Kompakt drömkamera av ett annat slag – Leica M9
Jag har ju i tidigare inlägg funderat lite kring små kompakta systemkamror, och vilka funktioner och tekniker som jag skulle vilja ha i en drömkompaktkamera. Ändå så vet jag att jag aldrig kommer att bli riktigt nöjd med bildkvallitén som en kompaktkamera levererar. Faktum är att av alla de digitalkameror jag ägt och testat, så är det bara min Canon EOS 5d som ger mig vad jag vill ha på den fronten.
Vad har då 5d:n som andra kameror inte har? Jo, den har en sk. fullformatssensor. Sensorn i en digitalkamera kan man säga motsvarar filmen i en analog kamera, och den är helt avgörande för bildkvallitén. Ju större desto senson, desto bättre, skulle man kunna säga, grovt förenklat.
I dagsläget finns det mig veterligen bara en enda kamera på marknaden som både är kompakt till storlek och som har fullformatssensor. Jag talar om Leicas ganska nyligen lanserade modell M9. Leicakameror är bland det vackraste jag vet, och jag tror inte nån har något negativt att säga om bildkvallitén här. Den här kameran skulle jag skaffa mig på momangen om det inte vore för att den kostar – håll i dig – 60.000 kr. För bara huset. Optiken startar väl på 15.000, tippar jag på. Jag funderade faktiskt lite på det där, och kom fram till att jag fortsätter släpa på min 5d.
Får man säga ”och så är den snygg” eller har man fel prioriteringar då?
Nej, man har inte fel prioriteringar. Prylar man ska bära omkring på och umgås mycket med ska vara prylar man tycker om att se på och ses med.
Julia och Henrik, det var det jag menade med ”vackraste kameran”, så det tycker jag absolut inte är fel prioritering. Henrik säger det så bra! I min värld är det här dessutom en av de få svindyra prylar man kan ha som jag inte tycker kommunicerar prål. Men jag är väl skadad, kanske.
Det där är vad jag kallar en Kamera med stort ”K”. Men tyvärr lite dyrt för att ge sig på att experimentera med mätsökare…
Jag gillar när nya kameror ser gamla ut.
Jag gillar det också, det var därför jag gillade Olympusen så mycket. Leica har tagit det hela ett steg till. De har tack och lov behållit den klassiska formen. Men jag håller förstås med Sandra också, att det är alldeles för dyrt att experimentera med.