Det här  är ett spel som har slagit alla rekord . Doodlejump har toppat försäljningen av iPhonappar i flera länder under 2009: USA, Frankrike, Tyskland, Österrike och Spanien. När jag blev tipsad/varnad om det fick jag höra just det: ett ovanligt beroendeframkallande spel. HA sa jag, jag blir sällan fast. Tre dagar och 238 timmar senare får jag ta tillbaka det jag sagt.

Det här är det sötaste och roligaste jag spelat på länge. Och det enklaste! En söt liten figur hoppar uppåt. Ibland kommer små monster och ibland får han en propeller på kepsen så han flyger lite extra långt. And that´s all folks! Men nu turas vi om att sitta och spela hemma: 6-åringen, 4-åringen och jag. Sambon då? Han får inte vara med just nu. Men det är hans iPhone..

Spelet finns på iTunes och kostar 7 spänke. Och skyll inte på mig sen.

Mission completed. Började spela inom 10 minuter efter hemkomst enligt Daniels bloggpost. Roligt!

Tycker också att det är fint att sådana här långa följetonger som min kärlek till Giana kan få lyckliga slut. 19 februari bloggade jag om Giana Sisters för NDS för första ggn, och nu nio månader senare, är det alltså äntligen i min ägo. Älskar!

När ni läser det här, är jag och min kille i Berlin redan. Jag har ett enda stort mål med den här resan – lokalisera en spelbutik och lägga vantarna på Giana Sisters för NDS. Ni minns väl besvikelsen?

Roligt initiativ av Angelica – Gamingkväll i Stockholm nu på torsdag. I Pausebutiken på Norrlandsgatan. Man kan läsa mer om det på Gamingmingels hemsida och så finns det självklart ett Facebookevent också. Där kan man anmäla sig, fast det är bara att dyka upp också, inget tvång med föranmälan.

Jag hade gått direkt om inte jag befunnit mig i Berlin. Lattjo!

Idag fick vi en ny soffa hemlevererad. Jag fick rusa hem i panik för att ta emot soffgubbar och hinna städa undan allt vi knölat in under den gamla soffan. Jag hann och vet ni! Jag vet att jag är en obotlig stökmaja, verkligen, men liksom, jag hittade inte mindre än fyra stycken spel till mitt NDS där under soffan. Bubble Bobble, Bust-a-move, Super Mario och ett Gameboy (min gamla NDS har ju uttag för sådana också) i form av Wings. Lattjo!

När jag letade Sony Ericsson-laddare tidigt i morse hittade jag också två NDS-spel, Mr Driller och Rainbow Island. De dräller lite varstans de där små rackarna. Oooh, vad jag blev spelsugen nu. Ska nog belöna mig med en omgång sen när jag jobbat klart.

De senaste tre kvällarna har jag varit helt uppslukad av det sista (illrosa som nedan, inte det som syns på deras sajt) numret av speltidningen Super PLAY. Anledningen är inte bara en recension av Uncharted 2, utan främst den supersupersuperlånga artikeln om SP:s historia. Hur allting började, framgångstiden, omgörningarna, redaktionsmedlemmarna, särskilt minnesvärda spel, texter och reccar. Och så vidare. Det är helt fantastiskt, jag får klumpar i halsen nästan hela tiden. Gråtklumpar alltså.

Är mycket ledsen över Super PLAY-nedläggningen. Det som Super PLAY verkligen har lyckats med, är den perfekta avvägningen mellan spelnörderi och förankring i verkligheten. Man har fått vara supernörd ensam på rummet hemma, men också the occasional gamer, båda delarna har varit OK och inget har varit konstigare än något annat. Det har gått att läsa tidningen med njutning oavsett. Och så har den skapat samhörighet tror jag. Lite som bloggar har gjort för smalare intressen, om ni förstår hur jag menar.

Hursom, köp sista numret nu hörni! Det är så värt.

Har läst så fina recensioner om Uncharted 2 den senaste tiden. Jag älskade ettan, trots att jag ofta blev väldigt illamående av kameraperspektiven (jag får så med vissa spel, GTA är ett annat exempel). Men så snygg grafik, och spännande story och karaktärer man verkligen fastnade för. Så jag är pepp nu, på tvåan. Det som är fint med Uncharted är att det är en kvinna som är kreativt ansvarig. Amy Henning. Här finns en intervju med henne.

Bonusgreja som SvD bl a tar upp i sin recce – man kan twittra samtidigt som man spelar.

Här viktig information till alla som inte vill frestas av Farmville på Fejan eller bara är trötta på att feeden svämmas över av Farmvillemeddelanden:

”Håll muspekaren över ett Farmvillleinlägg. Då visas ”Dölj” till höger. Klicka på den och välj om ni vill dölja applikationen eller personen som gjort inlägget. Man kan låsa upp det igen under ”Inställningar” och ”Sekretess” har jag för mig.
Happy farming!”

Tipstack till Daniel Isvén – en kompis till Mia på MiaShopping.

Bonus: Går även att applicera på den där Maffiaskiten.

I fredags släpptes nya Guitar Hero 5 och i samband med det, kördes ett världsrekordförsök på Medborgarplatsen här i Stockholm. Från fredag till lördag pågick det världsrekordförsök i sex europeiska länder samtidigt. Målet var flest antal personer som spelade Guitar Hero 5 under 24 timmar. Sverige samlade ihop hela 579 personer. Men det räckte inte. Efter en stark spurt på lördagsmorgonen gick Italien m, med en slutsiffra på 594 personer kan de stoltsera med ett tvättäkta Guinness World Record.

Själv spelade jag faktiskt också GH 5 i fredags. Vi var fem stycken – två tjejer och tre killar – som körde en improviserad AW med pizza, öl och Guitar Hero. Det allmänna omdömet var nog faktiskt sådär, det är lite talande att vi ganska snabbt valde att byta till Guitar Hero Metallica istället. Josefin sammanfattade det hela bra, när hon påpekade att Guitar Hero 5 visserligen innehåller roliga låtar, men långt ifrån alla av dem är gitarrvänliga. Ett exempel är Stevie Wonders ”Superstition” som inte riktigt gör sig på plastgitarr.

Däremot fanns det många nya roliga spellägen och en stor bonus i form av att alla låtarna var upplåsta från början, så att man slapp cracka spelet. Det känns som om GH har försökt göra femman mycket mer partyvänlig och det gillar jag. För min egen del, spelar jag nästan bara GH just på AW eller hemmafester. Mer sällan sitter jag hemma framför TV:n och plinkar för mig själv eller med någon kompis.