En dag i höstas när jag borstade håret framför en spegel, fick jag syn på mina biceps, och undrade var de kom från. Jag hade varit löjligt lat med träningen under hösten så från vad hade de egentligen upstått? Trotsade de alla naturlagar och hängde sig kvar på mina överarmar av egen kraft? Hade de materaliserats ur tomma intet? Men sen kom jag på vad det hela kan ha berott på. Det eviga bärandet på degblandare, och naturligtvis den livsviktiga ingrediensen i all bakning, mjöl. Väger en del, mer än man tror. Borde kanske ha satsat på origami istället, men det är försent nu.

OBH Nordica Hercules kitchen machine är en tung maskin, en av de tyngre (om man ska kategorisera dem, inför uppbyggnaden av ett hemmabagargym) och det kan betyda att det inte är så mycket plast inblandat, vilket bådar gott. Men hur funkade den i skarpt läge med deg då? Det är ju viktigast av allt. Jag tycker den knådar helt ok, även om den inte är någon kung bland degblandarna, påminner i arbetssättet om Kenwood KM616. Tyvärr gnisslar min modell lite underligt vid degkörning, vet inte om den borde smörjas upp (fast det ska väl vara gjort från start?). Det här är ingen supereffektiv maskin, men fungerar absolut och gör sitt jobb.

Vi tar oss igenom Lilla Gummans Degblandarguide igen:

• Motoreffekten. OBH Nordica Hercules kitchen machine har en motor på 1200 watt, vilket smäller högt i degblandarkretsar. Eftersom jag inte har haft den så länge, vet jag inte hur hållbar den är, men generellt brukar högre motorstyrka betyda längre hållbarhet, är min egen personliga erfarenhet.
• Degskålen. Är på 5,5 liter, men utformningen gör att den faktiskt tar en 1-litersdeg. Skålen är smalare och högre, många skålar är bredare och lägre, vilket gör att den slukar mer deg.
• Designen. Jag tycker att det här är en snygg maskin, den får gärna stå på min bänk. Att den är i aluminium och inte metallfärgad plast, gör att den är reptåligare och håller sig snyggare längre (kanske mer en viktig faktor för mig som reser runt med mina degblandare)
• Priset. Rek pris 3 595 SEK, vilket ligger i mellanklassen när det gäller degblandare.

Betyg:

Plus: Stark motor, helgjuten aluminium

Minus: Min maskin gnisslar. Knådar inte degen så väldigt effektivt. Även vispningen är inte så effektiv.

Det här är inte enbart en test av en bil, det är en test av en bil i en livssituation. Jag och min sambo har i flera år kikat på utvecklingen av elbilar. Vi skulle gärna vilja ha en, delvis för försöka bidra till att minska CO2-utsläppet. Bortsett från priset är det en sak som hindrat oss, vi bor på landet. Och när jag säger landet så menar jag inte i en förort. Utan på landet. Med kossor och såna grejer. Visserligen har vi, tycker vi själva, ganska nära till många städer. Cirka 3 mil till Trollhättan och Alingsås, 6-7 mil till Göteborg, Borås, Uddevalla. Jag skulle säga centralt på landet, men ändock, ska man handla något mer än lite mat så är det ungefär 3 mil med något färdmedel som gäller. Och elbilar har den nackdelen att de oftast inte går särskilt långt innan batteriet är tomt.

Kan man vara miljövänlig på landet, en livssituation som nästan alltid kräver bilåkande? (Och säg inte buss för då skrattar jag på mig, att åka kollektivt utanför städer är en upplevelse för sig, som vi kan ta en annan gång)

Vi provar! Jag lånade en i-Miev från Mitsubishi, en elbil som enligt tillverkare kan köras ca 15 mil på en laddning. Härligt, tänkte jag, det kommer man ju nästan fram och tillbaka till Göteborg på. Det måste ju funka.

Dag 1.

