveckla sitt bildseende och bildspråk kan jag rekommendera  “Within the frame” av David DuChemin. Fokus ligger inte på teknik, utan mer på de konstnärliga aspekterna. Illustrerad med Davids fantastiska bilder. Göran Segeholms ”Konsten att ta vinnande bilder” är också ett måste som är mycket mer än vad titeln säger, om inte fotografen redan har den. Ca 250 kr st.

Fjärrutlösare: fjärrutlösare är kul att ha t.ex. till självporträtt. Man kan få trådlösa för som fungerar för kortare avstånd för en billig peng, men då funkar de inte så bra bakom kameran. De riktigt billiga kan man inte ställa in skärpan med. 250 kr, ca för de billigaste, 300 för de lite bättre. Vill man slå på stort köper man en radiostyrd för 700 kr och uppåt från t.ex Hähnel. Eftersom de här är kameramärkesspecifika länkar jag inte.

Elastisk kamerarem: med en kamerarem i neopren blir kameran avsevärt lättare att bära. Jag skämtar inte, har en själv. Optech gör såna, som kostar från 325 kr.

Gorillapod: ett galet användbart stativ som du kan använda för att fästa kameran i träd, lyktstolpar mm. Väger nästintill inget, tar ingen plats. Ca 500 kr för systemkameran.

De flesta prylarna hittar du hos välsorterade fotohandlare, eller på http://www.scandinavianphoto.se , samt på http://www.cyberphoto.se/. Böckerna finns att beställa på Bokus.com eller Adlibris.

Sist men inte minst, men mest för Stockholmare. Varför inte köpa ett medlemskap i Fotografiska familjen (Fotografiskas vänförening) till fotografen som redan har allt? En klapp som räcker hela året! Man får fri entré ett år, 10% i restaurangen,  5% rabatt på kurser, föreläsningar och seminarium, och ibland rabatt på böcker i Bokhandeln. The gift that keeps on giving.

Jag vet, den här videon har snurrat på typ alla fotosajter, Fotofeber mm. Jag tänkte att ni kanske inte hänger på så många såna och vill ändå dela med mig.

Det här är HELT knasigt. Fotografen, Jesse Rosten, använder alltså ett gäng iPads för att sätta ljus på sin modell. Jag som är aningens fotoskadad tänder på att ljuset blir himla läckert. Mest gillar jag dock hur ”ögonljusglimten” (catch light på engelska; den lilla ljuspunkt i ögat som gör att man ser levande ut) blir till en massa små fyrkanter i ögat på modellen. Geekigt, jag vet, sån är jag.

Geekigt och tokigt eller inte. Som nån skrev, det finns en del man kan lära sig om ljussättning i den här videon, trots allt.

iPad Photoshoot from Jesse Rosten on Vimeo.

Jag är den siste att racka ner på tekniknörderi och prylhabegär, det ska jag villigt erkänna. Ändå känner måste jag slå ett slag för att man kanske ibland ska fundera på hur man bäst använder pengarna som fotograf.

Det är så oerhört frestande att tänka att ”jag behöver verkligen det där objektivet/den här nya kameran mm för att ta de där bilderna”. Att köpa utrustning kan kännas som det gör under för inspirationen, jag vet.

Men nästa gång du drabbas av köplust skulle jag vilja föreslå att du funderar på om det inte vore ett alternativ att anmäla dig till en fotokurs, en fotoworkshop eller något liknande. Jag lovar, det kommer att vara en investering som du inte kommer att ångra. Du kanske inte kan fingra på den, men du kommer att växa som fotograf, och du kommer att få nya kompisar. Vem vet, du kanske till och med hittar nån att låna utrustning av och testa?

På Fotografiska i Stockholm går det t.ex. väldigt intressanta kurser som kostar en ringa summa jämfört med den mesta utrustning. Jag har just avslutat en superbra, som jag skrivit om.

Jag fick en fråga från Annagumman om vad man skulle tänka på när man ska köpa minneskort, och jag misstänker att det är nåt som kan intressera många.

Jag har varit inne på det här tidigare, när jag skrev om att säkra bilderna under semestern. Mycket av det här gäller även till vardags, dvs att det kan vara bra att ha flera kort att byta mellan, så att inte allt försvinner om ett kort går sönder. En del hävdar i och för sig att det är större risk att man tappar ett kort när man byter, än att det blir trasigt. Själv tror jag ändå på att ha flera kort.

Hur stort kort man ska köpa beror dels på hur stora filer kameran gör och hur mycket man fotograferar. Idag finns det väl egentligen ingen anledning att köpa under 4 GB, eftersom minneskorten är relativt billiga.

