Jag ville starta med ett spel som verkade mångsidigt och testade Your Shape. Precis som EA Sports Active, kan man få ett personligt träningsprogram men också välja fritt vad man vill träna. Träningen är väldigt mycket baserad på olika pass, Zen, boxning, aerobics eller till exempel olika så kallade ”gymspel”. Om man använder hantlar får armarna sig en omgång, annars är det benen som spelet går mest hårt åt. Utfall verkar vara en storfavorit hos spelutvecklarna.

Sen är de små tränarna som bor i spelet väldigt taktfixerade. Varenda rörelse måste utföras i takt till musiken. Inte bara utföras. Missar man takten så får man lägre poäng. Bra träningsspel för trumslagare och tamburmajorer, men ingenting för den tondöve.

Träningen går att variera och är ganska roligt upplagd, men jag saknar mer styrkeövningar som situps, armhävningar och inte lika mycket instruktörspass. Det där är naturligtvis individuellt, jag är en gym-tjej i grund och botten, som gillar att ta i, mer än hålla reda på stegkombinationer i aerobicspass. Gymsspelen är roliga, men lite för få. Jag tröttnade helt enkelt ganska snabbt på att träna med det här spelet. Men om man tycker om den här typen av träning tror jag att det är en roligt alternativ för att träna hemma, om man äger en XBox.

Och hur fungerade då Kinect för att träna med? Lysande, skulle jag vilja påstå. Det är enklare att inte behöva hålla ordning på sladdar och kontroller, utan helt gå in i träningen. Rörelserna fångades upp alldeles utmärkt, iallafall hemma hos mig.

Pris: 399:- på CDON

Jag köpte EA Sports Active på rea, den gamla varianten (det har ju kommit en 2:a också), för att mjukstarta mitt utlovade träningsår. Jag tränar med hjälp av Nintendo Wii, hemma i mitt eget vardagsrum, vilket jag tycker är rätt praktiskt. Det går snabbt och lätt att träna en halvtimme, eller timme, utan resan till gymmet.

Jag startade med 6-veckorsutmaningen, där man ska få varierad träning, anpassad för en själv (fast det tror jag hon säger till alla, den där tjejen). Bortsett från uppvärmningen och avslutningen, som är exakt likadana och jag nog kan göra i sömnen nu, så är träningen ganska omväxlande. Dock höjs inte ribban tillräckligt, tycker jag, den första veckan fick jag träningsvärk, men efter två veckor kände jag inte av träningen och fick börja att lägga till en del extra övningar efteråt. Vilket är helt ok, men jag hade önskat lite hårdare träning.
Man kan välja kortare och längre pass utöver den löpande träningen, och träning speciellt för en viss grupp av muskler. Men träningen för en muskelgrupp är ganska tråkig, då samma rörelser kommer igen hela tiden. Och då går en del av idé förlorad för mig, eftersom jag anser att ett träningsspel ska göra träningen roligare.

Jag blir mer motiverad att träna, spelet gör att jag inte tänker på träningen lika mycket och jag kan inte heller smita undan, då varje repetition ska registreras innan jag får gå vidare. Jag gillar normalt känsligheten i Wii-kontrollerna men i det här spelet gav de upphov till ganska mycket frustration. Det glappas nämligen en del mellan sändare och mottagare, och speciellt liggande övningar kan vara svårregistrerade, även snabba hopp fångas inte alltid upp. Ibland kändes det som jag svettades mer av irritation över kontrollerna, än av själv träningen.

Plus: Det blev roligare att träna!

Minus: Wii-kontrollerna fångar inte upp allting jag gör, vilket är frustrerande.

Pris: 199:- på Ginza

Om du gillade gamla hederliga Wii Sports, så är det här ungefär samma sak, fast med nya spel. De små Mii-figurerna är de man föreställer och spelen är enkla och roliga. Favoriterna härhemma är åka rullskridskor med paraply, kasta smörgås, postitionera Mii-figuerna genom hål i väggen och fånga glass i strut.

Pris: ca 599:- (Discshop)

Fast, det är ju faktiskt till och med så att man inte behöver lämna hemmet, eller ens vardagsrummet, för att träna. Tekniken kan ta oss till träningen så snabbt att bara teleportering till gymmet hade gått fortare. Och teleportering är, som vi alla vet, ännu inte tillgängligt (även om jag efter att ha spelat Portal 2, har svårt att åtminstone inte i tanken skjuta en portal längst upp i en trappa för att slippa gå upp). Men alternativet, att träna hemma med hjälp av ett spel, finns i närmsta spelbutik, eller bara några musklick i en nätbutik bort.

Under vintern och våren tänkte jag testa lite olika typer av träningsspel, och det finns en del som jag är nyfiken på:

EA Sports Active

Your Shape

UFC Personal Trainer

Kanske beror det på hur man fungerar och vad man motiveras av, men av det lilla jag testat av träningsspel så tycker jag att det är både roligt och träningsmotiverande. Jag tycker det är svårare att smita undan de där sista repetitionerna med ett spel, och det är underhållande, så att man inte tänker så mycket på att man tränar.

Sen är det frågan om vilken konsol som fungerar bäst. De flesta spelen till Wii kräver kontroll, nunchuck och platta. Är kanske XBox360 Kinect bättre? Eller Playstation Move?

Idag har 80-talet förenats med 2000-talet, i  Nintendo 3DS, en spelkonsol med 3D-funktion (vilket man kan gissa sig till av namnet). Jag var väldigt nyfiken på om det verkligen blir 3D-effekt, och det blir det. Dock måste man titta rakt på skärmen, så de som sitter bredvid fattar ingenting. Eller, om man råkar vrida konsolen lite i sin speliver, så tappar man totalt fokus. Jag har slarvat bort en del liv på det. Sedan kan det vara lite ansträngande för ögonen med 3D, men då går det enkelt att ställa om till vanlig 2D.

