Jaha. Inte nog med telefonen vi skrev om häromveckan. Senaste technyheten är tydligen att Obamas har köpt en Wii och bowlar järnet därhemma. Jag har också testat Wii Sports och var faktiskt en hejare på just bowling. Nog för att klotet studsade satan när jag fick iväg det och tekniken inte såg så snygg ut. Men käglorna föll som just käglor och det får väl ändå sägas vara huvudsaken.

Om en liten stund ska jag och Fredrik spela Scene It. Det brukar vi göra för att rensa hjärnorna. Scene It är ett frågespel för Xbox som kan spelas av upp till fyra personer samtidigt. Frågor om film i lite olika utföranden – ibland handlar det om att vara först på knappen (man får med fyra stycken handkontroller) och ibland är alla med och svarar.

Scene It varvar filmklipp med tecknade filmscener, gissa rätt filmaffisch och kombinera rätt årtal med rätt film. Den sista är absolut svårast. Det finns en uppsjö olika andra spelvarianter också, och mängden frågor är hyfsat stor. Vi har ännu inte fått särskilt många frågor två gånger, vilket förstås är ett stort plus. Det blir lätt trist om man lär sig frågorna.

Absolut roligast är kommentatorn i Scene It. Ett svårt fall av LSD-psykos. Hans kommentarer är totalt osammanhängande och knasiga (tänk Kjerstin Dellert i ”Stjärnorna på slottet”) och tillför absolut en extra dimension till spelet. Det är nästan så vi spelar enbart för att lyssna till honom.

Jag är långt ifrån något filmfreak, men det är bra svårighetsgrad på frågorna som pendlar mellan superlätt och galet svårt. Man kan vara med oavsett om man är filmnörd eller totalt novis.

Jag gillar! Scene It finns bara till Xbox men för Playstation finns en liknande variant som heter Buzz och som mer påminner om en amerikansk frågesportshow i sin utformning.

Jag gillar frågesportspel. Häromveckan spelade jag en analog version av Trivial Pursuit med enbart 90-talsfrågor. Där var jag särskilt förtjust i en kategori som vi snabbt döpte om till ”Tabloid”. Det kan man rekommendera till de som är nere med engelska skvallerpressen.

Happy friday! För många kanske första arbetsveckan efter julledigheterna, vad passar väl då bättre än fredagsskoj igen? – såhär gör Lilla Gummans redaktion när vi kör fredagsskoj på vårt kontor:

Just det! Skaffa er en Xbox eller en PS3 till kontoret, köp in lite fräcka gitarrer (företrädesvis trådlösa) och rocka röven av fredagseftermiddan! Helt härligt.

Ett annat roligt fredagsnöje är frågespelet Scene It, där upp till fyra spelare kan spela samtidigt och svara på frågor från filmens värld. Också det spelet går varmt på vårt kontor. Ska berätta mer om det i en separat post.

Däremot gjorde jag och Fredrik en gång misstaget att köra lite Lips INNAN vi tagit fredagsölen. Det var stelt, obekvämt och gav åtminstone mig men för livet.

Jag tror jag främst ska hålla mig till instrumenten och inte sjunga.

Jag har varit en rockenrollhjälte hela julen. Visserligen i mjukisbyxor och hemma hos mina föräldrar, men ändå. Att släpa hem Xboxen och Guitar Hero II, III och GT Aerosmith hem till julfirandet var sanslöst bra. Det var (förutom musiken) alldeles lugnt och fint i huset trots 4 systrar, gammelmödrar, barn och diverse husdjur. Vi bråkade inte ens om kolan.

Visste ni att det finns hur många guitarrer som helst att köpa till? (om man står ut med lite fraktkostnader) Vad sägs om den senaste? Som gjord för Johanna. Till och med jag blir sugen, trots att den är rosa.

Fler gitarrer hittar du bla på RedOctane

Igår plockade vi fram gamla C-64:an och spelade lite. Härligt! Stundtals kan man ju inte annat än skratta åt den bedrövliga grafiken men samtidigt är det förknippat med ett så sjukt stort mått av nostalgi att det inte är klokt. Både jag och D kunde konstatera att ränderna aldrig går ur.

Trots att det är minst 20 år sedan man körde Giana Sisters, satt varenda bana som en smäck. Däremot var väl våra reaktionstider lite långsammare och båda höll så hårt i våra joysticks att vi fick kramp i händerna efter ett tag.

Faktum var att jag senare samma kväll läste en mening i tidningen Rocky som jag verkligen tror stämmer – att det finns så mycket prylar nu att nostalgi kommer vara helt utdött om några år. Och antagligen är det så. Frågan är om jag kommer titta tillbaka på t ex min iPod med samma känsla som jag har för C-64:an.

Spelade annat roligt i helgen också: Buzz, ett frågesportspel med frågor inom musik, film/tv, sport, kunskap och livsstil. Som ett TP på skärmen helt enkelt! Väldigt roligt. Det handlar mycket om reaktionstider och att vara snabb att läsa frågorna. Som en kombination av Jeopardy, Vem vill bli miljonär och gamla hederliga Supersvararna med Lars-Gunnar Björklund (tittade jag alltid på med farmor och farfar). Fast online också, så man kan köpa till fler frågor sen. Det är bra för det är alltid trist med sådana där som kan hela TP-lådor utantill. Programledaren drar vansinninga oneliners i bästa Härenstamstil också, ett sådant plus!

