Den här helgen tillbringade jag med klassen i Svenska Grammofonstudion och det är inte vilken studio som helst! Studion ägs av The Soundtracks of Our Lives och ligger här i Göteborg. Som teknik- och musiknörd får man flipp bara man går in dit och får se och pilla på alla konstiga makapärer, synthar, mixerbord, gitarrer, stärkare och så vidare, och så vidare.

Vår uppgift var att själva dela in oss i grupper, skriva, spela in och mixa en eller ett par låtar.  Föresten, jag kanske borde tillägga att det går fem tjejer och ca tjugo killar i klassen. Jag och tre andra tjejer hamnade med varandra och skrev och spelade in en låt. Men när det kom till mixningen så blev vi alla lite, nästan blyga, inför det gigantiskt stora mixerbordet som… no pressure, bl.a. Queen spelat in musik på!

Bland killarna så hoppade de på knapparna och började vrida och vända hitan och ditan, men med oss tjejer så vågade nästan ingen röra bordet från början, utan vi pushade varandra att ”jamen, testa du att mixa trummorna, det blir säkert bra” och” nä, men jag vet inte vad jag ska göra”. Inte alls samma säkerhet som  hos killarna. Och så är det hela tiden när det gäller sladdar/teknik i musikvärlden. Jag säger inte att det finns några rätt eller fel här, för jag fegar själv ur då och då. Men vad är det som gör att det ska vara så mycket lättare för killar att bara hoppa på ett mixerbord sådär? Hmm, man borde göra något åt det i alla fall, tänk på hur många briljanta studiotekniker vi missar bara för att man inte vågar vrida på en knapp!

Bild från Svenska Grammofonstudion. Har ”blurrat” mina klasskompisar för jag vet inte om de vill vara med på bild.

Lämna en kommentar