Man upplever nog saker med otroligt mycket mer intensitet eller nåt sånt när man är barn. Jag kom ihåg att jag nästan kunde bli skakis och helt tok uppspelt när jag kom hem till någon vän vars bror hade en Atari eller Amiga osv.

Jag upplever samma sak med mina systersöner nu som är helt tokiga i min iPhone och min dator osv. iPhonen får de dock inte leka med än .. dom ska få en Wii i Julklapp av sina föräldrar nu och jag är rätt säker på att de kommer vara ganska nostalgiska över den om några år.

Fast såklart är vår nostalgi viktigare

Min lillebror (17-årig blivande rockstjärna) och jag kan prata om Baldur’s Gate till vi blir hesa. Han spelar om det också med samma sån nostalgiprat som jag när jag pratar om orginal-fallout.

Nostalgi kommer nog alltid att finnas. Jag tror att det är en funktion av verbala processer. Kopplingar till andra händelser och känslor aktiveras av att återupptäcka gamla prylar. Just för att de legat i träda så att säga. Eller i vissa fall för att vi tänker och pratar om hur det var då, centrerat kring den eller de prylar som nostalgin rör.