En av de grejer jag fascineras av är att vi människor älskar att dela med oss av vår kunskap. Och i och med internet så kan vi gör det snabbare, enklare och dessutom med hjälp av teknik t.ex med filmer.

Har du fått hjälp av människor via internet?

Om man kikar i min bilografi så finns det nämnt en postbilsgul Mondeo där, vars sidoruta jag har bytt med hjälp av någon okänd människa, via nätet. Jag har aldrig tidigare bytt en ruta på en bil men jag är den ibland praktiska kombon av snål, envis och nyfiken, vilket gjorde att jag köpte en ruta på ett ställe med begagnade bildelar för en spottstyver och började sedan googla på hur man gjorde.
Man kan tycka att jag borde gjort tvärtom, men jag tänkte ”hur svårt kan det vara?”.

Till min stora lycka hittade jag ett forum med en tråd om hur man bytte ruta på exakt min bil. Någon hade bemödat sig om att skriva en hel guide med exakt position på alla skruvar till dörren, med bland annat tips om att smörja in rutan med diskmedel då den skulle ner i dörren.
Med hjälp av den guiden, som jag följde till punkt och pricka, så bytte jag ruta för första gången utan en tillstymmelse till krångel. Väldigt roligt och lärorikt!

Heja oss människor och vår vilja att dela med oss av kunskap!

Tanken är svindlande, men alldeles strax har hela världen laddat ner 50 miljarder appar. Om du är den som laddar ner app nummer 50 miljarder så kan du vinna ett presentkort i App-Store på 10 000 dollar! Om du faller på mållinjen och laddar ner en av de 50 första apparna efter det, så kan du vinna ett presentkort på 500 dollar.

Om du inte vet vad du ska ladda ner så har jag ett tips!  Senaste favvo-appen är Postify, en smidig och smart fotoapp som förvandlar dina Instagram/Facebook-biler till vykort som går att skicka till vänner och familj i hela världen för ynka 19 kronor per vykort. Kul även att det är en svensk start-up! Du laddar ner appen gratis här.

Som en härlig present till alla våra fina läsare har vi fixat en gratiskod till er! Skriv in: lillagumman ( Det finns 1000 koder och 1 per användare) Så nu är det bara att välja ut härligaste bilden och skicka iväg ett hederligt vykort till någon du gillar.

Audi är ett märke som för mig står för kvalitet, körglädje och trygghet. Blir alltid glad när en ny modell ska köras in och denna gången var det dags för A3:an.

Interiört

A3:n är väl lite av ett mellanting mellan en stor kombi och en liten modell. Ganska precis lagom skulle jag vilja säga. Man sitter bra, både bak och fram, med gott om plats. Lastutrymmet funkar, kanske inte optimalt för den stora familjen med barnvagn.
Inredningen är lite mer avskalad med de snygga runda ventilationerna. Lite retrostil vilket jag faller för. En display för radio, GPS och inställningar finns förstås och den glider snyggt upp ur instrumentbrädan när du vrider på nyckeln. Allt detta sköts sedan med en ratt och några knappar mellan stolarna i fram. Oerhört simpelt att hantera med en liten störande sak. Volymratten satt lite väl off. Den satt så konstigt att man måste titta ner för att hitta den, den borde kunnat placeras mer strategiskt, men okej, det fanns volymreglering på ratten också så det var väl ok.

Jag som är van vid Audi, och de andra tyska kompisarna,  kände inte riktigt igen mig på insidan. Det tyckte jag var kul och en skön omväxling. Men detta ledde också till att jag inte noterade en rad knappar som skulle vart hjälpfulla. De satt ovanför kontrollerna för luften och bjöd på parkeringsassistent, olika körlägen och annat. såg det sista dagen jag hade den.. Blev arg på mig själv när jag varje dag försökte klämma in mig i små parkeringsfickor och önskade jag hade den där förbaskade parkeringsassistenten. Men okej.. Jag ger er det. Skratta på.

Exteriört

Snyggt som vanligt. Men jag är lite partisk då Audi är mitt klara favoritmärke vad gäller design. Den är kaxig med linjerna på rätta ställena. Ser lite ut som en avhuggen kombi dock.

