Vilken diskussion det blev efter mitt inlägg om nedsättande bemötande av kvinnliga kunder i teknikaffärer!  Många har kommenterat på bloggen, Twittrat och mailat. Några har själva bloggat och Sveriges Radio Örebro intervjuade mig idag och kallade det för ”Lilla Gummanupproret” (lyssna ca 17 minuter in i pgm:et här). Macoteket har dessutom själva hört av sig och vi på Lilla Gumman har beslutat att göra en rosa lista.

Många tjejer har vittnat om liknande erfarenheter med trista attityder hos manlig personal, men många killar har också hört av sig och sagt att de har blivit illa bemötta och klappade på huvudet när de köpt tekniska prylar. Flera kvinnliga expediter har hört av sig och berättat att de ofta blir ifrågasatta av manliga kunder. Och många har också pekat på det faktum att vi tjejer gärna själva tar på oss rollen som mindre tekniskt vetande.

Jag tror mycket handlar om att det finns en tekniksnobbism i Sverige som vi alla drabbas av: det pinsamt att inte veta hur tekniska prylar fungerar och det är fult att fråga vare sig du är tjejer eller kille. Men till råga på allt förutsätter allt för många att man inte vill ha en snabb dator om man har en snippa.

I går ringde Macotekets säljcoach och bad om ursäkt å sin anställdes vägnar. Han var övertygad om att det var ett illa formulerat skämt. (Även om varken jag eller den kvinnliga expediten upplevde det så, men må så vara). På Macoteket har man jobbat aktivt med att vara en affärskedja som bemöter alla kunder likadant oberoende av kön eller förkunskaper. Man har arrangerat flera tjejkvällar och många utbildningar. Men han erkände att det tyvärr fortfarande finns attityder och dåliga värderingar hos en del av deras anställda. Mycket eftersom samhället i stort faktiskt fortfarande har den inställningen när det gäller kvinnor och teknik.

Inlägget har i alla fall resulterat i två saker:

1. Lilla Gumman ska ta fram en ”rosa lista” motsvarande den svarta lista som Råd & Rön har för företag som inte sköter sig. På vår rosa lista hamnar alla butiker, affärskedjor och andra som behandlar kvinnor som mindre tekniskt kunnande utan att höra efter innan om så är fallet. Man ska naturligtvis också kunna vidta åtgärder som butik om man hamnat på rosa listan och rätta till det igen. Vi kommer också att utveckla en ”lillagummanstämpel” som man kan erhålla om man uppfyller vissa kriterier.

2. Jag ska föreläsa för säljcheferna på Macoteket och berätta mer om, hur och vad de kan tänka på i bemötandet av kvinnliga kunder. Ge dem en liten tankeställe helt enkelt. Det var mitt krav för att jag skulle godta ursäkten.

För jag är inte långsint, men jag vill verkligen förändra de här attityderna. Och till dig stackars kille som tyvärr råkade ”skämta” med mig: jag är ledsen att du fått ta skit personligen, jag ville mest starta en diskussion. Och inte kunde du veta att du muckade med heelt fel tjej..

Tillägg: jag åker på semester till Grekland 1 vecka imorgon och kommer inte hinna ta tag i listan förrän jag kommer tillbaka. Tills dess kan ni fundera ut om ni har någon aspirant till den rosa listan. Maila mig på karin @ lillagumman.se

Den här helgen tillbringade jag med klassen i Svenska Grammofonstudion och det är inte vilken studio som helst! Studion ägs av The Soundtracks of Our Lives och ligger här i Göteborg. Som teknik- och musiknörd får man flipp bara man går in dit och får se och pilla på alla konstiga makapärer, synthar, mixerbord, gitarrer, stärkare och så vidare, och så vidare.

Vår uppgift var att själva dela in oss i grupper, skriva, spela in och mixa en eller ett par låtar.  Föresten, jag kanske borde tillägga att det går fem tjejer och ca tjugo killar i klassen. Jag och tre andra tjejer hamnade med varandra och skrev och spelade in en låt. Men när det kom till mixningen så blev vi alla lite, nästan blyga, inför det gigantiskt stora mixerbordet som… no pressure, bl.a. Queen spelat in musik på!