Priset på korten är förstås knutet till storleken, men också till hastigheten. Större och snabbare blir självklart dyrare. SanDisk har jag upplevt som lite luriga, för de har nya kort som är billigare och snabbare än deras gamla serier, och modellbeteckningarna är till förvillelse lika. Den nya korten heter bara Extreme, och ett sånt är mycket snabbare än de som heter Extreme III. Fråga därför när du köper SanDisk, så att du inte kommer hem med ett äldre kort.

Varför ska man intressera sig för hastighet på kortet? Jo, om kameran kan filma, och det kan snart varenda en, eller ta snabba bildsekvenser, så är det bra med högre hastighet. Sanningen är förstås betydligt mer komplex än så. Varje kameramodell presterar nämnligen olika med olika kort. Som tur är finns det en kille som håller koll på det här och lägger ut testresultaten på nätet. I CF/SD Performance Database kan du (förhoppningsvis) slå upp din systemkamera och kolla vilket kort som är optimalt för den. Om du har en kompakt tycker jag du ska fråga i butiken vilken hastighet de rekommenderar.

Vad gäller märken så dominerar Sandisk, Lexar och Transcend, där de sistnämnda har lite dåligt rykte, men enligt hörsägen (Annagumman igen) livstids garanti. Jag tänker att om man hittar kort som är så billiga att det verkar för bra för att vara sant, så är det förmodligen så. Men det har jag heller inga direkta belägg för. Personligen vågar jag absolut inte chansa på icke-märkeskort.

I ett senare inlägg kommer jag att skriva om hur du ska hantera ditt minneskort på bästa sätt. Har du några frågor om minneskort som du vill att jag ska ta upp?

Jag får väldigt ofta frågan ”vilken kamera tycker du jag ska köpa?”. Det finns förstås inget snabbt, enkelt svar på den frågan. Snarare brukar jag svara med ett otillfredsställande ”det beror på”. Sen följer jag upp med lite snabba följdfrågor. Här tänkte jag försöka sammanfatta hur resonemanget brukar gå. Men innan jag börjar. Jag tycker bildkvalitet är helt centralt när man ska välja kamera. Med det här inlägget vill jag hjälpa dig att komma underfund med vilka olika kompromisser man måste göra vad gäller just bildkvalité i förhållande till andra egenskaper. Jag går från liten till stor.

Kompaktkamera

Om du inte har några direkt konstnärliga ambitioner, utan bara vilken knäppa minnen av barn, husdjur, semestrar och högtider etc, då är förstås den lilla kompaktkameran ett bra val. Bildkvalitén kan var riktigt okej om man ser till att skaffa en som fått bra i test (se länkar längst ner) och om man mest fotograferar utomhus i bra ljus. Däremot har dessa kameror sina begränsningar, t.ex. vad gäller skärpedjup – skarp förgrund och suddig bakgrund är nästan omöjligt att få till. Om man råkar över- eller underexponera så har man inte så stora chanser att rätta till bilden i efterhand. I svagt ljus kan det vara riktigt svårt att få till bra bilder, blixt till trots.

Inom det här segmentet hittar man allt fler modeller med specialfunktioner som panorama och undervattensfunktion. Nånting säger mig att det man vinner på funktionen förlorar man i bildkvalitet…

Själv har jag som så många andra börjat använda mobilkameran i stället för att ha med en kompaktkamera. Visserligen kommer nog ingen kameramobil i närheten av en ”riktig” kamera, men det bästa kameran är den man har med sig, var det nån som sa.

Entusiastkompakt

Till den här gruppen räknar jag kameror som har fler manuella inställningar, lite bättre optik, lite bättre ljuskänslighet, rå-filformat etc. Här hittar man kameror som Panasonics LX 5, Canons G11 eller Nikons sprillande nya P7000. Det finns inte jättemånga modeller i det här segmentet. De är lite klumpigare än vanliga kompakter, de är ganska dyra och och de ställer lite högre krav på fotografen. Målgruppen är troligen främst systemkameraägare som vill komplettera med en lättare och smidigare kamera. Vill man ha lite bättre bildkvalité tillsammans med lite mer kreativa möjligheter men inte släpa stort och tungt, då ska man skaffa en sån här.

Långzoom

En långzoom är en kompaktkamera modell större, med lite större objektiv som man inte kan byta ut. Helt ärligt vet jag inte varför man skulle vilja skaffa en sån här. De är nästan lika stora som en systemkamera, men vad jag förstått så kommer bildkvalitén inte ens nära. Men är man bara ute efter att zooma sig nära ett motiv är kanske det här ett bra val. Det blir förstår lite billigare än att köpa en systemkamera.

