Vad är det som gör att många vuxna, som kanske spelade dator och tv-spel när de var yngre, slutat spela? Jämfört med när jag var barn, på 80-talet, så finns det ju så otroligt bra och roliga spel nuförtiden. På 80-talet fick vi spela Pac-Man, och Donkey Kong på Game&Watch, vi hade spel som fick plats på en diskett (1,44 MB, idag har vi bilder som är lika stora som ett spel var då). Idag finns det bättre grafik, bättre ljud, stora tv- och dataskärmar så man ser bättre. Det är ju NU man ska spela!

En del föräldrar klagar på att barnen spelar för mycket data- eller tv-spel, men jag skulle vilja vända på steken och säga, att vuxna spelar för lite. Och framförallt för lite tillsammans med sina barn. För ett digitalt spel kan ge samma glädje att spela tillsammans som ett sällskapsspel. Om man råkar vara ägare till en stor tv-skärm eller projektor blir det ännu roligare. Även spel där man inte kan spela flera på samma gång, kan ändå spelas tillsammans, man engagerar sig och turas om för att klara banorna. När det gäller spelkonsoler så är Nintendo Wii en variant där det finns en hel del spel att spela tillsammans. Det enkla ”Wii Sports” som följer med konsolen är ganska kul och underhållande även om grafiken tar oss tillbaka till 80-talet igen. 

Jag och mina barn har den senaste tiden spelat ”Skylanders Spyros Adventure”  från Activision, och det spelet hade jag velat spela som barn! Till spelet finns en ”portal” och små leksaksfigurer. När de sedan placeras på portalen dyker de upp i spelet. Man kan byta karaktär närsomhelst under spelets gång, och även om man skulle spela en åt gången, så kan övriga familjemedlemmar engagera sig i vilken figur som ska stå på portalen. Spelet har den stora fördelen att det går att få både tal och text på svenska, och banorna är detaljrika och roliga. Det är ett riktigt roligt spel, för alla. (Rekommenderat från 7 år)

På minussidan står kostnaden. Man kan köpa till fler figurer, men tre figurer går på ca 199:-, så det kan bli ganska dyrt om man vill utöka startpaketet (som innehåller tre stycken). Det finns många figurer att välja på men väldigt få kvinnliga karaktärer (vilket inte är ovanligt när det gäller dataspel, men ändå något min dotter reagerade på).

Jag måste ändå säga att det här är något av det roligaste vi spelat det senaste!

Betyg:

Plus: Att text och tal är på svenska så man slipper översätta för mindre barn. Roliga, detaljrika och spännande banor. Otroligt rolig idé med figurerna, som kan hoppa fritt in och ut ur spelet. Trots att det är rekommenderat från 7 år, är det roligt även för 10-, 12-åringar och vuxna.

Minus: Att spelet är så kommersiellt, det bygger som många andra leksaksserier på att barnen ska samla och köpa nya figurer hela tiden.

Pris: ca 649:- för startpaketet till Wii, innehållande spel, portal och tre figurer. Finns även för andra konsoler och PC.

Vecka 13 släpps mobilen som ger dig möjlighet att spela spel med en ”riktig” handkontroll var du än är! Men den måste ju testas och utvärderas av några innan den släpps.

På den här bloggen http://blogs.sonyericsson.com/playsweden/ kan Ni läsa om dem 10 personerna som är först i världen med att testa den. Och jag är ju en av dem..

Följ bloggen där likväl som här!

God Jul på er! Har ni fått en massa mysiga gadgets i jul? Jag har inte fått, men så har jag inte fått mer än fyra julklappar totalt – en av Pappa D, en av Mamma D, en av systrarna och en av mina föräldrar. Alla synnerligen analoga.

Men julen handlar ju inte om julklappar och nya grejor, utan om att hänga med dem man tycker om. Och DET har jag gjort.

I morse hade vi en stunds mys min man och jag, då det googlades gamla TV-spelskonsoler. Här är min favorit – Vectrex – och här är min mans favorit, Philips Videopac. Ni som är tillräckligt gamla för att minnas dessa, vad hade ni för favoriter?

I väntan på coola Project Natal hos Xbox, något som visserligen inte har så mycket med 3D att göra men väl det här med att styra med kroppen, hittade jag den här fina videon hos Johnny Lee. Han har använt sin nunchuk för att hitta ett sätt att styra skärmen med sitt huvud och samtidigt skapa 3D-känsla. Lite sådär som vi trodde att tvåtusentalet skulle bli i alla filmer som kom på 80-talet ni vet. Att vi stod i små dräkter med hjälm och vickade på huvudet, och kallade det VIRTUAL REALITY. Head Mounted Displays är väl en mer korrekt benämning.

Vi kanske har varit lite tysta på den fronten, men det betyder inte att vi inte uppmärksammat det. Jag och Johanna var på en pressvisning i våras för detta och fick spela ett spel och var helt saliga över den här tekniken. Sen försvann allt i förvirring över annat som hände så därför blev det ingen rapportering. Men men..

