Jajamensan. Lilla Gumman fick möjligheten att åka upp till Arjeplog för att testa att köra snöskoter i becksvart kväll och sen lära sig köra bil på is och snö med professionella lärare.

Jag åkte upp tillsammans med en journalist från tidningen Plaza kvinna, Charlotta, med flyget från terminal 3 på Arlanda. Terminal 3 är en terminal som egentligen inte finns – eller det känns så. Det känns som om den är på låtsas. Det var en märklig upplevelse.
Väl uppe och på hotellet var det en snabb macka och ombyte till skoteroverall, gummistövlar med tjocksockar, rånarluva, skinnvantar och hjälm – sen ut till skotrarna. Vi var tre personer, jag, Charlotta och Bosch marknadschef. I övrigt var det två norrlänningar som guidade oss och hjälpte oss ur diverse knipor – ok, bara mig då!!
Vi körde ut över sjön och sen upp på ett berg, fantastiska vyer men jobbigt underlag. Ömsom mycket snö ömsom hårt och guppigt. Jag hade kört skoter en gång tidigare men mindes inte så mycket, jag kämpade som ett djur för att hålla skotern på den vägen jag ville åka, tydligen var det fel strategi fick jag veta EFTER turen. Jag halvstod dessutom nästan hela resan på 2 timmar då det var så skumpigt, det har lett till att jag inte kunnat gå på 4-5 dagar då träningsvärken i låren, skinkan och ljumskarna har varit outhärdliga.
Väl upp på berget ska vi till en stuga, slappa några minuter och sen vända ner igen. Jag ligger just nu sist i ledet med bara en av guiderna bakom mig, då får skotern suget att dra lite åt vänster å VIPS så hade jag begravt mig och skoter i ca 70 cm snö. Tillslut kom jag upp med hjälp av guiden men skotern satt fast.. Han sa åt mig att ta hans skoter (större och starkare) för att åka i fatt de andra och be den andra guiden komma och hjälpa honom (pinsaaamt) De lyckades väl tillslut och vi begav oss nerför berget igen och hem till hotellet. Bara det att på vägen ned var det extremt svart ute, mitt visir och glasögon immade igen konstant och jag tappade avståndet till den framför, så jag såg INGET. Jag fick åka nerför ett berg i blindo, halvståendes.. Ja Ni fattar.

Dagen efter gick bättre. Solen lyste och det var kanske -5 grader och snön gnistrade. Jag och Plaza kvinna fick sovmorgon innan det var dags att åka till Bosch testbana. Testbanan är världskänd och endast seriösa motorjournalister, biltillverkare och återförsäljare göra sig besvär att komma in, ja och så klart de som jobbar som testförare förstås. Härinne testar man Bosch alla olika system som sitter i en stor del av världens bilar såsom ABS, ESP och ACC.
Det började med en tur ner till en kåta för lite teoretisk information om banan och jobbet här, sen en rundtur runt en del av banan, sen körskola. Jag har fått möjligheten att snurra runt runt runt på en bana som liknar en rondell och här har jag krängt med ratten åt alla håll för att utsätta bilen för diverse test, ESP (antispinn systemet) satte in och egentligen kunde INGET hända. Det var en grym upplevelse och ju mer man körde ju fortare ville man köra och djävulshornen började växa.
Sen fick vi även lära oss hantera bilen i olika banor med koner där vi lärde oss styra bilen i olika situation som när vi tvärbromsar eller motorbromsar i halka. De schyssta killarna insåg snabbt att både jag och Charlotta klarade banorna med bravur och lät oss lära oss att drifta ordentligt, jag kunde inte sluta skratta av lycka medan jag gjorde det. Igen igen igen igen.. Men tillslut var vi tvungna att ge upp, tiden var knapp.
Ska tillägga att vi testade det mesta med ESP och därefter utan ESP så vi fick känna på skillnaden..
Man önskar att det var så att alla människor med körkort skulle få möjligheten att göra detta för allas säkerhets skull!!

Nämde jag att jag och Charlotta var unika på banan..   Eftersom vi inte är biltillverkare, återförsäljare eller motorjournalister!! *stolt*

Lämna en kommentar