Jag var så skeptisk! Hur kan en liten mackapär som säger sig spela in perfekta blandband i mp3:s och dessutom heter The Ripper, vara bra? Hur kan det vara möjligt att den har bra ljud? Hur kan den vara laglig?

Ok, den var snygg från början. Men se, utseendet har liksom aldrig varit min pryl. Jag bryr mig faktiskt mest om insidan. (Läs: Jag skaffar inte för snygga killar för jag blir så nervös då).

Var var vi nu igen? Jo, jag fick tillfälle och testa det svenska företaget Pop Catchers nya uppfinning. Den heter The Ripper och är en liten smidig apparat som helt enkelt rippar låtarna från vald radiostation, tar bort prat, reklam och dubletter och gör dem till mp3-filer. Det moderna blandbandet helt enkelt.

Och som jag har rippat. P3 (alla måste visst visa att de kan prata i intron, annars bäst musik) The Voice (grymma låtar, men alltid samma trots 3 testdygn) P2 (bra jazz och klassiskt, men så: oj strupsång från Uzbekistan) Svenska Favoriter (men hallå 98 % av låtarna är melodifestivalen, men det är ju inte apparatens fel).

Och så det skeptiska ögonblicket: skulle den hålla ljudkvalitén? Yes, bomshackalack! Det gjorde den!

Sammansfattning:

+ snygg, superenkel att använda, lätt att tanka ner till mobilen, mp3spelaren eller datorn via usb, bra ljud, laglig, kul att hitta ny musik

- måste stå i flera timmar innan man får några låtar, ibland fula toningar i slutet på låtarna

Betyg: I´m in love!

Lämna en kommentar