Mellan den 7:e juli och den 18:e augusti läste jag bara digitala bokstäver. Syftet var att ta reda på hur det skulle kännas att leva helt utan papperstidningar, böcker och anteckningsblock i en helt pappersfri vardag. Efteråt kunde jag konstatera att det var underbart att bara läsa digitalt. Och att det var trist att bara läsa digitalt. Såhär gick det.

Upplägg: Målet var att bara läsa digital text i sex veckor. Jag läste mestadels tidningar på min iPad, böcker på min läsplatta och anteckningar på min telefon men självklart också böcker i telefonen osv. Såg jag en papperstidning ligga framme försökte jag undvika läsa på eller i den, om en löpsedel kom i mitt blickfång tittade jag bort och så fort det dök upp text framför mina ögon valde jag att inte titta -förutom på vägskyltar. Det enda pappret jag använde mig av under denna period var toapapper. Under de testets 6 veckor hade jag semester 3 veckor och jobbade 3 veckor. Jag reste mellan 6 olika städer

(med tåg och flyg) men satt också hemma och jobbade. Under 1 vecka var jag ensam och under 2 veckor hade jag 4 barn hemma. Vid 2 tillfällen var jag i ett vänterum med tidningar i (bör sägas för det är en väldigt speciell situation som är så starkt förknippat med tidningsbläddrande). Fysiska brev och räkningar fick läsas av sambon.

Några tankar: I början var det svårt att låta bli att slentrianmässigt läsa en tidning som låg framme eller hoppa i och rota i en korg med reaböcker. Det tog också ett tag innan jag lärde mig få flyt och bläddra naturligt med läsplattan. Själva tekniken känns så förknippad med jobb att jag först blev lite stressad av att ligga med paden och läsa magasin på stranden. Mest för att andra i in närhet tittade surt på mig. Men sen vande både jag och min omgivning oss vid att jag alltid hade en pryl av någon form i handen. Jag kände att jag saknade böcker rent fysiskt men jag tror mest det handlade om att jag var ovan. När jag fick läsa på papper igen kastade jag mig över en tidning men saknade på en gång e-bläcket. Och sen blev jag sur för trycksvärtan på händerna. Och känslan av att inte få titta i gamla sunkiga Hänt Extra hos frissan var som att säga nej till gratis godis..

Positivt:

- Min packning var så mycket lättare hela sommaren. Jag kunde börja och sluta läsa precis hur som helst eftersom jag alltid kunde ta upp boken i telefonen eller datorn eller vilken pryl jag nu råkade vara närmast.

- Jag har nog aldrig läst så mycket böcker och tidningar i hela mitt liv (eller gjort av med så mycket pengar heller för den delen, se nedan) Så fort jag var klar med ett magasin köte jag ett nytt. När jag köpt de som fanns i Sverige köpte jag amerikanska. Att sitta och läsa artiklarna igen, alla stjärnteckens horoskop för att sen till och med läsa annonserna på sista sidan, som man ju gjorde med pappersmagasin, var det inte tal om.

- SÖKA jag älskar att man kan söka text. Det är så frustrerande att man måste bläddra fram och tillbaka hundra gånger för att man inte hängt med. Att till exempel googla en person i handlingen för att få klart för sig hur den hänger ihop med huvudpersonen är guld.

- Att kunna dela med sig på ett naturligt sätt. Det är sällan man går och boktipsar irl till folk sådär i allmänhet. Nu kan man lätt lägga upp en länk och rejta när man är klar.

- Miljön? Jag kände mig framförallt nöjd med att spara in på alla hundra kladdlappar som jag skriver. Men frågan är om inte mina anteckningsblock tar mindre på miljön än det tar att tillverka en iPad.

Negativt:

- Att läsa digitalt är väldigt socialt med andra som är på nätet. Men inte socialt med dem man sitter i samma soffa som. En tidning som räcker till 4 barn som sitter tätt intill för högläsning men en läsplatta räcker bara till max 2. Å andra sidan kan man enkelt läsa sina skämstidningar öppet på bussen när man har dem på en läsplatta -igen ser ju.

- Upptäcka gamla godingar var svårt. Boktoppar och försäljningstoppar i all ära -känslan av att ramla på en gammal roman från 20-talet i ett hyrt sommarhus är oslagbar. Detsamma att läsa böcker som man ärvt av släktingar det finns något vackert, högtidligt och väldigt fint med att läsa min faster Elises gamla Selma Lagerlöf med snirkliga kommentarer på sidorna.

- Sand, smuts och drägglande hundar (och bebisar) gjorde sitt till för att utmana tekniken. Det ÄR svårt att slappna av när man plötsligt ser syrrans bebis dra iväg med ipaden på skakiga ben mot sandlådan.

-Dyyyyyrt. Herregud det är faktiskt inte klokt att digitala böcker ska kosta lika mycket och till och med mer än en pappersbok. I snitt 140 spänn per bok betalade jag. För att inte tala om alla magasin. Det är inte ok. Det gjorde mig sur. Dessutom var det väldigt svårt att låta bli att köpa en massa när man hade hela smörgåsbordet framför sig. (OJ kan man verkligen se hela Maria Montazamis hus i detalj? Måste kolla….)

Slutsats: Jag hade nog hoppats att det skulle bli ett starkt avgörande och att sommaren skulle göra det tydligt för mig: aldrig mer papper eller aldrig mer digitala bokstäver. Men tyvärr är det inte så enkelt. Den antingen-eller-mentalitet som råder när det gäller digitalt vs papper och som jag så ofta försöker motverka är onödig även i detta fall. Pappersböcker kommer inte ersätta läsplattor. Glossiga magasin kommer inte ersätta e-magasin. Vi kommer använda både ock. Sida vid sida. Papperssida vid digitalsida.

Foto: Fantastiska Lieselotte van der Meijs på Vdmfoto. Tack snälla för lånet!

Lämna en kommentar