Jag hämtar elbilen hos Sture Carlsson Bil i Vänersborg, där jag får bra instruktioner om laddning och bilens funktioner. Fascinationen första gången jag startar en elbil och det bara är helt tyst, är stor, det är en häftig upplevelse, när man förknippar bilar med ljud. Från Vänersborg hem till mig är det drygt fyra mil. Direkt jag kom upp i hastighet på landsväg, försvann tyvärr känslan av den tysta elbilen, däckljud och fartvind hörs väldigt väl och det känns mer eller mindre som att åka i en vanlig bil. Termometern låg på någon minusgrad, därför drog jag på lite värme. Och hux flux kunde jag bara köra 6 mil. Det var jag inte riktigt beredd på. Men jag kom hem välbehållen, och pluggade in bilen i eluttaget i ungefär 1,5 timme. Sedan kom min son hem från skolan, och var i stort behov av en klippning, så vi åkte till ett grannsamhälle, cirka en mils resa, för att frisera honom. Inne i samhället kom elbilskänslan tillbaka, bilen smyger tyst fram på gatorna, och det är ovant och kul!

Dag 2

När barnen kommit hem från skolan bestämmer vi oss för att åka och handla i Alingsås. Elbilen är fullladdad, men påstår att den bara kan gå 9 mil på det. Jag kollar upp om det finns laddningsstolpar i stan, men det gör det tyvärr inte. Lösningen blir att plocka med sig förlängningskabel och satsa på att ladda bilen hos min pappa om så behövs. Vädret är hemskt, det var samma dag som det stormade rejält i Göteborg och man uppmätte orkanbyar vid Vinga. Hos oss regnar det mest och blåser förfärligt. Vilket betyder både fläkt, AC och vindrutetorkare. Vilket snabbt halverar vår uppmätta körtid på bilen. När vi kört runt lite i stan, med väldigt igenimmade rutor, för att inte köra fläkten för mycket, så har vi ungefär 38 kilometer kvar att köra. Hem till oss är det ganska exakt 30 kilometer. Ska vi våga?

Med tanke på att vi kommer vara tvungna att ha fläkt, värme och vindrutetorkare på, blir valet att ladda en stund hos min pappa, medan vi fikar lite. Efter fikastunden har vi ungefär 50 kilometer att köra på. Så vi kör hemåt. Jag drar ner fläkten till lägsta möjliga, kör vindrutetorkarna på intervall, trots att det behövs mera, och stirrar panikslaget på mätaren som anger hur många mil vi har kvar att köra.

Plötsligt slungas jag mentalt tillbaka till tiden när jag var runt 20 år, körde en pippigul Toyota Starlet, och aldrig hade några pengar att tanka för. Då hände det allt som oftast att jag körde bensinmätaren en bra bit under noll, och samma känsla fanns där, ska jag komma fram?

Vi kom hem iallafall! Även om barnen frös i bilen, och jag vred konstant på inställningarna till fläkten som en inbrotttjuv på ett kassaskåp, för att hitta ett läge där jag fick så mycket körtid som möjligt samtidigt som jag såg ut genom rutorna.

Dag 3

Planen för dagen var att åka till Göteborg, där sambon redan befann sig, för att shoppa julklappar. Men dagen innan hade vi svängt av i den korsning där vi skulle köra vidare för att komma till Göteborg, och då hade vi 41 kilometer kvar på mätaren. Avståndet därifrån till Göteborg är 45 kilometer. En inte helt överensstämmande ekvation. Valet blev därför istället att köra några kilometer till ett grannsamhälle med lite bättre bussförbindelser, ställa bilen där och sedan färdas med buss och tåg till Ordvitsarnas Näste.

Inte helt enligt planen, om vi säger så. Det var mycket synd, då jag hade kikat ut laddningsstolpar i centrala Göteborg för laddning, och ville se hur det skulle fungera. Än så länge finns inte snabbladdning i Sverige, något som kanske annars kan vara en stor fördel vid turer till stan, då man inte har 8 timmar på sig att ladda upp batteriet. Eller på längre resor, då man kunde stanna och äta, och samtidigt ladda bilen upp till 80%.

Dag 4

Med fullladdat batteri åker vi enbart till närmaste samhället, men provar olika körstilar, acceleration, vad som drar ner vs. upp körtiden. Om man kör utan fläkt, AC, vindrutetorkare, i rätt temperatur och hela tiden håller sig under Eco-markeringen på instrumentpanelen, då kanske, kanske 15 mil är en sanning. Men en regnig höstdag i Sverige, om man inte vill åka i en iskall bil med igenimmade rutor, då blir det snarare kanske 7 mil kvar att köra på. Jag förstår att det kan räcka om man bor i stan, men för oss på landet finns det ingen möjlighet att ta oss någonstans på den körssträckan, inte om vi tänkt komma hem igen.

