Vad: Audi R8 Coupé med V10
Varför: För att det är roligt
Pris: Grundpris ca 1 miljon kronor. Mitt testexemplar 1,7 miljoner kronor.
+ Uppmärksamhet och körglädje
- Dyr, dyr och slukar soppa som inget annat
Mer information Audi.se

Audi R8 är en bil man drömmer om men förmodligen aldrig får köra men framförallt aldrig får äga. Ytterst få (i detta land i alla fall) har så mycket pengar att man kan äga en sådan här bil. För det här är inte din första bil utan din leksak du tar fram för vissa tillfällen. Jag har fått den stora äran att köra denna bil två gånger nu varav den första gången var på bana.

Det som störde mig med bilen på banan var den ofantligt jobbiga växellådan. Det är en automatlåda men inte helt. Den växlar som en vanlig manuell låda vilket innebär att man känner växlingarna och det kan bli ganska jobbigt. Anledningen till detta är att en smidig automatlåda är större och tyngre och således gör bilen onödigt tung, därför har man satt i denna. Dessutom blir det ju mer ”riktig” körning om man känner när bilen växlar. Exakt samma låda var det på min testbil och jag fick uppleva den igen. Vid vissa tillfällen var det okej medan andra vart det ganska jobbigt men om man i stället valde att använda paddlarna på ratten så fick man en oerhört bekväm och rolig bilkörning.

Bilens design tillhör något av det vackraste jag sett. Jag är ju kär i min Ford Mustang Fastback -65 men den här vinner nog klassen bland moderna bilar. Och trots att den ser så kompakt ut så är den oväntat rymlig inuti. Nej det finns inget baksäte, inte ens ett sådant där låtsasbaksäte som brukar irritera mig i bland. Här har man valt att ha två stolar i fram med mycket utrymme och en liten lastavsats med nät bakom stolarna. Man måste förvisso vara ganska rörlig och vig för att kunna nå sina saker i det där nätet men det måste man ju vara för att komma ur och i bilen med.

Körglädjen behöver jag knappt prata om. Detta är den absolut bästa bilen jag kört på en väg någonsin. Greppet på asfalten är sanslös med de feta däcken och fyrhjulsdriften och hur den axar upp är helt sjuk. Ljudet från motorn får en att rysa av välbehag och trots att bilen var utrustad med de bästa högtalarna från Bang & Olufsen valde jag att stänga av radion mestadels av tiden.

På tre dagar tömde jag tanken. V10:an är törstig och njae, jag körde väl inte på det mest ekonomiska sättet heller. Men under min körning kunde jag se bensinmätaren sjunka hela tiden så det går fort.. fort!

Den är okej på mindre vägar och lägre hastigheter men helt ärligt är det ju en bil för banan. Den mår bäst i högre hastigheter och tigger efter racing, kurvor, snabba stopp och lite bus. Svårt att nyttja dess fulla potential på våra svenska vägar och speciellt här i Stockholm.

Köpa? Ja om jag var rik skulle jag verkligen vilja äga denna. Jag är störtkär och kommer sakna bilen samtidigt som det blir en lättnad att inte ha ansvaret för 1,7 miljoner kronor.

Over and out!

Lämna en kommentar