Super Mario var ett spel jag inte såg eller spelade annat än hos kompisar, då vi inte hade Nintendo utan en Atari. Men jag minns det väl. Det är något speciellt med 80-talets mest kände rörmokare, Mario från Mushroom World, och hans spel. Det är enkelt, men ändå svårt, simpelt, men ändå avancerat. Kul, helt enkelt. Och nu kan man spela det i 3D också, i Super Mario 3DLand

Spelet är kul, och faktiskt bitvis rätt så svårt. Jag och barnen har skickat spelet mellan oss för att hjälpas åt. Banorna är i typisk Mario-stil ganska korta, och det gömmer sig guldmynt, svampar och andra skatter lite här och var på banan. Har man spelat Super Mario på 80-talet blir det en riktig nostalgitripp, även med ljudet och musiken. Jag har testat några andra 3DS-spel, och Super Mario 3DLand är än så länge det roligaste. Dock spelar jag det allt som oftast i 2D , eftersom jag lätt vickar konsolen och då tappar bort mig, och även för att ögonen klagar efter en stund.

Pris: ca 339-539:- (Dustin-Ellos)

iPad+retrospel+iCade = Kärlek!

Vi som är över 30 minns datorspelen som var i svart/vitt och oftast handlade om att äta små vita prickar fort eller bolla en vit boll med plattor fram och tillbaka (pingis). Sen kom det in färg och man spelade Donkey Kong och hoppad över tunnor och man spelade Street fighter med en helt makalös grafik.

Spelnördar älskar att vältra sig i retrospel och fler och fler av dem finns att få tag på till olika konsoller som tex till iPaden. Köp då till den här iCade och du kan spela med stora fysiska knappar och en joystick.

iPaden och iCaden kopplas ihop via blåtand och iPaden ställs antingen liggande eller stående i iCaden sen är det bara att spela loss.

Man kan bara spela spel som är optimerade för iCade men det finns gott om dem. Hela det klassiska Ataribiblioteket finns i App Store (ett spel ingår) men det finns även mängder av andra spel med stöd för iCade, och nya spel tillkommer hela tiden.

Lilla Gumman rekommenderar starkt!! Den passar lika bra till vuxna som till barn och till vuxna som beter sig som barn!

En del föräldrar klagar på att barnen spelar för mycket data- eller tv-spel, men jag skulle vilja vända på steken och säga, att vuxna spelar för lite. Och framförallt för lite tillsammans med sina barn. För ett digitalt spel kan ge samma glädje att spela tillsammans som ett sällskapsspel. Om man råkar vara ägare till en stor tv-skärm eller projektor blir det ännu roligare. Även spel där man inte kan spela flera på samma gång, kan ändå spelas tillsammans, man engagerar sig och turas om för att klara banorna. När det gäller spelkonsoler så är Nintendo Wii en variant där det finns en hel del spel att spela tillsammans. Det enkla ”Wii Sports” som följer med konsolen är ganska kul och underhållande även om grafiken tar oss tillbaka till 80-talet igen. 

Jag och mina barn har den senaste tiden spelat ”Skylanders Spyros Adventure”  från Activision, och det spelet hade jag velat spela som barn! Till spelet finns en ”portal” och små leksaksfigurer. När de sedan placeras på portalen dyker de upp i spelet. Man kan byta karaktär närsomhelst under spelets gång, och även om man skulle spela en åt gången, så kan övriga familjemedlemmar engagera sig i vilken figur som ska stå på portalen. Spelet har den stora fördelen att det går att få både tal och text på svenska, och banorna är detaljrika och roliga. Det är ett riktigt roligt spel, för alla. (Rekommenderat från 7 år)

På minussidan står kostnaden. Man kan köpa till fler figurer, men tre figurer går på ca 199:-, så det kan bli ganska dyrt om man vill utöka startpaketet (som innehåller tre stycken). Det finns många figurer att välja på men väldigt få kvinnliga karaktärer (vilket inte är ovanligt när det gäller dataspel, men ändå något min dotter reagerade på).

Jag måste ändå säga att det här är något av det roligaste vi spelat det senaste!

Betyg:

Plus: Att text och tal är på svenska så man slipper översätta för mindre barn. Roliga, detaljrika och spännande banor. Otroligt rolig idé med figurerna, som kan hoppa fritt in och ut ur spelet. Trots att det är rekommenderat från 7 år, är det roligt även för 10-, 12-åringar och vuxna.

Minus: Att spelet är så kommersiellt, det bygger som många andra leksaksserier på att barnen ska samla och köpa nya figurer hela tiden.

Pris: ca 649:- för startpaketet till Wii, innehållande spel, portal och tre figurer. Finns även för andra konsoler och PC.

På den här bloggen http://blogs.sonyericsson.com/playsweden/ kan Ni läsa om dem 10 personerna som är först i världen med att testa den. Och jag är ju en av dem..

Följ bloggen där likväl som här!

Men julen handlar ju inte om julklappar och nya grejor, utan om att hänga med dem man tycker om. Och DET har jag gjort.

I morse hade vi en stunds mys min man och jag, då det googlades gamla TV-spelskonsoler. Här är min favorit – Vectrex – och här är min mans favorit, Philips Videopac. Ni som är tillräckligt gamla för att minnas dessa, vad hade ni för favoriter?