Jag vet att kategorin heter ”Karins Old Stuff” men också jag är tillräckligt gammal för att ha en hel del nostalgiprylar i bagaget. Häromveckan handlade det om C-64:an och nu i helgen besökte vi Popjunkiens nya lya (vill man vara vitsig kan man kalla det för MTV Crib) där vi blev lite smånostalgiska vid anblicken av hennes gamla freestyle. Av den där riktigt gamla modellen där det bara går att spola framåt.

Jag minns min första freestyle. Jag fick den i födelsedagspresent och jag tror jag kan ha fyllt nio. Det var en blå (what else is new när det handlar om min kommunistmorsa) freestyle som jag tappade i golvet efter ungefär fem minuter så att luckan gick paj. Gråt och tandagnisslan givetvis, ända tills Pappa McGyver kom hem från jobbet och med hjälp av ståltråd och superlim fixade biffen.

Av någon anledning var det också så att man ofta spolade kassettbanden med hjälp av en penna för att spara batterier. Alla tre hade vi upplevt detta fenomen vilket tyder på att föräldrarnas uppfostringsmetoder var lika Sverige runt. Såväl i Vittangi som i Eskilstuna och Kungsgården (Sandviken) satt det en massa snåltarmar och hämmade vår tekniska utveckling. Skulle man idag konfrontera de här tre föräldraparen med detta faktum så skulle det givetvis förnekas med motiveringen att ”nej nu minns du fel igen, sådär ILLA har du aldrig haft det”. Men jo, just så illa var det.

Jag lyssnade mest på låtar som spelats in från radion, gärna med avbrott för trafikmeddelanden mitt i. Eurythmics, Sandra och Alphaville var favoriterna och året var 1985.

Lämna en kommentar