I måndags underhöll Steve Ballmer, Microsofts VD sen 2000, studenter på KTH under en timmes tid, och Lilla gumman var där. Om ni vill ha ett rent referat av denna dragning hittar ni ett sånt på t.ex Realtid.se. Det här inlägget kommer snarare att handla om mina förväntningar, och de tankar talet väckt i mig.

För mig är Steve Ballmer lite av en kultfigur och en kulturbärare, som jag hittills bara sett på YouTubevideor, och jag hade verkligen sett fram emot att se honom live.

Den Steve Ballmer jag både fascineras och förskräcks av är ett energiknippe utan like, med en stor passion för sitt företag och människorna som jobbar i och för detta. Faktiskt. Kolla på den här videon, så får du ett litet hum. Gapigt och med sektvarning, men ändå nån sorts hjärta.

Energi och utstrålning till trots, så blev jag en aning besviken på Ballmers insats på KTH. Jag hade nog väntat mig mig ett djupare visionerande och lite tyngre tekniska resonemang, med tanke på målgruppen i salen. I stället levererade Ballmer ett lite lamt, säljkryddat snack om det förträffliga med Cloud computing, Windows Phone 7 (som inte är lanserad än) och Windows live (Hotmail, Messenger, bloggverktyget Live Writer mm). Det mesta har man sett och hört förut, och jag fick känslan förstärkt att Microsoft som vanligt reagerar, snarare än driver utvecklingen. Om jag hade varit systemutvecklare i vardande, hade jag nog inte tyckt att Microsoft är ett så värst sexigt yrkesval.

En av de få saker som jag faktiskt tyckte var riktigt intressant var Ballmers svar på frågan om hur Microsoft ska kunna hävda sig mot Android och iPhone. Han började med att understryka att Nokia faktiskt fortfarande är allra störst, följda av Blackberry, i motsats till vad studenter med smartphones vill tro. Sen erkände han att Microsoft fått känna av att det är oerhört svårt att vara innovativ, när folk förväntar sig att sig att känna igen sig. För om du tänker efter. Vill du ha t.ex. en telefon som fungerar helt annorlunda jämfört med andra telefoner som du använt? Jag vill inte det, även om det skulle visa sig vara världens bästa telefon. Det ska väldigt mycket till för att jag ska orka lära om och lära mig nytt, oavsett vilken teknik vi pratar om.

Det här uttalandet fick mig att tänka tillbaka på ett enormt intressant föredrag av framtidsforskaren Troed Troedsson. I föredraget pekar Troedsson på att vi är på väg från ett kunskaps- och informationssamhälle in i ett förstående samhälle. Föredraget låter sig inte sammanfattas på några rader, men om du är lagd åt det filosofiska hållet, så är det en väl spenderad timme.

Lämna en kommentar