Nu har Ni säkert läst och hört allt om det men jag ville bara säga vad jag tycker: SKA HA!!! Jag har inte Wii men jag har sett det och jag har förfasats över den usla grafiken och känt att det där måste vara endast för ytters små barn. Har varit lite sugen på tränings paketen men ångrat mig lika fort. När jag nu fick testa Kinect och se hur grymt det är är jag säker på vad jag vill ha.

Enligt några siter så kommer själva Kinect löst att kosta ca 150 USD. Du kan alltså köpa den löst om du redan har en Xbox. Priser för Sverige har jag ännu inte hört men den ska tydligen börja säljas i november, så nu har Ni Era julklappar klara.

Vad som är så fascinerande med detta spel är att du inte behöver några kontroller. Inga alls.. Kameran registrerar dig och din kropp på, tror det var runt 30 olika punkter. Du kliver alltså IN i spelet och ÄR gubben på ett mer realistiskt sätt. Det spelet vi spelade handlade om att fånga bollar och lå tillbaka dem med händer, ben och fötter – ja med hela kroppen egentligen. Och om jag spelade själv så kunde en kompis till mig hoppa in mitt i spelet och vips så var det en gubbe med till. Man behövde inte avsluta spelet och registrera en spelare till. Dessutom mäter kameran upp rummet du placerar den i och anpassar till spelet. Inte alla har ett enormt stort och öppet tv spels rum utan kanske ett mindre vardagsrum med soffor och annat, supersmart.

Ja möjligheterna var många och jag är lyrisk. Vill Ni veta mer??

Lilla Gumman växer så det knakar och vill nu även ge sig in på spelmarknaden. Här ska det testas och recenseras spel! För att kunna åstadkomma detta behöver jag alltså investera i en spelkonsol, men vilken ska jag välja? Playstation har mindre handkontroller vilket är bekvämt till mina små händer, men Xboxen erbjuder ju Live-tjänsten som jag gillar. Wii ligger i en helt egen klass vad det gäller spelupplevelse. Som ni märker är det inget lätt beslut. Hjälp mig lite på traven genom att rösta nedan!

Pappa köpte ett Wii till mamma i julklapp. Det är lite svårt att få speltid eftersom alla är helt galna efter just SIN pryl. Pappa som har eget flygplan spelar förstås något sorts flygsimulatorspel, mamma kör Wii Fit i timtal och jag och minsta syrran spelar New Super Mario Bros tillsammans.

Jag tror det är just det här som gör att Wiikonsolen är poppis. Det finns något för alla, den är enkel och familjevänlig och även sådana som inte spelar TV-spel till vardags hittar sin pryl. Det, och det faktum att den är väldigt prisvärd. Nu är visserligen min familj en spelfamilj sedan många år tillbaka, jag minns ett jullov i mitten på åttiotalet då jag och mamma var uppe hela nätterna för att spela Boulder Dash på C-64:an, men det är ändå roligt att se hur mamma och pappa håller på inpå vargtimmarna och sedan kravlar upp igen tidigt för att börja bråka om vems tur det är att spela och om det egentligen inte är fusk att skruva sin backhand i pingis.

Jag tror faktiskt att jag ska köpa mig en egen Wii när jag kommer tillbaka till Stockholm i nästa vecka. Inte minst för att jag tror att Wii Fit är en ganska bra grej att köra när man är preggers. Lagoma övningar liksom.

(Alla mammas svärsöner (3 stycken) gav förresten något Wiirelaterat till henne i julklapp, Daniel gav en nunchuk.)

Förra veckan snackades det om Sonys PS3 Slim. Samma som gamla PS3:an men 33% mindre och 36% lättare och så vidare. Coolt, men inte särskilt mycket att uppgradera för tycker jag. Ändå. Men om man inte har en PS3:a sedan tidigare, kan det ju vara läge från 1 september, då den kommer i butik.

Och så PSP-nytt –   den kommer i turkost och rosa, med olika spel för de olika färgerna (den turkosa på bilden kommer med Little Big Planet). Men mest nyfiken är jag på den nya digitala readern, Sony har teamat up med Marvel och det innebär att det kommer att finnas massor med böcker och serier att få tillgång till via PSP. Spännande! Detta sker från 1 december.

Igår plockade vi fram gamla C-64:an och spelade lite. Härligt! Stundtals kan man ju inte annat än skratta åt den bedrövliga grafiken men samtidigt är det förknippat med ett så sjukt stort mått av nostalgi att det inte är klokt. Både jag och D kunde konstatera att ränderna aldrig går ur.

Trots att det är minst 20 år sedan man körde Giana Sisters, satt varenda bana som en smäck. Däremot var väl våra reaktionstider lite långsammare och båda höll så hårt i våra joysticks att vi fick kramp i händerna efter ett tag.

Faktum var att jag senare samma kväll läste en mening i tidningen Rocky som jag verkligen tror stämmer – att det finns så mycket prylar nu att nostalgi kommer vara helt utdött om några år. Och antagligen är det så. Frågan är om jag kommer titta tillbaka på t ex min iPod med samma känsla som jag har för C-64:an.