Fördelen om man bor i villa på landet, är att man har tillgång till el för laddning väldigt enkelt, bara dra en förlängningskabel. Men då får villan på landet ligga rätt centralt i en stad om man sedan ska kunna åka någonstans.

Slutsats: Om vi bortser från att i-Miev kostar en 363 000:- så faller det för mig på att det är snudd på omöjligt att bo där jag gör OCH köra den här bilen. Iallafall om jag har tänkt att ha någon form av liv, och typ jobb. Det känns jättetråkigt, och jag hoppas utvecklingen går snabbt framåt.

PS. Jag fick höra av min granne om vissa betänkligheter kring Litium och dess brytning, framförallt i Sydamerika, men jag vill inte uttala mig utan att vara mer påläst i ämnet. Dock måste allting vägas mot oljeindustrin och utsläpp av CO2 och vad som evenuellt kan förbättras in framtiden när det gäller batterierna.

Snart kommer den.. Jag lovar, snart. Vintern måste komma snart. Det måste bli kallt och snö annars vet jag inte var jag tar vägen. Men alldeles oavsett om snön kommer eller ej så kan det vara lite småkyligt och vi vill ha vantarna på oss när vi vistas utomhus. Återigen står vi inför dilemmat: Ta av vantarna, svara i telefon och frysa eller låta det ringa och behålla händerna varma!

Men marknaden för så kallade smartphonevantar har formligen exploderat och jag ville testa mig igenom ett antal modeller för att se om de funkar och vilka som i så fall är bäst.

På botten kom de där plastbitarna från Iphonebutiken.se. Dessa ”plastduttar” (heter egentligen Quirky Digits) fäster man på sina egna vantar/handskar och ska då kunna använda skärmen på telefonen. Men det var inte det lättaste kan jag säga. Det var otroligt jobbigt att få kontakt med telefonen och dessutom gick dessa duttar av lätt så jag sumpade några. Inte värt pengarna.

I mellanskiktet hamnar vantarna från Teknikmagasinet, Kjell & Co samt Roligaprylar.se. En vanlig stickad vante, grovstickad, där vissa fingertoppar ska fungerar att använda på skärmen. Vantarna är hala så det är svårt att greppa telefonen, vantarna är alltid för stora oavsett vem som provade dem, och vi hade lite olika storlekar att leka med. För mig som har väldigt små händer var det ett bekymmer att använda dem då den delen av fingertoppen som funkar var ovanför fingertoppen på min hand. Vantarna i sig var inte heller särskilt varma och kräver en annan vante över när det blir kallare. Men okej, de duger för att kanske kunna svara i telefon med att skicka ett sms eller mail blir svårt.

Vinnaren i klassen är utan tvekan vantarna från Coolstuff.se. De är helt enastående och jag fick de lite senare än dem andra så när jag hade börjat ge upp hoppet om ett par bra vantar så blev jag genast omvänd. Vantarna är väldigt finstickade och fodrade lite tunt vilket gör att det inte blåser igenom. På insidan av handen sitter det massor med små gummiploppar så telefon ligger tryggt kvar i handen. HELA vanten är sydd med ledande tråd vilket gör att alla fingertoppar funkar på skärmen även om de är för stora, vilket dessa inte var. Jag testade ett par i S och min sambo ett par i M och de satt superbra på båda. Vantarna rekommenderas å det varmaste om du vill ha ett par som faktiskt funkar. JULKLAPPSTIPS

Jag vet inte hur det är med er, men om någon berättar om en köksmaskin med patenterad dubbelkrok, då höjs min puls litegrann. Eller, i ärlighetens namn, inte bara litegrann, utan till den milda grad att jag skulle kunna bränna upp en EKG-maskin utan problem. Är det bara jag? Smaka lite på ordet; Patenterad Dubbelkrok. Känns det inte lockande?

