Philips Wake up light

Wake up light ska simulera soluppgången, så att du väcks långsamt och, är det tänkt, naturligt och skonsamt, av att det blir ljusare och ljusare. Själva ljudet blir också stegvis högre och högre, vilket är en bra sidofeature. (Om man gillar att vakna till musik är det kalas att man numera kan välja antingen radio eller att docka in en iPod eller iPhone, så man kan få det precis som man vill — samtidigt bör man kanske ha i åtanke att många har lättare att ignorera musik än andra larmljud.) Den har också en ”skymnings”-funktion där ljus och ljud långsamt sänks — först trodde jag att den skulle ha något slags sövande ljud á la white noise, och blev jätteförvirrad när den bara slog över till radiobrus, men insåg sen att det är radiomusik eller inkopplad musik som låter och blir tystare.

Direkt när jag packade upp den tänkte jag att den är ganska maffig att ha på sängbordet (lustigt nog trycker Philips på att den är behändig — det kanske är i jämförelse med andra varianter?) och tar upp en del plats — särskilt som man inte vågar ha en dyr och relativt omtålig pryttel särskilt nära kanten. Jag noterade också att den är inte helt enkel att programmera — eller snarare så är den lite o-intuitiv och har en instruktionsbok som tar lite tid att förstå sig på. När man väl gjort det är det ganska enkelt, även om jag några gånger kommer åt fel kontrollratt på sidan. Huvudratten är lite seg ibland, men det kan lika gärna vara för att jag fått ett provexemplar som gjort några rundor redan.

I ett par dagar är jag grinig och missnöjd med klockan. Första morgonen för att jag råkat lägga en kudde bredvid mig på fel ledd, så att den blockerat ljuset. Sen för att jag tycker att ljuset är för kallt och inte alls känns som sol som lyser in. (Morgongrinig synpunkt, men den är ganska sann även senare på dagen.) Nästa morgon för att jag tycker att den inte funkar särskilt bra om man ligger med ryggen mot eller sover på mage — vilket bara är till viss del rättvist. Det blir ju ljusare, det blir bara inte så pass mycket ljusare att man märker det, typ. I min irritation börjar jag fundera på vad som händer om man sover dåligt i allmänhet och till exempel använder ögonmask för att kunna somna. Det låter kanske som en korkad återvändsgrändsinvändning , men när allt fler har sömnproblem så känns den ändå någorlunda relevant. Om tanken är att man ska få vakna utvilad och utsövd och ostressad så är väl det jättebra för den som sover dåligt och behöver totalt jävla mörker?

Efter det första gnället och de också något gnälliga funderingarna om sömnproblem, började jag inse att jag faktiskt gillade Wake up lighten ganska skarpt. Jag skulle inte kalla den för en mirakelkur, men det är definitivt ett behagligt sätt att vakna, antagligen bättre än de flesta andra sätt förutom att sovmorgonsvakna av sig själv — vilket ju är vad den ska simulera. I och för sig lite för behagligt, kanske – det är nästan lite för mysigt att bara ligga kvar i sängen. Det är svårare att somna om från plötsligt brutalljus. Men igen, det kanske säger mer om mig än om lampan. I alla fall. Både jag och sambon blev större och större fans av lampan allt eftersom veckan gick. Vaknade faktiskt utvilade och mindre missnöjda med det gräsliga faktum att man måste gå upp. En relevant detalj är då att vi sover väldigt olika — jag lite dåligt, han som en stock. Men den funkade för oss båda, över förväntan. Det är inte utan att jag funderar på om den kanske inte är värd tvåtusen spänn. Sen upptäcker jag att det finns äldre och billigare varianter av samma lampa med lite färre funktioner (eftersom jag inte känner behov av musik eller skymningsfunktion) och vi är i princip överens om att köpa en inom överskådlig framtid.

Andra bra features: Att man kan justera ljusstyrka på både slutgiltigt lampljus och display, och ljudnivå på larm. Man kan också använda lampan bara som sänglampa, och alla försök till dubbelfunktion och platsbesparing är jag för.

Rekommenderat cirkapris är 1995 kr för modellen med docka. Billigaste modellen från Philips finns för ner mot 750 kr.

PLUS:

• Snällt men effektivt sätt att vakna
• Man kan ha egen musik både morgon och kväll med dockan
• Lågenergilampa
• Snygg enkel design

MINUS:

• Tar upp plats på sängbordet
• Inte helt intuitiv att programmera
• Lite saftigt pris

—

aXbo Sleep Cycle

All eventuell småirritation jag kände mot Wake up light var i princip bortsköljd efter att jag testat aXbos Sleep Cycle-klocka. Den är en av flertalet väckarklockor som hänvisar till sömncykler — det finns flera olika, och till och med en iPhone-app.

