Lilla Gumman spelar Mirror’s Edge

Av Maria Blohm | Publicerat 4 november, 2013

Just nu spelar jag ett gammalt spel från 2007, Mirror’s Edge, som jag försökte spela på PC innan. Försökte? Ja, jag började med att köpa det på Steam till datorn, men det laggade något så oerhört att det förstörde hela spelglädjen. Jag ställde ner all grafik till minimum men ändå så krånglade det, och dessutom försvann mina sparade framsteg lite då och då. Trots detta så kände jag att det här var ett spel för mig. Så när jag och barnen hängde runt på GameStop och jag såg spelet till Xbox och dessutom på Rea så slog jag till.

Och NU blev det roligt på riktigt!

Mirror’s Edge är ett spel från svenska DICE, med snygg grafik och härlig spelkänsla, med tydliga inslag av parkour/freerunning. Spelkaraktären är Faith, som lever i en dystopisk stad, hårt och diktatoriskt styrd. Hon ingår i en grupp som kallar sig ”Runners” som vägrar acceptera hur staden styrs, och försöker även hjälpa sin syster att rentvå sitt namn. Det här försätter henne naturligtvis i en rad situationer där man behöver fly från och slåss mot motståndare.

Spelet är fantastiskt roligt, men också svårt, speciellt då man behöver ta snabba beslut medan man springer och hoppar. Det är Tomb Raider med mera fart och mindre hemliga skatter. Mycket trial and error, vilket jag ju gillar väldigt mycket! Jag och min son brukar turas om och bytas av att spela, när man ramlat ner och misslyckas för många gånger, och tappat tålamodet.
Miljöerna tilltalar mig verkligen, handlingen kanske är något tunn, men spelkänslan (på Xbox) är underbar.

Nu väntar jag bara på Mirror’s Edge 2 som förhoppningsvis kommer snart!

20131101-091948.jpg

20131101-092020.jpg

Umgås med spel

Av Maria Blohm | Publicerat 17 januari, 2013

Folk brukar säga att vi svenskar är så tråkiga och osociala, inte stannar och pratar med varandra på gatan, inte sitter i parker och spelar schack. Ibland när jag går uppför Avenyn i Göteborg en höstdag då det regnar horisontellt och är 3 plusgrader, tänker jag på det där. Vem vill stanna och småprata lite då? Jag vill ju bara komma inomhus! Vintern är den tid då vi i norr går lite i ide. Visst kan man vintersporta, men förr eller senare har man frusit tårna av sig och vill in i värmen. Vintern är spelens tid, tycker jag. I min familj spelar vi gärna vanliga analoga sällskapsspel, men vi umgås med digitala hjälpmedel också.

Tidigare har jag skrivit om att spela tillsammans med då gällde det att vuxna borde spela mer med sina barn. Nu vill jag prata mer om spelande som umgänge i allmänhet.

Under jul- och nyårshelgerna spelades bland annat Super Mario Bros U här hemma. Fyra personer körde varsin figur, och en använde sig av gamepaden som finns till nya Wii U, som gör att man kan sätta ut block att hoppa på. Rena räddningsaktionen emellanåt, när de övriga spelarna inte riktigt får till hoppen mellan stupen. Kul samarbetsspel som verkligen engagerar!

Sedan spelade jag och min systers sambo samarbetsläget i Portal 2. Portal 2 är ett av de bästa spelen jag vet, så otroligt roligt, snyggt och genomtänkt. Dessutom riktigt klurigt emellanåt. I samarbetsläget är man inte huvudpersonen Caroline, utan två robotar som löser olika problembanor tillsammans. Det här fungerar ju även om man inte sitter i samma soffa som vi gjorde. Riktigt kul!

Minecraft är ju verkligen ett spel där man kan samarbeta. Båda mina barn bygger världar tillsammans med sina kompisar. Jag har fått kika på fantastiska hotell, restauranger, parker och bostadshus i städer som de bygger. Ett av de mest kreativa spelen som finns idag!

Sedan kan man ju helt enkelt bara sitta med när någon spelar, och assistera. Portal 1 spelade jag tillsammans med barnen, såtillvida att jag spelade och de hjälpte mig att försöka komma på lösningarna på de olika banorna.

 

Vad spelar ni tillssammans?

 

Super Mario Bros U

Av Maria Blohm | Publicerat 20 december, 2012

Nästan alltid när man testar spel som barn antagligen skulle gilla, eller till och med spel som riktar sig till barn, så är det vuxna som testar och recenserar. Kanske minns de här vuxna hur det var att vara barn, men ett barn lär ju lättare kunna se det ur just ett barn synvinkel. Därför låter jag idag min son, Felix (som fyller 11 år om några veckor), ge sin åsikt om Super Mario Bros U, ett spel till nya Wii U. Felix har precis startat sin egen blogg, där han ska testa och recensera spel för barn. En blogg av barn- för barn. Kika gärna in hos honom!

