Efter mitt inlägg om jakten på en ny telefon fick jag nästan genast ett erbjudande om att testa en HTC Desire. I och för sig har den ju inte heller ett fysiskt tangentbord, men jag tänkte att det kan ju inte skada att testa.

Jag måste säga att jag gillar den skarpt. Den har i princip alla saker jag gillar med iPhonen, plus några till som den saknar. (Observera: Jag har erfarenhet av en iPhone 3, har inte lekt med fyran.)

Några saker jag verkligen diggar:

Den optiska trackballen. Gör att det är lätt att scrolla runt, och på webbsidor skuttar den mellan länkar vilket är bra om man har svårt att sikta på små saker, vilket kan hända ibland. Och, vilket är helt fantastiskt, den funkar när man har vantar på sig. Så man kan använda en hel del av telefonens funktioner, eftersom den också är en klickbar knapp, utomhus i kallt väder.

Hemskärmsknappen – till en början tänkte jag att det var precis som med en iPhone, att man trycker på den och kommer tillbaka till hemskärmen, men sen upptäckte jag att om man trycker på den när man är på hemskärmen så gör den ungefär som en Macs Spaces-funktion och visar alla olika skärmar samtidigt så man kan välja. Praktiskt om man inte orkar scrolla, och snyggt. För den delen också knapparna, alltså att det finns fysiska knappar för hem, meny, bakåt och sök som är separata från skärmen och därmed alltid tillgängliga.

Några svagheter:

Kameran är inte fantastisk, och har en alldeles sanslöst för stark blixt — men är klart bättre än iPhone 3. (Den filmar helt OK, om man inte har så höga krav, och ger möjlighet att ändra på en rad inställningar.) Högtalarljudet är ganska burkigt, särskilt om man lyssnar på en film man själv spelat in. Även när den är inställd på vanlig telefonfunktion är högtalarn extremt placeringskänslig — är telefonen nån millimeter för högt eller för lågt hör du i princip inte vad personen du pratar med säger. Kanske en vanesak, men lite irriterande.

Jag kan inte uttala mig om app-utbudet, förutom de som följer med (bland annat Twitter, Facebook, Gmail) men jag är inte heller så mycket en appmänniska, så just det är inte riktigt en springande punkt.

Och sen var det ju det där med tangentbordet och mina tjocka fingrar. Det är möjligt att det till och med är lite värre än iPhonen. Jag känner mig helt fumlig och misslyckad och försökte logga in som ”juliaskitt” minst ett dussin gånger på en dag. Övning ger färdighet, visst, men om nio månader inte gjorde mig mer än marginellt mindre irriterad på en iPhone tror jag inte det gör så stor skillnad här heller. Och att det inte finns Å Ä Ö, utan att man måste hålla inne a respektive o och välja rätt (och ibland fel, förstås) i en uppdykande ruta, är inte helt OK. Auto-fyllen brukar kunna de flesta ord men vill man stänga av den så sinkas man lite av det pricklösa tangentbordet.

Slutsats: Om jag letade efter ett alternativ till iPhone, och inte brydde mig om tangentbordet, skulle jag nog vara ganska beredd att köpa en HTC Desire eller rekommendera den till någon annan. Utifrån de premisserna skulle den nog kunna få fyra av fem gummor. Men eftersom den fortfarande är kass — för mina förutsättningar — på liksom hälften av det jag vill göra med en telefon, så är den inte ett alternativ alls.

Däremot har den gjort mig väldigt väldigt nyfiken och sugen på HTC Desire Z — som är typ samma telefon men med ett utfällbart fysiskt tangentbord. Jag ska försöka få tag på en och rapportera.

Lämna en kommentar