Du går igenom flera sömncykler under natten där du sover olika tungt. Du ska väckas när du sover som lättast inom ett visst tidsspann (aXbos har en halvtimme) innan du måste gå upp, så att du är som mest lättväckt och ska vakna så utsövd som möjligt. ”[T]o give you an easy, refreshed and motivated start to your day”. Om du inte sover lätt under den tiden så ringer den ändå vid satt larmtid.

Att sömncykler finns är ju sant. Däremot är de här väckarklockorna så nära bullshit man kan komma utan att faktiskt vara lögn. Det enda de gör är notera att du rör dig, hur mycket det än pratas om att den bevakar fysiska signaler. (”With aXbo you can wake up in your optimal sleeping phase which is identified by a unique wake-up algorithm based on body movements.”)

Diagram på sömncykler med markerat optimalt väckningsfönster, och andra formuleringar i beskrivningar, får en att tro att den mäter och analyserar, men i verkligheten ringer klockan så fort du rör dig under den där halvtimmen. Du kan i och för sig vara ganska vaken då, eftersom kroppen inte rör sig när du sover som tyngst — men det kan lika gärna vara katt, barn, eller sängkamrat som kommer åt din arm. Och då kan du förlora upp till en halvtimme sömn helt i onödan. (”Even a few minutes can make a world of difference!” säger aXbo – jag håller med, men tvärtom.)

Enligt instruktionerna står att man ska gå upp direkt när klockan ringer för bästa effekt. Därför har den inte heller någon snooze-funktion, vilket är logiskt — men jag blir så sjukt provocerad av det här återkommande hänvisandet till något som låtsas vara mer än det är. Det enda aXbon egentligen gör är säga ”Du är ju ändå vaken nu, gå upp!” Jag som sover lite dåligt ligger hellre kvar och halvsover när jag vaknar för tidigt än går upp för att jag ”ändå är vaken”.

När både jag och sambon en kväll glömmer att sätta på oss sensorarmbanden så hoppar katten upp på sängbordet på morgonen och kommer åt det ena – vilket får väckarklockan att gå igång. Underhållande, men pinsamt talande för hur pass vetenskapligt det faktiskt är — den ”sofistikerade teknologin” har alltså analyserat att katten och sängbordet är i den optimala sömnfasen för väckning. En morgon testade jag att ligga vaken helt stilla ett bra tag – så fort jag rörde vänster arm gick den igång. En smart utvecklare hade lagt in lite fördröjning, så det inte skulle bli så uppenbart hur billig funktionen faktiskt är. Och om man har varsin väckningstid ska man nog sova ganska tungt för att inte vakna till åtminstone lite grann, och antagligen röra lite på sig, när först klockan låter, och sen den andra personen i sängen går upp. Eller?

Ska man vara petnoga är det inget som påstås explicit som inte rent tekniskt stämmer. Man undviker till exempel nogsamt ord som ”analysera” faser, och säger istället ”särskilja” faser, vilket ju är sant. Antingen rör du dig eller så rör du dig inte, i olika sömnfaser. Men det är just det där att det hänvisas till faktisk vetenskap (sömncykelforskning) och antyds att man har något som helst med det där att göra. Påståendet om att man ska vakna utvilad känns däremot nästan som ett hån — jag vaknar helt klart INTE utvilad. Snarare tvärtom, eftersom jag för det första flera gånger får ganska ordentligt mindre sömn än jag planerat med, och för det andra blir arg varje morgon för att jag tänker på vilket hittepå det är. (Det där sista kanske mest gäller mig som är ganska lättretad av fusk och falska påståenden.)

Det kanske märks att jag inte är något fan av aXboklockan. I rättvisans namn ska jag dock säga att som ren klocka räknat är den ganska OK — den är snyggt designad och lätt att programmera, med flera olika väckningsljud. Och hade den bara varit uppriktig med funktionen och sagt ”klockan kommer att ringa när du börjar röra på dig på morgonen så du inte hinner somna om” hade jag godtagit det, även om den fortfarande inte funkar så bra för folk som sover illa eller till exempel har djur och barn som kan skutta i sängen. Men för såna här priser (aXbo kostar 199€ plus frakt för tvåpersonsfunktion, 179€ för singel, och liknande modeller i andra nätbutiker ligger runt där eller strax under) är det faktiskt inte okej att lova så pass mycket som man gör. Då skulle jag säga: Köp iPhone-appen istället, den är rimligt prissatt för det du får.

PLUS:
Snyggt med genomskinlig urtavla
Rolig tanke med powernapfunktion

MINUS:
Lovar mycket, levererar lite
Pseudovetenskaplig
Dyr

—

PS: Jag har också mailat företag som säljer andra modeller (och försökt närstudera olika FAQ:s) för att fråga vad det är för signaler som menas och har inte fått svar, vilket får mig att tro att de fungerar på precis samma sätt – om det fanns mer vetenskapliga analysmetoder och detaljer skulle de nog skryta mer med det.

Lämna en kommentar