Här kommer hans recension:

Jag tycker att Super Mario Bros.U är ett ganska svårt men ändå kul spel. Det liknar de andra Super Mario spelen som jag har spelat. Man är den lille rörmokaren Mario som ska döda Bawser och rädda prinssesan persika (Peach på engelska). I Super Mario Bros U kan man också vara en gul eller blå Toad, och Marios bror Luidi. Man möter skepp i spelet där bossarna bor, för att komma till skeppen ska man klara ett slott, och sen hitta en kanon och skjuta sig dit.

Det finns ett nytt itemspelet. Det är ett ekollon som gör att man blir en flygekorre, och kan glidflyga över fienden och hinder.

För att göra spelet lättare kan man använda Wii U Gamepad, där man kan sätta ut små block som man kan hoppa på. När man har hoppat på blocket så får man tre mynt och blocket krymper och försvinner. Kör man med vanlig Wiikontroll så kan man fortfarande använda gamepaden för att sätta ut block och putta bort fienden, men inte spela. Om man spelar flera så kan en sitta med gamepaden och hjälpa till och dom andra springa igenom banan.

 

Spelet får 4 Happys av 5

 

 

 

 

 

Buda för Barncancerfonden

Av Maria Blohm | Publicerat 18 oktober, 2012

Om du är sugen på att skaffa nya spelkonsolen Wii U när den dyker upp på marknaden, men också vill att dina pengar går till något vettigt, kika då in på Tradera-auktionen som ger dig Sveriges första Wii U och Barncancerfonden dina pengar. Bergsala (Sveriges Nintendodistributör) och Webhallen auktionerar ut det första Wii U och pengarna går oavkortat till Barncancerfonden. Auktionen pågår från och med idag till 18:e november.

 

Lilla Gumman tränar till Jedi-riddare

Av Maria Blohm | Publicerat 31 maj, 2012

Ni vet när man fastnar i ett spel och spelar bort en 3-4 timmar i ett svep? Det kommer antagligen inte hända om du spelar Kinect Star Wars, om du inte är fullfjädrad elitgymnast.

Genom Kinect styrs allting med kroppen, och spelar man två spelare tillsammans, så hamnar man strax i ett tillstånd av kämparanda, där man anstränger sig till det yttersta för att komma vidare. Då blir det fullt ös och full fokus. Och som sagt, svettigt värre.
(Iallafall hemma hos mig, när jag sedan har kikat på olika gameplays på Youtube, så ser jag att ingen annan verkar hoppa och tok-fäktas som vi gjorde.)

När jag startade upp var Xboxen iställd på svenska, vilket gör att spelet också är det. Du kan inte ändra det i menyerna på spelet, utan måste ordna det i Xboxens inställningar. Om man har filmerna som referens blir det en lite underlig brytning, men samtidigt undrade jag nyfiket om man skulle möta allas vår käre Darth längre fram, och hur han då låter på svenska.

- Jag är din pappa.  (astmatisk andning)

Iallafall, man möts och guidas till att börja med av C-3PO i ett digitalt bibliotek och kan välja mellan till exempel Jedi-öde, Rancor Förödelse eller Ödesdueller. Jedi-Ödet startar med att du är en Padawan som tränas för att bli Jediriddare. Du får lära dig att hantera både lasersvärdet och kraften. Sedan tas man vidare, möter fiender och färdas på diverse fordon . Det är den absolut svettigaste delen av spelet, iallafall efter att vi upptäckte att man slog ut fienden på ett litet kick om man bara hoppar fram och tillbaka över dem hela tiden medan man fäktas. Det är möjligt att inte spelutvecklarna tänkte sig så mycket hoppande, men det var så vi spelade. Och då blev man trött.

Rancor Förödelse är en ganska kul del, om man gillar att smasha grejer. Man drar fram över städer och kastar grejer omkring sig, som en snedfull fotbollshuligan. Väcker stor förtjusning hos yngre spelare än mig själv, även om jag också tyckte det var rätt kul.

Nu ska jag inte gå igenom exakt varje steg i spelet utan försöka sammanfatta det. Jag tycker att det här är ett spel som gör något nytt med action, man blir mer delaktig i det som händer, rent fysiskt. Själva Kinectstyrningen är som vanligt lite varierande, ibland tappas rörelser bort och det finns egentligen inte mycket till finmotorik i fäktandet. Det är inte heller ett spel man orkar spela särskilt länge, på gott och ont. Oroliga föräldrar, som inte tycker barnen ska spela så mycket, kan känna sig rätt lugna med det här spelet. Efter en halvtimme är man helt slut och vill bara gå och duscha, och har dessutom samarbetat sig igenom en hel del.

Men om man har lust att låsa in sig en regnig söndag och spela bort ett par timmar, då finns det nog andra spel som passar bättre. Det här är action på riktigt, och jag gillade det!

 

Köp för 399:- på t.ex CDON