Teknik och körkänsla

Köper man en Audi har man alla möjliga tillvalspaket, assistenter och lull lull. Inte så mycket var med på denna bilen men jag vet att de finns och fungerar. På något vis hade jag aktiverat ”lane assist”. Jag var lite arg på bilen för den krängde så mycket, speciellt på motorvägen. Det tog mig ett par dagar innan jag förstod vad det var! Lane assist ser till att hålla dig rätt i din fil och läser således av markeringarna i vägbanan. Om den anser att du är för nära en markering korrigerar den detta åt dig, vilket är jättebra om jag man börjar bli trött och tappa kontrollen. När jag insåg vad det var så släppte jag ratten och ände hur den styrde HELT SJÄLV!! Ok, det höll bara några sekunder men det var fascinerande.
Pedalerna var otroligt sega och jag lyckades med ett par motorstopp för det var svårt att få till dragläget.

Vad: Audi A3 Sportback 2.0 TDI 150 hk
Pris: från 242 000kr

Tidigare testkörda Audis
R8
Q3
Q5
A1
S5

Känner du någon tjej som är i åldern 13 till 18 år? Då kan du skicka vidare Lilla Gummans tips för en rolig camp som Crossing Boarders arrangerar i sommar. 

Så här beskriver de själva sitt camp:

Crossing Boarders Camp är ett projekt i CB och ett eget arrangemang från vår sidan som sker i Umeå. 17-19 juni sommaren 2013 kommer trettio tjejer mellan 13-18år prova på tre olika fritids- eller kulturyttringar de med stor sannolikhet annars inte hade testat.

Detta på grund av att de är just tjejer, och speciellt då vår målgrupp står långt ifrån en meningsfull fritid. I år är dessa yttringar Skateboard, Taekwondo och dans African Newstyle.

Läs mer om Crossing Boarders Camp i deras blogg här.  Och se den inspirerande videon!

Tipsa vidare nu!

Efter Skyrim kom har jag inte riktigt förälskat mig i nåt nytt spel. Dock börjar Skyrim nästan bli lite långtråkigt, det är så otroligt stort att det aldrig tar slut och jag kan städerna, gatorna, byarna, människorna lite för väl nu. Därför var jag nyfiken på Dishonored, Bethesda:s nya spel, samma utvecklare som gjort Skyrim. Och det spelet gjorde iallafall inte mig besviken!

Olika människor spelar säkert av olika orsaker, för mig är det dels avkoppling och istället för Tv, och dels för att jag får vara superhjälte mellan varven. I Portal var jag Chell som hoppade mellan portaler och i Skyrim är jag både magiker, krigare och hjältinna, och dessutom bestämmer jag vem jag är och hur jag ser ut. I Dishonored är rollen förutbestämd, jag är Corvo Attano, kejsarinnans bodyguard. Tyvärr blir jag oskyldigt anklagad för mordet på just henne och måste fly.

Staden jag lever i är härjad av pest, hus är förfallna, det ligger lik överallt och staden kryllar av råttor. Överallt patrullerar soldater, människor i slutskedet av pesten attackerar mig och horder av råttor försöker bita ihjäl mig. Miljöerna i spelet är fantastiska!

Jag kan smyga som en panter över tak och gömma mig i skuggorna, jag kan flytta mig ljudlöst och sakta ner tiden. Jag har övernaturliga förmågor och är så fantastiskt vig som jag aldrig kommer bli i verkligheten. Det är det ett spel gör för mig, jag blir en annan person, som naturligtvis besitter fantastiska förmågor. Det är som en film där jag aktivt får spela huvudrollen.

I början spelade jag Dishonored som jag spelat många andra spel, går rätt in i fajten övertygad om att jag är starkast. Men snabbt går det upp för mig att jag sällan vinner de där fajterna. vakterna kallar på förstärkning och jag blir övermannad. Om jag däremot smyger runt, mördar i bakhåll, eller bara smiter förbi, då blir spelet fullkomligt fantastiskt. Nu siktar jag på att klara ”ghost”-läget på alla banor, där jag klarat mig genom hela banan utan att bli upptäckt.

Dishonored är fullt med gömställen, ovanpå skåp, rör och avsatser, under jorden i kloakerna, högst uppe på taken eller broarna. Det är spännande och jag får verkligen en kick när jag lyckas smyga mig förbi en massa vakter. Nu är jag inne på andra omgången, som jag startade direkt efter att jag klarat spelet. Nu ska jag testa varianterna där man tar sig igenom spelet utan att döda någon, jag har fortfarande övernaturliga förmågor att upptäcka och runor att hitta.

Nu är jag kär igen!

Tänkte passa på att tipsa om SocialBusiness nya grepp med 13 smarta skribenter som skriver om nätet och allt som hör till. Jag har inte hunnit läsa vad alla skrivit, men grymma Hanna Kastås artikel ” Vilka är era sociala medier-ambassadörer, och vad gör du för dem?” ger svar på många frågor. Och väcker nya! Precis som det ska vara.

