Tidigare idag, lördag, samlades vi hela gänget små gummor för att sammanfatta året som gått och fundera på hur vi vill gå vidare och utveckla bloggen att bli ännu bättre. Jag ska inte tråka ut er med hur kul vi hade eller hur stort det är att vara del av ett sånt makalöst gäng. Däremot vill jag dela med mig av en helt filosofisk insikt som slog mig.

Vi på Lilla gumman skriver och driver den här bloggen på vår fritid. Vi har inte en krona betalt för det vi gör. Vi säljer inte blogginlägg till nån (inte en chans), vi skriver bara om sånt som vi känner för. Vår gemensamma vision kommer ur den passion vi delar för prylar och teknik. Det är en passion som vi vill dela med oss av, utan att profilera oss själva som teknikproffs, och vi är stolta över att ha modet att skriva om saker utan att göra anspråk på att vara experter.

I den här obetalda, frivilliga och ganska spontana konstellationen, så har vi idag sprutat ur oss mer kreativitet än vad jag tror många får ur sig på betald arbetstid under ett helt år. Då pratar vi inte vilda idéer som kommer att rinna ut i sanden (såna har vi såklart också), utan konkreta, realiserbara idéer som jag tror att ni läsare kommer att gilla. Vårt möte var bubbligt och lustfyllt, men samtidigt mer effektivt och mer disciplinerat än majoriteten av arbetsmöten som hålls ute på våra företag.

Nånstans går det här stick i stäv mot allt jag fått itutat mig om drivkrafter och belöningar, dvs. synsättet att ju mer pengar en individ får för att prestera, ju bättre kommer prestationen att vara. Idag blev det väldigt tydligt att det inte alls är så enkelt. Jag vill dra det så långt att vi är ett bevis på att ”The Times They Are a-Changin’ ” (om man får använda så gamla citat). Och det bästa är att jag är alls inte ensam om de här tankarna. Kolla på den här videon, gärna en eller flera gånger.

Lämna en kommentar