Nu har jag avslöjat en av mina tekniska böjelser, förutom bruksanvisningar. ”Alla motordelar i metall” fungerar ungefär på samma sätt, men det här gäller bara köksmaskiner. Jag får väldigt ofta frågan, av till exempel  kursdeltagare på mina brödkurser, vilken degblandare jag rekommenderar. Än så länge har jag inte riktigt hittat den rätta maskinen, alla har sina för- och nackdelar. Det är min dröm, mitt El Dorado, att få hitta en maskin som jag kan rekommendera till alla, som kan vara den stora kärleken. Så därför är ord som dubbelkrok väldigt laddade för mig.

Krups nya maskin KA990 har inte ännu testats i flera år, som en del andra av mina maskiner, eftersom den är så ny, så hållbarheten vågar jag inte uttala mig om. Ni får ett omdöme om den i relativt nyskick, och så kan vi väl ses här om tre år, samma tid, samma plats, så snackar vi om det då?

Som med andra maskiner jag testat (länkar till testerna), Ankarsrum Assistent och Kenwood KM616, utgår jag från Lilla Gummans Degblandarguide när jag går igenom maskinen:

• Motoreffekten. Är på 1200Watt, vilket är riktigt bra i sammanhanget. Motorn har även 10 års garanti, vilket jag återkommer med rapport om i slutet av 2021. En stor fördel är det låga motorljudet, maskinen är riktigt tystgående, något som verkligen har märkts då den följt med ut på kurser, då har jag kunnat prata med kursdeltagarna samtidigt som maskinen varit igång. Än så länge har den knådat olika tunga degar, plus sockerkaka, pajdeg och liknande utan att gnälla det minsta.
• Degskålen. 5 liter, vilket är i minsta laget. Om man aldrig någonsin tänkt baka på mer än 5 dl degvätska (ca 2-3 limpor) så är det fullt tillräckligt, men för mig är det här ett minus.
• Designen. Jag tycker maskinen är ganska snygg. Den är i metall (inte färgad plast) och helt ok i designen. Inte snyggast på marknaden (för på den tronen sitter fortfarande Kitchen Aid säkert med kronan på huvudet), men inte fulast heller. Får stå framme på min köksbänk iallafall.
• Priset. Frapp har den för 5499:-, Tretti har den för 4495:-.

Men åter till rekommendationen, det där många frågat mig om. Är den bra då?

Svar Ja! Den knådar som en hårdhänt idrottsmassör, degarna blir riktigt bra, riktigt snabbt. Än så länge är det här faktiskt det närmsta en bagerimaskin jag har sett på konsumentmarknaden, om jag törs säga så. Alla degar får bra glutennät på nästan halva tiden mot många konkurrenters maskiner. Snyggt jobbat Krups!

På minussidan är det framförallt det opraktiska stänkskyddet av plast som måste sitta på för att maskinen ska kunna startas som stör mig. Krångligt, ivägen och jag ser framför mig hur det inom ett par år har spruckit sönder och jag har fått peta in avbrutna grillpinnar i hacken där den skulle suttit, för att kunna köra maskinen. Men bortsett från det, en toppenmaskin!

Betyg:

(Med reservation för hållbarheten)

Plus: Knådningen är enastående, även vispning. Tystgående.

Minus: Stänkskyddet av plast. Lite liten degbunke.

Pris: 4 495:- hos Tretti

Förresten, jag skulle baka ett gäng tårtbottnar och vispade ägg och socker som sig bör. Resultatet var inte bara snabbt, det blev som värsta marängen dessutom:

Jag måste erkänna en sak, jag har inte ägt en kaffebryggare sedan 2001. Trots det dricker jag smått ohälsosamma mängder kaffe varje dag. Men jag gör det i Presskannor (två storlekar), CafeSolokanna eller en Moccakanna som man får tejpa om med gängtejp stup i kvarten då den annars läcker (billigt köp på en marknad i Paris). Jag har varit skeptisk till kaffemaskinerna som poppat upp som svampar det senaste året, jag har förknippat dem med de där fasansfulla apparaterna som spottade ur sig en odrickbar sörja på kontor och offentliga miljöer för 10-15 år sen. Men jag visste ju faktiskt ingenting. Som vi alla vet baseras ju hat ofta på okunskap, men numer är jag en upplyst kvinna, och också en som påstår att iallafall en espressomaskin gör riktigt gott kaffe. Och att ordet kaffemaskin inte behöver betyda gammalt pulverkaffe utan även riktig espresso.