”Att ta reda på vilka ens bästa ambassadörer är och använda dem i sitt arbete med sociala kanaler är lätt, kostnadseffektivt, väldigt uppskattat och ger ofta jättebra resultat. För är det något vi vet så är det att man litar mer på vad kompisar, bekanta och andra medmänniskor med bra erfaranheter tycker – inte vad stora vinstdrivande företag säger.”

Läs hela artikeln här på lunchen, eller nu direkt.

Sen tycker jag även att ni ska kolla på detta. Alltså HUR roliga och grymma är Kristen Wiig och Will Ferell?

Om jag fick välja två komiker att hänga med så skulle jag helt klart välja dessa två. ( Och Amy Poehler, Tina Fey och Maya Rudolph såklart!)

Nörden har de senaste åren gått från att vara den oönskade bänkgrannen i skolan med stora flaskbottnade glasögon till att bli den coola entusiasten som till och med får ett eget TV-program i TV4. Alla pratar om nörden! Alla vill nörda! Alla kan nörda!

Och gott så. Jag är en nörd. Jag älskar att nörden får ett uppsving, speciellt inom tekniska och vetenskapliga områden. Men när Kjell & Company lanserar stora Kjellkampen med syfte att utse Sveriges Tekniknörd 2013 så känns det inte bra i magen. Vadå tekniknörd? Inom vadå? Vilken teknik? Hydraulteknik? Systemteknik? Informationsteknik? Och viktigast av allt är det verkligen det vi behöver lyfta fram när det gäller vardagsteknik? Fler som är superexperter på krångliga specifikationer?

För det är den tekniknörden de vill kora, den som är nörd inom hemmateknik. Frågorna lyder bland annat: Vilken impedans har en vanlig TV-antennkabel? Vilken spänning har det alkaliska batteriet AA (även kallat LR6)? Vad kallas den senaste trådlösa nätverkstekniken som möjliggör hastigheter upp till 1300 megabit per sekund?

Jag älskar alltså nördar men det räcker nu! Om det är någon man behöver lyfta och ge mer cred är det den självlärde lagomkunnande tummen-mitt-i-handen tanten eller gubben som älskar teknik men inte vet hur man hanterar den. Hon som utan hjälp måste återställa en kraschad hårddisk ensam på jobbet när alla är på semester. Han som får motorstopp på liten grusväg mitt i natten och måste byta till reservdäck utan att ha gjort det förr. Han som lyckas backa med ett tungt lastat släp utan att få hjärtklappning. Hon som klarar att koppla in dvd, hemmabiosystem och spelkonsollen så det blir rätt första gången.

Jag skulle vilja utse Årets Teknikhjälte 2013. Det skulle vara en kvinna eller en man som lyckats -helt utan förkunskaper- installera Bank ID på Mac. Första pris är ett års stressterapi och en låda kontanter.

Foto: Johan Lange Creative Commons

Så här ser den ut. Vet inte om jag vill kalla den yacht utan mer skepp, finlandsfärja kanske. Man kan också kalla det avundsjuka för jag skulle gärna vilja vara den som beställt det där. Ja ja..

Dagens tips för inspirerande inslag i vardagen kommer i form av en app som Lilla Gummans gästbloggare Jenny Hedström har provat.

Jenny Hedström är friskvårdsterapeuten som då och då frilansar som produktionsledare i reklambranschen. Jenny tipsar om appen Gratitude som finns för iPhone.

Ibland är det alltför lätt att gnälla över allt som inte fungerar i livet. Att åka ner i det där ändlösa hålet. Det är tråkigt på jobbet, ungarna skriker, ryggen värker och pengarna tar slut för snabbt. Så då och då behöver i alla fall jag en påminnelse att det finns mycket att vara tacksam över i livet. Och det behöver inte vara speciellt stora saker. Även om du har haft en skitdag så finns det något ljus.

Jag tar hjälp av appen Gratitude Journal. Varje dag kl 16:49 påminner den mig att fundera över vad jag har att vara tacksam över idag.

Ibland vet jag direkt och kan lista flera saker, och ibland får jag verkligen kämpa för att se det. Ett enkelt och mysigt sett att inse hur bra man faktiskt har det. Ladda ned appen på AppStore om du också vill prova.

Idag är jag tacksam över att jag har fått gästblogga här på Lilla Gumman. Och att våren är på väg!

Lilla Gumman tackar Jenny!