Vad: SEAT Ibiza Cupra

Min relation till SEAT är ganska minimal. Jag vet vad det är, jag vet vad de gör och jag har den uppfattningen om att de skapar bilar som är kaxiga och tilltalar den yngre generationen. Och jag verkade ha rätt när jag var och hämtade bilen och pratade med den pressansvarige som förklarade att det är just så SEAT profilerar sig.
Jag var superglad att få tillfället att testa en av deras bilar och hon plockade fram två alternativ, den andra ska testas senare i sommar. Först fick jag denna vackra sak, en Ibiza, deras storsäljare. Just denna modell är en så kallad Cupra vilket betyder att den är lite mer sporttonad.

Bilen är utrustad med motoralternativet TSI twincharger på 1,4 liter och 180 hästkrafter, en suverän 7-växlad DSG-låda och den nya elektroniska differentialbromsen. Bilen har den mest kraftfulla motor som någonsin installerats i en Ibiza-modell. Den gör sig bäst i ytterfilen men var försiktig med högerfoten. Att den axar upp fort och härligt är det ingen tvekan om, det är så kul att jag börjar fnittra bakom ratten och fann mig själv köra runt runt i en rondell för det lät så bra och greppet var grymt. Jag avslutade rondellkörandet med att gasa ut mitt framför ett gäng byggrabbar som satt i slänten med stora ögon när de hajjade att det var en brud som körde.

Bilen var sinnesjukt kul att köra på mindre vägar med mycket svängar och rondeller och att komma först från rödlyset var ingen match, det var liksom inte ens roligt efter ett tag eftersom jag vann så lätt. Hittade ingen som ville utmana mig…

Men sen åkte jag ett par gånger till Uppsala på 110 väg och då brast det lite. Bilen låg fortfarande jättebra på vägen och jag kunde lägga i farthållaren och dra upp benen och bara hålla ratten med ett finger och njuta. Men bilen lät som fan!! Det gick knappt att föra en konversation eller lyssna på radion för det dånade något så fruktansvärt. I bland var det sträckor med så kallad ”tyst asfalt” men inte ens då var det en rimlig ljudnivå i kupén. Det var det som tog ner betyget från annars en full pott.

Bilen är relativt rymlig och jag fick plats med en trios alla instrument, högtalare, mikrofonstativ och väskor. Dock fick inte trion plats, de fick gå! Backluckan rymmer en storhandling på Willys och du kan absolut få in två passagerare i bak.

Just denna modell hade snygga och sköna lädersäten i svart, en skön ratt och ”paddlar” för manuell växling. Jag kände att jag inte behövde använda dem då bilen var så kvick i växlingarna själv och att göra en omkörning på motorvägen gick precis lika bra utan dem. Men de fanns där…

Den hade parkeringshjälp så du inte backar in i något, vilket jag har kommit att bli smått beroende av. Bakrutan var ganska liten men jag störde mig faktiskt inte på det, man såg precis det man behövde se, när jag inte lastat bilen med instrument. Men då får man helt enkelt öva på att backa med speglarna. Det fanns gott om bra fack för förvaring men lastutrymmet hade inga finesser, det var bara ett stort hål. Inga krokar, last nät eller annat. Bilen var utrustad med sollucka som jag lika gärna kunde vara utan. Den gick bara att öppna lite i bak och gjorde varken till eller från. Med AC så är det ju lika bra att låta bli. Det värsta var att eftersom den öppnas så lite så ser man det knappt och jag glömde vid ett tillfälle att stänga den!! Oppsss. Tur det inte regnade.

Summa summarum är att jag vill ha den! Jag kan nästan tänka mig att köpa den om jag skulle köpa en liten bil. Mest för att den är kaxig som jag, spinner som ett stolt lejon, är snygg att se på och väcker uppmärksamhet och lystna blickar. Det är den roligaste bilen jag kört på länge och den passar mig liksom. Fast jag skulle nog inte välja den oranga färgen!!

Hur/när använda: Varje dag

Pris: 223 000 kr för den modellen jag körde.

Färg: Lumina Orange Custom

Köpställe: BYT BIL

Plus: Kaxig och snabb

Minus: Högt ljud i kupén på motorvägen

Bonus: Lystna manliga blickar

Betyg:

Lämna en kommentar