Jag testade Electrolux Favola, en espressomaskin avsedd för kapslar (Lavazzas) med 15 bars tryck och med ångfunktion för mjölkskumning. Favola har s.k thermoblocksteknologi som värmer endast upp den avsedda mängden vatten för varje kopp. Maskinen stänger av sig automatiskt efter 30 minuter.

Men, till den viktiga delen; hur smakade kaffet då? Det är ingen idé att tillverkarna öser tekniska specifikationer över oss om inte kaffet är gott. Men det är det! Jag blev positivt överraskad på många sätt, smaken är god, ångfunktionen funkar finfint och maskinen är helt ok att titta på. En negativ grej är kanske priset, ca 3:- för en kopp, eftersom man är låst till Lavazzas kapslar. Men jag funderade på hur mycket kaffe man häller ut i vanliga fall, när man kanske gör en halv kanna istället för de en eller två koppar som man egentligen ska dricka? Sedan är det även lite omständigt att alltid se till att ha kapslar hemma, vanligt kaffe kan man ju köpa i stort sett var som helst, även på en nattöppen bensinstation. Men det kanske man lär sig, att ha framförhållning.

Betyg:

Den hade nog fått en fyra om jag inte behövt jaga kapslar (säljs på nätet och i Electrolux Homebutiker).

Plus: Gott kaffe! Snabbt och lätt, speciellt om man är ensam hemma.

Minus: Priset. En maskin till på bänken. Inget för middagen med 25 gäster. Att man är låst till en speciell kapsel som inte går att köpa varsomhelst.

Pris: ca 1 690:-

Tidigare i höst gick jag loss utomhus, men nu börjar det bli mörkt och kallt, och dags för höststädning inomhus. Jag har länge varit nyfiken på ångtvättar, de rengör ju utan kemikalier och borde ha en desinfekterande effekt eftersom ångan är över 100 grader. Ångtvätten jag testade hemma var Kärcher SteamCleaner 1402. Eftersom jag inte är född med en endaste pedant-gen (och ingen annan i hushållet heller) så satte jag mitt hopp till att en sådan maskin kunde göra den tråkiga städningen enklare och mer effektiv.

Ångtvätten är lätt att montera, med få delar och snabba kopplingar mellan rören och munstyckena. Den värmer upp vattnet på ett par minuter och sen kan man köra igång. Plötsligt omges man av ånga, och det är lätt att tro att man klivit rakt in i en glamrocksvideo från 80-talet. Till min besvikelse dök det inte upp några pudelrockare utan mitt hus förblev Svensson-intakt. Jag startade med badrummet, ett av de rum som känns mest bakteriebesökt. Ångtvätten rengjorde alla porslinsytor väldigt bra, även metall som kranar och dylikt blev rena och fina. Golvbrunnen däremot blev inte alls så ren som reklamen försökte påskina. Kanske lite kemikaliska medel hade löst det hela bättre.

Jag och ångtvätten drog vidare till köket, också ett rum i behov av städning. Spisen drogs ut och rengjordes runtom. Till min stora förvåning löste inte ångan upp fett något vidare alls. Sambon testade med Wettex-trasan och den gjorde jobbet bättre till och med!

I hallen visade sig ångtvätten från sin bästa sida igen, den var en riktig klinkers-cleaner. I min hall klampar fyra personer plus gäster in och ut, tillsammans med två hundar, ibland direkt från skog och mark. Således är hallen ganska ofta lerig och liknar inte det minsta en sådan där hall som visas i inredningsmagasin, där det hänger en jacka och två helt rena stövlar står estetiskt placerade. Iallafall, klinkersen blev riktigt ren, även smutsiga fogar, och ingrodd lera försvann med några enkla drag med golvmunstycket.

