Jakten på telefonen: Lilla Gumman testar HTC Desire Z

Jag kan förstöra spänningen på en gång: Jag tror att jag kan sluta leta.
Jag har redan skrivit om när jag fick testa HTC Desire, och då blev jag ju sugen på att få peta på systermodellen Z, eftersom den har ett fysiskt tangentbord — vilket var det jag faktiskt var ute efter. Nu har jag fått peta, och… ja, jag tror att jag har hittat min nya telefon.
Den har alla fördelar jag nämnde i den första texten, plus en bättre kamera med vettigare blixtinställningar och HD-video. Och så har den ett fysiskt tangentbord som gör mig alldeles salig av lycka. Lagom upphöjda lagom mjuktryckta knappar, och jag kan skriva både SMS och mejl utan problem. Får jag välja skriver jag nog kanske fortfarande längre texter på en vanlig dator, men jag kan helt klart tänka mig både mejla och blogga om jag sitter någonstans.
Den kommer med svenskt tangentbord, men tyvärr sitter de extra bokstäverna ihopklämda tillsammans i nedre högra hörnet — och dessutom i ologisk ordning, ÄÖÅ, så att det tar ett tag att lära hjärnan och fingrarna att göra rätt.
Tangentbordet glider inte ut, utan sitter på ett z-format gångjärn som innebär att man liksom lyftputtar överdelen lite uppåt-bortåt. Även det tar några försök att få in snitsen på, men sen går det i princip automatiskt. Någon på Twitter tipsar om ett (väldigt bra och ingående) test på Swedroid.se där de haft kritik mot gångjärnet, och när jag testar så upptäcker jag att de har helt rätt — tangentbordet låser sig inte i öppet tillstånd, så om man håller telefonen lite snett framåtlutad, till exempel om man ligger ner och håller den över sig, så tippar överdelen ner och ihop. Lite bökigt och onödigt.
Annars är jag väldigt förtjust i Desire Z. Den är inte en nätt liten telefon, men jag kan utan problem bära den i byxfickan (även om jag generellt inte har särskilt tajta byxor). Den gör allt jag vill göra, den är snygg och den har ett fysiskt tangentbord. Om jag kunde ge en extra halv gumma skulle jag kanske till och med göra det.
Extrabonus: Man öppnar batteriluckan med en enkel liten knapp. Klick och så är det öppet, utan att man behöver pilla med naglarna eller försöka skjuta och dra samtidigt eller plocka fram verktyg. Genialiskt, och man undrar varför alla andra telefoner ska vara så satans inbrottssäkra.
Som sagt, jag hoppas tomten hör min önskan om en Z under granen, annars blir det jag som tar en rask promenad till någon butik i mellandagarna. Den kostar runt 5000 kronor utan abonnemang, och även om det svider lite för någon som för det mesta köper billiga enkla telefoner, så är det nog ändå värt det med tanke på allt jag kommer använda den till.
Om Julia
Journalist i Stockholm med svarta plastbågar och Mac-dator. Nörd och pryttelälskare i hjärtat. Bloggar på juliaskott.wordpress.com









ÄÖÅ minsann, i dessa tider! Det påminner mest om 80-talet och tidigt 90-tal, då den teckentabell som användes i Sverige var ISO 646 SE, och där ÅÄÖ är lagda på samma ställe i tabellen som ][\... men eftersom ][\ egentligen kommer i ordningen [\] så hamnar också de svenska tecknena i ordningen ÄÖÅ…
Att HTC då har följt den ordningen? Fascinerande.
( Ref för den nyfikna: http://en.wikipedia.org/wiki/ISO/IEC_646 )
Jag ÄLSKAR såna här extremnördigt pålästa kommentarer – tack! På riktigt alltså, jag har lärt mig nåt och löst ett mysterium.
Så lite så
ååh vad roligt att den fick så bra betyg!! jag har nämligen beställt en- så den borde vara här vilken dag som helst:)
Äöå år också den norskdanska ordningen på alfabetet vilket skulle kunna förklara varför det hamnade i fel ordning i Sverige i utgångspunkten. Kanske.
Möjligt. Billigare att bara byta själva knapparna till rätt bokstäver men behålla programmeringen, kanske.
Det var en tanke, och låter inte helt otroligt.
Hoppas att den är precis så bra som du skriver, har beställt en till mig efter denna recensionen!