Datumvisaren, min skämspryl
Här är den. Min rosa datumvisare från -87.
Den har bara hängt med, som ett helt självklart inslag i min morgonrutin sen jag var 7 år. Man går upp, klär på sig, och klickar på datumvisaren.
Till dess (och mitt) försvar måste jag säga att det är ett väldigt bra sätt att få koll på dagens datum. Tror det är något med det fysiska i att trycka på knappen och se hur det bläddrar fram. Det sätter sig som berget, till skillnad från när jag tittar i min kalender i telefonen. Och anmärkningsvärt nog så är den still going strong, trots flitig användning. Det kallar jag kvalitet!
Vilken är din skämspryl?
Haha den är ju underbar, inget att skämmas för. Min skämspryl är en gigantisk kaffebönsmalare som står på en hylla och samlar damm. Hade jag på allvar tänkt att jag skulle släpa mig upp tidigare på mornarna för att mala kaffebönor i en apparat som väcker hela kvarteret?
Jag tycker det är fel att säga att en datumvisare är en skämspryl, den är ju skithäftig! Jag skulle lätta kunna ha en hemma.
Min skämspryl är en Kitchen Wizard plus som jag beställde från TV shop, första och enda gången jag gått på detta påfund med infomercial. Man kunde ju ”skapa så många roliga och nyttiga kreationer med grönsaker”, men inte helt oväntat så har den blivit liggande i en låda…
Håller med, den är skitball ju.
Ähmen den där är ju ingen skämspryl. Skämspryl är ett sånt där vibrationsbälte. Men det ÄR sambons på riktigt.
Jag skäms över vår stora TV. Tycker att den tar för stor plats och är vulgär. Hade gärna sett att vi köpt en mindre men tyvärr var det 5 mot 1 i den omröstningen.
Ok rå. Då får jag väl kontra med nåt värre
Vad sägs om gammeldatorn från 1999 som står inne i sovrummet (av alla ställen) med riktigt riktigt tjock skärm och låter som en dammsugare? Och vad värre är: Anledningen till att vi har den kvar är att vi har Photoshop (från typ -99) på den. Vilket vi använder cirka 4 gånger om året. Lathet kallas det. Jag ska förskona er från bildbevis.
Åh, min pappa hade en sådan på sitt jobb när jag var liten och när man sommarjobbade kändes det som en så stor ära att få trycka på den. Undra om han har kvar den!!