Jag och ångtvätten testade även fönsterpustning, vilket inte var någon succé och allmän rengöring av golven, vilket fungerade relativt bra. Diskhoar och rutorna på bilen fick sig en omgång de sent ska glömma, eller kanske inte, för tvätten var inte jätteeffektiv på de områdena heller.  Kort sagt, jag hade überhöga förväntningar (vilket kanske var dumt) och de infriades inte på alla områden. Jag skulle kunna tänka mig att hyra en sådan tvätt då och då, men inte köpa en. Den är inte dålig, men inte heller jättebra.

Betyg:  Eller kanske snarare 2,5

Plus: Rengjorde klinker och badrum riktigt bra. Precisions- och golvmunstycket var de mest effektiva. Desinfekterar ytor. Inget rengöringsmedel krävs, vilket känns miljövänligt och bra om man har små barn.

Minus: Löser inte upp fett eller rengör hårt smutsade områden så bra som det beskrivs. Priset är ganska högt för en maskin som kanske inte används så ofta.

Pris: ca 3 999:-

Jag ville testa hörlurarna som sitter på var mans/kvinnas skalle. De är otroligt snygga och finns i en mängd häftiga färger och helst vill man ju ha flera modeller i flera olika färger så man kan matcha med kläderna för dagen. Men ok, så billiga är dem inte att man har råd med det.

Men jag valde att testa Plattan, Bagis och ett par Star Wars brandade hörlurar.

Plattan 600kr
Snyggast i gänget och trots att det är ett par stora hörlurar man har på huvudet så passar dem på alla. Annars tycker jag bara att ungdomar, hip hopare och andra streetkids kan komma undan med sådana hörlurar på stan. Jag fick prova ett par knallröda som inte passar något jag äger och har i garderoben, men vad gör väl det.

Ljudet är jättebra, absolut. Att de dessutom är kompatibla med Iphone och har en mikrofon med fjärrkontroll gör inte saken sämre för nuförtiden har vi inte en mobil och en mp3-spelare utan vi har en smart telefon med allt i. Men det som gör att jag personligen inte skulle köpa dessa lurar är att de läcker för mycket. Alla andra runt mig hör nästan lika mycket som jag av min musik och det är det värsta jag vet.

Så Plattan får 5 gummor vad gäller design med 3 gummor vad gäller ljud.

Bagis 300kr Lilla Gummans favorit
Urban Ears ”in-ear” som vid första anblicken ser vansinnigt billiga och plastiga ut. Jag fick låna ett par knalloranga som syns rejältvill jag lova. Men det gör inte så mycket utan kan vara ganska bra när man letar efter dem i en mörk handväska till exempel.

Jag får som vanligt sätta på dem minsta ”sleevsen” för att de ska passa mina öron men jag får dessutom skruva dem runt ett halvt varv i örat så de sitter liksom baklänges..?? Förstår ni? Man sätter de rätt men skruvar dem ett halvt varv i örat – på så sätt satt dem som berget och jag fick perfekt ljudåtergivning. Det här är mina klara favoriter bland Urban Ears hörlurarna och kommer resultera i ett köp. Så klart är de även kompatibla med Iphone och har en mikrofon med fjärrkontroll på sladden.

4 gummor får lurarna, dem missar en gumma pga att jag måste snurra till dem i örat samt avsaknaden av en liten klämma att fästa sladden på jackan med.

Star Wars hörlurarna 429kr
Det här är ett par vanliga hörlurar utan talfunktionen så dessa använde jag till laptopen vid spel och musiklyssnande. Hörluren är annars identiskt med Plattan i formen men ”brandade” med Star Wars loggan.

Samma grymma ljud med också samma läckande av ljud. Jag vet inte om jag skulle köpa dessa för jag hade nog hellre kopplat in mina Bagis i datorn som fungerar precis lika bra.

Ett par år innan jag nördat in totalt på bakning och börjat baka maniskt, så fick jag överta en härligt orange-brun Kenwood, född 1972 (Här säljs en sådan på Blocket). Denna maskin, med en decibelnivå som omöjliggjorde någon annan form av kommunikation än teckenspråk medan den var igång i köket, levde ända fram till 2005 då den dog i en tragisk korvstoppningsolycka strax innan jul. Sedan begravd i en elektronikbinge på en återvinningsstation. Djupt saknad.

