Hemma hos oss (vare sig vi är på Vegagatan eller Döbelnsgatan) är det väldigt mycket D som styr när lampan ska släckas om kvällarna. Detta för att han är den som sover närmast lampan (vi har bara en sängbordslampa på båda ställena) och jag är den som (tror jag) är minst ljuskänslig. Jag kan sova mig igenom ett kärnvapenkrig om det skulle behövas. Eller ha en mässingsorkester i sovrummet ihop med två 1000-wattare riktade rakt i ögonen.

Men om man nu är så olika känsliga vad gäller ljus och sömn så finns det ju faktiskt hjälp för bokmalar. Som den här finurliga lightwedgen som jag mörkertestade på bild alldeles precis.

Hur smart som helst! Och den andra personen i sängen blir inte alls störd om man vill nattuggla. Karin testade på sin man som är rätt ljuskänslig men som inte vaknade förrän hon väckte honom och frågade om han blev störd av hennes lightwedge…

Så finns det i små modeller, för t ex bussresan. Jag såg direkt kopplingar till alla de många bussresor jag gjort i Asien. Hade jag inte varit åksjuk och därmed portad från bussläsning hade ju den här varit perfekt att hala fram på the 24 hour bustrip from hell, som resan mellan Vang Vieng och Hanoi populärt kallas. Man hade inte stört en enda israel eller svensk kan jag säga direkt. Fint!

Jag vill också poängtera att jag oftast är den som somnar först i familjen, att jag kan sova när, hur och varsomhelst beror nog mest på mitt tillstånd av kronisk trötthet snarare än att jag är särskilt okänslig. Bara så ingen tror att jag tofflar mig genom tillvaron.

Lämna en kommentar