Nostalgi på söndagseftermiddan
Igår plockade vi fram gamla C-64:an och spelade lite. Härligt! Stundtals kan man ju inte annat än skratta åt den bedrövliga grafiken men samtidigt är det förknippat med ett så sjukt stort mått av nostalgi att det inte är klokt. Både jag och D kunde konstatera att ränderna aldrig går ur.
Trots att det är minst 20 år sedan man körde Giana Sisters, satt varenda bana som en smäck. Däremot var väl våra reaktionstider lite långsammare och båda höll så hårt i våra joysticks att vi fick kramp i händerna efter ett tag.
Faktum var att jag senare samma kväll läste en mening i tidningen Rocky som jag verkligen tror stämmer – att det finns så mycket prylar nu att nostalgi kommer vara helt utdött om några år. Och antagligen är det så. Frågan är om jag kommer titta tillbaka på t ex min iPod med samma känsla som jag har för C-64:an.
Om Johanna
Johanna är en 34-årig skribent, föreläsare och kommunikatör som älskar internet. Hon är pionjär på bloggområdet och har publicerat sig på nätet sedan 1998. Läs mer på www.wky.se
På underbara Slay Radio (www.slayradio.org) spelar de soundtracks från C64-spel mest hela tiden, inklusive ett gäng remixar på just Giana Sisters.
Åh vad fint! Vi satt just och letade remixar på Spotify, men hittade ingen riktigt klockren.
Sedan låter du självklart ChiliRec sköta inspelningen åt dig, så blir det ännu smidigare.
Jag tror att en del i nostalgin är att inte tro att det kommer kunna upplevas på samma sätt av de som gör sig upplevelser nu.
Min lillebror (17-årig blivande rockstjärna) och jag kan prata om Baldur’s Gate till vi blir hesa. Han spelar om det också med samma sån nostalgiprat som jag när jag pratar om orginal-fallout.
Nostalgi kommer nog alltid att finnas. Jag tror att det är en funktion av verbala processer. Kopplingar till andra händelser och känslor aktiveras av att återupptäcka gamla prylar. Just för att de legat i träda så att säga. Eller i vissa fall för att vi tänker och pratar om hur det var då, centrerat kring den eller de prylar som nostalgin rör.
Håller med Andreas.
Man upplever nog saker med otroligt mycket mer intensitet eller nåt sånt när man är barn. Jag kom ihåg att jag nästan kunde bli skakis och helt tok uppspelt när jag kom hem till någon vän vars bror hade en Atari eller Amiga osv.
Jag upplever samma sak med mina systersöner nu som är helt tokiga i min iPhone och min dator osv. iPhonen får de dock inte leka med än .. dom ska få en Wii i Julklapp av sina föräldrar nu och jag är rätt säker på att de kommer vara ganska nostalgiska över den om några år.
Fast såklart är vår nostalgi viktigare
Igår satt Johanna och lyssnade på soundtracks från C-64 spel på Lillagummankontoret. Shit jag bara kände hur det luktade gillestuga och träpanel. Oragne heltäckningsmatta och saltapinnar med äppeljos. Ljuvligt och läskigt på samma gång alltså.
[...] ett av mina absoluta favvospel av en drös anledningar, en av dem är musiken. Tidigare i vintras tog vi fram min gamla c-64 och spelade lite GGS en sväng, Daniel och jag. Jag är alltid Maria när jag spelar GGS, precis [...]