Funkar bäst när man är ett större gäng. Kan tänka mig att det är roligt att dricka vin och buzza ihop, ett kompisgäng sådär. Jag gillade! Man behöver specialkontroller som följer med när man köper spelet. Kostar runt 600 spänn att köpa. Do it! Säger jag.

Buzz finns också till PS2 för den som inte har uppgraderat sin konsol.

När vi skriver om böcker på bokhora brukar vi använda oss av uttrycken ”Startrapport” och ”Slutrapport” när vi skriver om böcker vi läser. Idag kommer det en startrapport på Lilla Gumman. I helgen spelade nämligen jag och min före detta kille äntligen Metal Gear Solid IV. Så härligt att få återse Snake och Otacon igen! Och Överste Campbell och andra personer som har funnits med genom de tidigare spelen! Jag var som i trans.

Metal Gear Solid-spelen berättar en helt fantastisk historia och jag tycker nog man ska ha spelat de tidigare spelen för att kunna uppskatta fyran, som enligt spelmakaren Hideo Kojima är den allra sista i serien. Av en slump började dock jag med MGS III, det går bra att göra för rent tidsmässigt kommer faktiskt trean först (det är lite som Star Wars det här), följt av ettan och tvåan. Det finns en bra MGS-wiki för dig som vill veta mer.

Har som sagt sett ganska många trailers för det här spelet, så jag visste litegrann om vad som komma skulle. Till exempel att Snake har en ny fantastisk camouflagedräkt som gör att han bokstavligen smälter in mot husväggar och annat, att vi skulle få återse karaktärer från de tidigare spelen och att Otacon har byggt en trevlig liten minirobot som följer Snake hack i häl på hans jakt efter att rädda mänskligheten. Som vanligt när Kojima är igång handlar det mycket om vad krig gör med oss människor och hur komplext det kan vara att avgöra vem som är god och vem som är ond i ett krig.

Och spelen är minst lika komplexa, det är svårt att förklara dem för någon som aldrig har spelat MGS-serien märker jag. Så spela! En sak som är bra om man inte gillar skjutspel, är att handlingen är uppbyggd mycket kring smygmoment. Man behöver inte skjuta och döda hela tiden, tvärtom premieras man ofta om man undviker att skada någon. Eller man bara bedövar sina motståndare. Det är sympatiskt.

Just det, startrapport – jo jag gillar! Lite besviken på camouflagedräkten men gillar att Snake har en iPod som han kan ha igång medan han spelar. Den är fylld med musik från de tidigare spelen. Coolt! Snake har fått någon mystisk Rapid Age-sjukdom, så han är ganska gammal men fortfarande en rasande stilig och ärrad slagskämpe. Konstaterar också att gosh, vad den där utstyrseln han har måste skära in i rumpan.

Som gammal fotbollstjej borde jag kanske ha ett intresse för att titta på TV-sända matcher där diverse topplag möter varandra i olika konstilationer. Men så är inte fallet – trots mina 10 år som yttermittfältare! Nu håller något dock på att hända som fångar min uppmärksamhet! Seriöst nationellt toppfotbollsspelande tas till en ny nivå, nämligen in i den virtuella världen. Sådant gillar jag!

www.spelafotbollonline.se är en sajt där man kan delta i Svenska Mästerskapen i Fotboll Online. Det är en slags nationell fotbollsturnering som spelas i FIFA 08. (Ett fotbollsspel jag själv inte testat, men sett andra spela med myckekt stor inlevelse). Man kvalar in i turneringen genom att spela hemma, på sin egen Playstation 3 eller X-box 360. Är man riktigt vass går man vidare och får möta andra ”Sverigebästa” i en tv4-sänd final. Vinnaren, ”Sveriges bästa virtuella fotbollsspelare”, kammar hem 100.000 spänn.

Givetvis funderar jag på om jag själv har någon fördel av att vara gammal (dock avdankad) ”analog” fotbollsspelare. Kommer min talang för att dribbla förbi yttebackar att komma till användning i detta sammanhang. Det återstår att se!

(bild).

Efter ett besök på Gameshop på Tegnérgatan (älska! de är alltid så trevliga) tidigare idag är jag nu lycklig ägare till en strömadapter till NDS:en igen.

Monterade fast Guitar grip på konsolen och körde igång Guitar Hero on Tour.

Men ve! Då slutade ljudet fungera. Går enbart med hörlurar. Och det spelar ingen roll om jag byter till ett annat spel, ljudet är oåterkallerligt borta. Det funkar dock med iPodlurarna och kanske är det mest till glädje för de små gummorna bredvid som slapp mina ljuvliga riff i Twisted Sisters ”We’re not gonna take it”.

Men jag som älskar att dunka på med Zookeeper på högsta! Whattado, whattado? Jag förstår inte. Sorg. Jag blir knappt tröstad av att jag idag, redan andra gången jag spelade, fick 98% på medium. Lovely.

Har sökt lite på nätet men utan resultat tyvärr, det närmaste jag kom var en handy liten guide till hur man monterar isär sin NDS. Det vill jag helst undvika. För många skruvar för en blond tjej.

Uppdatering: Har pratat med Petra på Activision som säljer GH i Sverige och hon har aldrig hört talas om fenomenet. Ni som har en gammal tjockis-DS kan alltså vara lugna. Det var bara den här gumman som hade extrem otur. Det verkar vara min lott i livet. Och som jag sa till Petra: Det var nog ändå dags att uppdatera maskinparken.