Micro four third systemkamera

Det här är en ganska ny typ av systemkameror (se nedan) som jag har skrivit om tidigare. Fördelen jämfört med en stor systemkamera är storleken. Nackdelen är att de är ganska dyra och inte har lika mkt tillbehör som ”vanliga” systemkameror.

Systemkamera

I den här gruppen hittar man kamror som man full manuell & kreativ kontroll över och som man kan byta objektiv på. Om du vill utvecklas i ditt fotograferande och lära dig ta lite proffsigare bilder, så är en systemkamera ett måste. Det finns inga kompaktkameror som kan mäta sig i bildkvalité och skalbarhet med en systemkamera.

Om man vill växa i sitt fotograferande rekommenderar jag att man inte köper de allra billigaste modellerna, men man ska heller inte betala mer än nödvändigt för ett kamerahus. De sk instegskamrorna saknar oftast en eller ett par inställningar som du garanterat kommer att vilja ha ganska snabbt. I stället för att satsa på ett jättedyrt hus tycker jag att det är bättre att satsa på riktigt bra objektiv, för det är det som kommer att göra hela skillnaden.

En systemkamera med bra optik är förstås en investering. Men jag tror att de flesta som köpt en och börjat utforska möjligheterna med inställningar och objektiv håller med om att det är riktigt kul och att man utvecklas ganska snabbt. Om man använder kameran, vill säga. Den bästa kameran är som sagt den man har med sig.

Inköpsguider och tester

Fotosidan
Prisjakt
Kamera & bild
DPReview
Photography blog

I förra inlägget skrev jag ju att Canon var lite sena i starten. Detta tar de igen med att släppa ett gäng fotoprylar i dagarna. För den ”vanlige” fotoentusiasten är väl den nya systemkameran i mellanklass, Caonon EOS 60D mest intressant. Det jag främst lägger märke till är att den har en LCD-skärm som går att vika ut, så att man kan ta bilder i olika omöjliga vinklar, att filmkvallitén förbättrats, att den använder SD-kort i stället för Compact Flash som hittills varit det vanliga i systemkameror.

Det gör mig glad att Canon fortsätter det inslagna spåret att göra kameror som har inbyggd externblixtsynk (något som Nikon haft länge). Om du vill läsa mer om den här kameran utan att behöva trockla dig igenom en massa tunga teknikspecar rekommenderar jag Canonbloggers inlägg. De säger dessutom som jag, lägg pengarna på optik och inte på hus. EOS 60D-huset kommer att kosta runt 12.500 kr.

Canon släpper, precis som Nikon, ett gäng objektiv, men inget av dem vänder sig till den genomsnittlige hobbyfotografen. De släpper ljuskänsliga långtelen, som kostar från 70.000 och upp. De släpper även ett 8-15 mm fisheyeobjektiv med vilket man antagligen kan fota bakom sig utan att vända på sig, om ni fattar? Alla de här objektiven får det förstås att vattnas i munnen på oss fotonördar, men de flesta av oss inser att användningsområdena är relativt begränsade, om nu budgeten nånsin skulle medge såna här inköp… Om du vill suga en stund till på den här karamellen, kolla på Fotosidans sammanställning.

Personligen är jag nog mest intresserad av kompaktkameran PowerShot S95. Den ska klara ljussvaga situationer, har manuella kontroller, är liten och smidig, den filmar och den har RAW-format. Om jag skulle köpa en kompakt ligger den här väldig bra till. Det verkar Kamera och Bild också tycka.

Jag har haft en fotonörd på besök i helgen. Personens fotokunskaper är helt magiska, framför allt de tekniska kunskaperna.

Jag fick hjälp att rengöra min kamera, en Nikon D5000 som jag nog inte har varit tillräckligt försiktig med… Med en liten blåsborste och fiberduk lyckades vi plocka bort både det ena och det andra.

För den som inte har en bra kompis som vet hur man rengör digitala systemkameror hittade jag två bra videor. En om hur man rengör linser och en hur man rengör sensorn!

Men var försiktig, tänkt dig för en extra gång innan du sätter igång… Man kan lämna in kameran hos en fotobutik också, och få den proffsigt rengjord!

Update:

Vår kameraexpert Stina säger:

Ett varningens ord vad gäller rengöring av sensorn, dock. Jag vet mer än en person som varit på sensorn och sabbat den. Det enda som återstår är då att byta ut denna, och det kostar som regel nästan lika mycket som att köpa ny kamera.

Att lämna in kameran för rengöring kostar en slant (strax under 1000 kr får man nog räkna med) men det är billigt i förhållande. Proffs rengör kanske sensorn ett par gånger om året, som amatör ska det rätt mkt till om man ska behöva göra det.

Skulle man mot förmodan ha fått smuts på den och inte vill lämna in den, så är det bättre att klona bort det i photoshop. Det går på ett par sekunder.