Jag har sedan dess kört deg i de flesta degblandare som finns på den svenska marknaden, och för tre år sen skaffade jag en ny Kenwood, som är ganska lika min gamla till utseendet, bortsett från färgen, en Kenwood KM616. Jag har alltså hunnit prova den under lång tid och den har varit en flitig besökare på mina brödkurser, vilket innebär att den gått ganska hårt mot vad en maskin generellt gör. Det har den klarat, men frågan är om den blir lika gammal som sin orangea föregångare.

Om vi utgår från Lilla Gummans Degblandarguide så blir min analys såhär:

• Motoreffekten. Kenwood KM616 har en motor på 800W, vilket är fullt tillräckligt för de flesta degar. Den håller samma hastighet oavsett deg, och har än så länge bara luktat lite bränt då man vispar t.ex maräng. Motorn har hittills hållt i tre år, och då har den arbetat hårt. Motorljudet är dock fortfarande väldigt högt!

• Degskålen. Bunken är på 6,7 liter och det räcker till en deg på 1 liter degvätska. Faktum är att maskinen arbetar betydligt bättre med en större deg än en mindre. Degkroken går nämligen inte riktigt ner i botten och heller inte ordentligt ut i kanterna, så en mindre deg arbetas inte helt optimalt.
• Designen.  Maskinen är kantig och rak i formen, inte jättesnygg enligt mina mått. Den är numera i metallgrått istället för orange, men antagligen kommer våra barn om trettio år skratta åt att vi hade maskiner som skulle likna stål, precis som vi roas av det brun-orangea 70-talet.
• Priset. Ligger på ca 3 395:-  vilket är ganska överkomligt för många. Om den skulle hålla lika länge som sin hippie-kusin, så är den ju värd varenda krona.

Betyg:

Plus: Hållbar och stark. Har väldigt låg starthastighet vilket är perfekt för bröddegar som helst ska arbetas långsamt i början för att glutentrådarna inte ska slitas sönder.

Minus: Högt motorljud. Degkroken jobbar inte ut i kanterna och degen snurrar gärna upp sig på kroken. Degkrokens beläggning lossnar successivt.

Som en skänk från ovan kom ett laserpass från Bosch till mig för test. Helt oplanerat skulle jag ju tapetsera 66kvm vägg i en gammal fastighet. Jag visste att jag behövde ha något som gav mig raka linjer att följa och då hade jag ju denna lilla pryl.

Den kom i en stor plåtburk så jag hade väntat mig en koloss men döm om min förvåning när jag plockar upp en liten kub som är 6,5 cm på alla ledder. Det medföljer också ett stativ som är ledad på alla sätt du kan tänka dig och som du kan fästa på valfri plats med en låsbar klämma eller bara ställa upp den på ett bra underlag som en hylla, trapp eller en trave böcker.

Själva den saken som lyser hänger på ett lod inne i kuben så den lyser bara om den i sig hänger HELT rakt. Ju längre bort den står, ju större kors blir det. Det lodräta strecket var det enda jag använde vid tapetseringen men herregud vad jag inte hade klarat mig utan den. Tänk dock på placeringen då du lätt ställer dig mellan laserljuset och väggen och då spelar det ju ingen roll längre. Men passet behöver inte stå rakt bakom utan ställ den så den projicerar lite från sidan så är det lättare att inte komma i vägen.

PLUS:

• Liten och smidig.
• Enkelt att hantera och förstå.
• Starkt och bra ljus även i dagsljus.
• Att den har just ett kors som ger fler möjligheter

MINUS:

• Känslig för fotsteg och annat som får den att röra lite på sig.
• För att använda den vågräta linjen måste laserpasset stå på exakt samma höjd

PRIS: ca 400kr

Vill du vinna en? Ta chansen här att svara rätt på frågan (svaret finns i filmen). Vi tävlar dessutom inte bara ut ett laserpass utan ett stort kit med färg, roller och mycket mer.

Tävlingsfråga: Hur många uppritade kuber syns totalt i filmen?
(Här är också en länk till filmen om den inte fungerar här ovanför)

Skicka ditt svar till asa@lillagumman.se

Du måste ange rätt svar samt fullständigt namn och adress så vi kan skicka vinsten. Mail utan adressuppgifter deltar ej i tävlingen.

Tävlingen avslutas måndag 31/10.