Bland killarna så hoppade de på knapparna och började vrida och vända hitan och ditan, men med oss tjejer så vågade nästan ingen röra bordet från början, utan vi pushade varandra att ”jamen, testa du att mixa trummorna, det blir säkert bra” och” nä, men jag vet inte vad jag ska göra”. Inte alls samma säkerhet som  hos killarna. Och så är det hela tiden när det gäller sladdar/teknik i musikvärlden. Jag säger inte att det finns några rätt eller fel här, för jag fegar själv ur då och då. Men vad är det som gör att det ska vara så mycket lättare för killar att bara hoppa på ett mixerbord sådär? Hmm, man borde göra något åt det i alla fall, tänk på hur många briljanta studiotekniker vi missar bara för att man inte vågar vrida på en knapp!

Bild från Svenska Grammofonstudion. Har ”blurrat” mina klasskompisar för jag vet inte om de vill vara med på bild.

Jag är sämst på allt vad gäller skydd, fodral, väskor och annat som skulle kunna öka livslängden på det jag äger. Ofta köper jag och är missnöjd, eller köper inte i väntan på ”det rätta”. Datorn har alltid fodral i någon standardmodell, men i övrigt är jag ganska dålig på sånt.

Nu har jag äntligen tagit ett steg i rätt riktning och köpt mig ett fodrat till min iPhone – som jag har haft i mer än ett halvår. Det är från Incipio och kostade 229 kronor på Macotecket. Det fanns i massor av härliga vårfärger och jag tycker att de är bland de snyggaste fodralen jag har hittat hittills, men det är ju en smaksak. Det känns inte alls klumpigt som många andra skal men det känns ändå som att det skyddar.

Är du duktig på att skydda dina ägodelar?

Lilla Gumman tar över världen. Eller ja, i alla fall en bit av svenska medievärlden. Här är vårt senaste samarbete: vi skriver en tekniksida varje lördag i Sydsvenska Dagbladet! För er som inte bor i Skåne kan ni ta del av den som pdf varje lördag här.

Sen tidigare finns Lilla Gumman representerad i Sveriges Radio, SVT, TV4 och varje nummer av tidningen Amelia. Snart ser ni oss på Yourlife.nu och i affärsresemagasinet Inrikes också. Där ser ni, det är inte så dåligt att vara en liten gumma, tvärtom.

Denna gång fick jag en Renault Clio S i min ägo, ingen bil jag trånat efter eller ens tänkt på, men ok man ska ju vara opartisk och testa allt som kommer i ens väg. Jag möttes upp och kände mig förhoppningsfull då detta är sport varianten av den vanliga Clion. Kul, tänkte jag, kanske nåt att leka med. En bil med lite kraft och spännande gadgets… FEL!! Det som gör denna bil till en sportmodell är att den är stripad, har en annan ratt och lite annat lull lull. I övrigt är det inget speciellt med denna bil. Jag har inte känt någon som helst glädje när jag kört – bara ilska. Den axar inte, motorn går ojämt, den drar och är instabil på motorvägen, den är plastig och tråkig.

Den har inga finesser alls.. Ja ok, den hade en GPS som funkade hyfsat bra men jag hade ett stort bekymmer – jag lyckades ALDRIG stänga av skärmen. Det är ingen skärm som går att fälla ner utan den är alltid uppe men det fanns liksom ingen off knapp eller viloläge, men var hela tiden tvungen att titta på en karta, bara en ren irritation för mig. Stereon med tillhörande knappar på ratten var lätta att använda men uselt ljud, här hade jag garanterat satt i ett annat system för att ens orka lyssna på radio.

Baksätet är litet och trångt och backluckan är hyfsat stor, som en vanlig småbil liksom.

Personligen tycker jag det är pinsamt att åka omkring i en bil som ser ut som en sportbil, som borde vara först i väg från rödlyset och axa snabbast i uppförsbacken men som går långsammare än bussen. Ja.. Jag är ledsen, men jag dissar denna bil helt och hållet. Jag känner mig osäker på motorvägen, skäms när andra ser mig och ja – jag vill inte ha den.

Anledningen till att den får två gummor är för att den har 5 dörrar, 4 hjul, 1 motor och går framåt!

Vad: Renault Clio S

Hur/när använda: För den som vill vara lite ”sportigare”

Pris: 143 900 SEK och uppåt

Köpställe: Diverse bilhandlare

Plus: ….

Minus: Det mesta

Bonus: Inget

Betyg: