Igår eftermiddag utanför spelbutiken på Sveavägen i spöregn. Grand Theft Auto IV släpps 29:e april. Det skulle egentligen släppts 19:e oktober 2007. Hur länge de bott i kön är oklart.

Trots den digitala revolutionen kan man inte skippa vissa analoga måsten. Som att tälta på en trottoar för att bli först med att spela ett spel.

Alltså, jag vet att det är apatrist att lyssna på andras drömhistorier (och så kan man liksom aldrig berätta dem ordentligt heller, vissa saker som händer i drömmar går liksom inte att förklara fullt ut) fast nu var det faktiskt så sjukt att jag häromnatten drömde om Mario Kart, det var en av mina icke-spelande tjejkompisar som i min dröm satt och utnämnde just MK till ”världens bästa spel”. Givetvis sa jag emot, alla vet ju att det är Uncharted som är vbs just nu. Fast jag minns att jag var jävligt förvånad, både över hennes val av spel och att hon öht visste vad Mario Kart var.

Hursom, bara nästa dag nåddes jag av nyheten att Nintendo har utvecklat snygga rattar till Wii, just för Mario Kart. Spännande!

Intervju med utvecklarna hittar du här

Jag har inte besökt mina kompisar i Animal Crossing på så länge nu, att jag faktiskt inte längre ens törs tänka tanken. Gud vet vad som har hänt dem under tiden jag varit borta. Sist hade Blaze hunnit flytta någon annanstans, taskmört. Och Chevre lär väl vara skitförbannad på mig vid det här laget, la-bah.

Gillar ni Lilla Gumman kommer ni älska bloggen Sweet.se. Där fick jag tips på siten Myminicity där man kan bygga sin alldeles egen lilla stad! Utan att bli medlem eller logga in eller något.

Det är lite oklart vad som händer sen. (Läs: jag fattar inte vad som händer sen). Men nu har jag skapat byn Lilla Gumman. Det känns faktiskt himla coolt att ha en egen stad. Och än så länge är det 0% arbetslöshet och 0% kriminalitet. Men bara en invånare. Och det är jag.

Fantastiska Agnes 4 år har sin egen blogg där hon recenserar spel. Jättebra tips för föräldrar som letar bra spel för yngre förmågor.

Kirby Squeak Squad (Nintendo DS)
Cooling, bästa spelet och jag har bytt färg på min figur så den är inte rosa längre, den är lila! Man kan välja grönt också! Jag har klart tre bossar! Super bästa spelet! // Agnes

Jag testade spela Patapon igår. Det gick självklart inte så bra. Jag undrar vad min kille tänkte som köpte ett spel som handlar så mycket om rytm och musikalitet till någon som är så tondöv och saknar så mycket taktkänsla som den här lilla gumman gör? Käre gode gud vad vi skrattade åt mitt fruktansvärda misslyckande. Men Patapon var ganska gulligt. Det påminner lite om LocoRoco, som jag gillar mycket. Å andra sidan kunde jag ibland bli lite yr i mössan av LR, jag är nämligen också fruktansvärt åksjuk.

Vilket måndagsexemplar jag är, huvva.

Förresten, mina favoritlocosar är de svarta locosarna medan min kille som är av fransk härkomst, tycker bäst om de rosa för han tycker de är just så franska i sin sång.

Det är inte bara fler och fler tjejer som börjat spela (38% av de amerikanska spelarna är kvinnor), allt fler tjejer producerar också nya spel. CNN har nyligen skrivit en bra artikel om detta. Läs och inspireras!

Jag är född i kräftans stjärntecken. Ett av många kännetecken för oss kräftor är, förutom att vi är små carebears hela bunten, vår förkärlek för nostalgi och att bliva vid vår läst.

Således tillhör jag den kategori människor som aldrig stoppade undan sin Commodore 64. Jag har den i mitt stereoskåp hemma i vardagsrummet och jag spelar på den ofta och gärna. Allra helst spelar jag förstås Bubble Bobble och jag säger det här utan att skryta: Jag är G R Y M! Allra grymmast blir jag i kombination med min kompis Jennie. Hon och jag tillsammans skulle lätt kunna ta OS-guld i Bubble Bobble (jag har alltid trott att den enda gren jag skulle kunna ta OS-guld i, var Excel men nu inser jag att BB ligger lika bra till). Faktum är att både jag och Jennie har varvat spelet utan att behöva ta en enda credit. Tyvärr inte samtidigt, vilket ju hade varit kronan på ett 22-årigt BB-verk. Men det är å andra sidan kul att ha kvar något att leva för.

Numera brukar jag oftast spela med min kille. Givetvis iklädd nazikostymen: Ställ dig därborta och rör inte en fena, jag kommer dit och ställer mig inuti dig så får vi båda skon! Nej! Ta inte flaskan nu för då kommer inte paraplyet i värld 6. Ta inte den där bokstaven! Jag är bara ett E ifrån att få Extend! Kom hit och bubbla upp mig nu på stört. Osv osv i all oändlighet. Och min kille som är en duktig musiker, brukar spela Bubble Bobble-melodin på piano för mig. Fint lovemoment!

Visst tar det lång tid att ladda spelen, ibland blir det syntax error och man får skruva på tonhuvudet på bandaren och sådant där, men my GOD vad det är värt det. Och den som inte har kvar sin dator men grips av en förfärlig längtan efter Bob och Bub, kan givetvis alltid ladda ner en C64-emulator och spela från datorn. Det har jag testat och det går också rätt bra, fast det är inte lika kul utan joystick.

Idag är det stora speldagen, allt handlar om spel. Men jag är så sjukt taggad idag, vi ska nämligen sprätta Assassin’s Creed ikväll. Jag kan nästan inte vänta! I höstas var jag så besatt av det här spelet att jag tittade trailers nästan varje kväll. Min favorittrailer är den nedan, mest för musiken. Unkles ”Lonely Soul” är det man hör.

Man kan ju fråga sig varför jag har väntat så länge med att köpa spelet när nu besattheten har varit så stor, men vi har haft andra spel igång och ibland blir det med spel som med böcker, när jag har för många nya blir jag alldeles kollrig och kan inte fokusera.

Ikväll är det då alltså dags! Jag återkommer med en kort introrecension imorgon. Och just det, mitt hjärta klappar lite extra för AC då producenten är en kvinna, Jade Raymond. Den utmärkta speltidningen Level hade en ganska lång intervju med henne i sitt decembernummer. Det är inte så ofta du ser kvinnor bossa för så stora och hajpade spel som detta, därav mitt klappande hjärta.