Folk brukar säga att vi svenskar är så tråkiga och osociala, inte stannar och pratar med varandra på gatan, inte sitter i parker och spelar schack. Ibland när jag går uppför Avenyn i Göteborg en höstdag då det regnar horisontellt och är 3 plusgrader, tänker jag på det där. Vem vill stanna och småprata lite då? Jag vill ju bara komma inomhus! Vintern är den tid då vi i norr går lite i ide. Visst kan man vintersporta, men förr eller senare har man frusit tårna av sig och vill in i värmen. Vintern är spelens tid, tycker jag. I min familj spelar vi gärna vanliga analoga sällskapsspel, men vi umgås med digitala hjälpmedel också.

Tidigare har jag skrivit om att spela tillsammans med då gällde det att vuxna borde spela mer med sina barn. Nu vill jag prata mer om spelande som umgänge i allmänhet.

Under jul- och nyårshelgerna spelades bland annat Super Mario Bros U här hemma. Fyra personer körde varsin figur, och en använde sig av gamepaden som finns till nya Wii U, som gör att man kan sätta ut block att hoppa på. Rena räddningsaktionen emellanåt, när de övriga spelarna inte riktigt får till hoppen mellan stupen. Kul samarbetsspel som verkligen engagerar!

Sedan spelade jag och min systers sambo samarbetsläget i Portal 2. Portal 2 är ett av de bästa spelen jag vet, så otroligt roligt, snyggt och genomtänkt. Dessutom riktigt klurigt emellanåt. I samarbetsläget är man inte huvudpersonen Caroline, utan två robotar som löser olika problembanor tillsammans. Det här fungerar ju även om man inte sitter i samma soffa som vi gjorde. Riktigt kul!

Minecraft är ju verkligen ett spel där man kan samarbeta. Båda mina barn bygger världar tillsammans med sina kompisar. Jag har fått kika på fantastiska hotell, restauranger, parker och bostadshus i städer som de bygger. Ett av de mest kreativa spelen som finns idag!

Sedan kan man ju helt enkelt bara sitta med när någon spelar, och assistera. Portal 1 spelade jag tillsammans med barnen, såtillvida att jag spelade och de hjälpte mig att försöka komma på lösningarna på de olika banorna.

Vad spelar ni tillssammans?

Nästan alltid när man testar spel som barn antagligen skulle gilla, eller till och med spel som riktar sig till barn, så är det vuxna som testar och recenserar. Kanske minns de här vuxna hur det var att vara barn, men ett barn lär ju lättare kunna se det ur just ett barn synvinkel. Därför låter jag idag min son, Felix (som fyller 11 år om några veckor), ge sin åsikt om Super Mario Bros U, ett spel till nya Wii U. Felix har precis startat sin egen blogg, där han ska testa och recensera spel för barn. En blogg av barn- för barn. Kika gärna in hos honom!

Här kommer hans recension:

Om du är sugen på att skaffa nya spelkonsolen Wii U när den dyker upp på marknaden, men också vill att dina pengar går till något vettigt, kika då in på Tradera-auktionen som ger dig Sveriges första Wii U och Barncancerfonden dina pengar. Bergsala (Sveriges Nintendodistributör) och Webhallen auktionerar ut det första Wii U och pengarna går oavkortat till Barncancerfonden. Auktionen pågår från och med idag till 18:e november.

Ni vet när man fastnar i ett spel och spelar bort en 3-4 timmar i ett svep? Det kommer antagligen inte hända om du spelar Kinect Star Wars, om du inte är fullfjädrad elitgymnast.

Genom Kinect styrs allting med kroppen, och spelar man två spelare tillsammans, så hamnar man strax i ett tillstånd av kämparanda, där man anstränger sig till det yttersta för att komma vidare. Då blir det fullt ös och full fokus. Och som sagt, svettigt värre.
(Iallafall hemma hos mig, när jag sedan har kikat på olika gameplays på Youtube, så ser jag att ingen annan verkar hoppa och tok-fäktas som vi gjorde.)

När jag startade upp var Xboxen iställd på svenska, vilket gör att spelet också är det. Du kan inte ändra det i menyerna på spelet, utan måste ordna det i Xboxens inställningar. Om man har filmerna som referens blir det en lite underlig brytning, men samtidigt undrade jag nyfiket om man skulle möta allas vår käre Darth längre fram, och hur han då låter på svenska.

- Jag är din pappa.  (astmatisk andning)

Iallafall, man möts och guidas till att börja med av C-3PO i ett digitalt bibliotek och kan välja mellan till exempel Jedi-öde, Rancor Förödelse eller Ödesdueller. Jedi-Ödet startar med att du är en Padawan som tränas för att bli Jediriddare. Du får lära dig att hantera både lasersvärdet och kraften. Sedan tas man vidare, möter fiender och färdas på diverse fordon . Det är den absolut svettigaste delen av spelet, iallafall efter att vi upptäckte att man slog ut fienden på ett litet kick om man bara hoppar fram och tillbaka över dem hela tiden medan man fäktas. Det är möjligt att inte spelutvecklarna tänkte sig så mycket hoppande, men det var så vi spelade. Och då blev man trött.

Rancor Förödelse är en ganska kul del, om man gillar att smasha grejer. Man drar fram över städer och kastar grejer omkring sig, som en snedfull fotbollshuligan. Väcker stor förtjusning hos yngre spelare än mig själv, även om jag också tyckte det var rätt kul.

Nu ska jag inte gå igenom exakt varje steg i spelet utan försöka sammanfatta det. Jag tycker att det här är ett spel som gör något nytt med action, man blir mer delaktig i det som händer, rent fysiskt. Själva Kinectstyrningen är som vanligt lite varierande, ibland tappas rörelser bort och det finns egentligen inte mycket till finmotorik i fäktandet. Det är inte heller ett spel man orkar spela särskilt länge, på gott och ont. Oroliga föräldrar, som inte tycker barnen ska spela så mycket, kan känna sig rätt lugna med det här spelet. Efter en halvtimme är man helt slut och vill bara gå och duscha, och har dessutom samarbetat sig igenom en hel del.

Men om man har lust att låsa in sig en regnig söndag och spela bort ett par timmar, då finns det nog andra spel som passar bättre. Det här är action på riktigt, och jag gillade det!

Köp för 399:- på t.ex CDON

När jag säger att jag var väldigt nyfiken på att testa UFC Personal Trainer så kanske man tänker att ”Jaha, hon gillar att koppla strypgrepp på folk och slå dem i ansiktet”. Jag kan direkt säga att just det kanske jag inte gör jätteofta, och det var inte riktigt det som spelet gick ut på heller. Som deltagare i träningspelet fick man inte speciellt mycket däng och blåmärken, men däremot en faslig träningsvärk. Det här är helt klart ett spel för folk som vill ha träning, och svettas.

För mig var det här verkligen ett passande spel. På den tiden jag lyckades hålla igång min träning utanför hemmet lockade alltid boxpass och liknande mer än aerobics eller spinning. Det är nog en fördel om man gillar träning åt det hållet, eftersom hela spelet till stor del går ut på sparkar och slag i olika formationer. Det finns en hel del andra övningar, men som namnet antyder så är träningen inriktad på UFC.

Jag spelade UFC Personal Trainer med Xbox Kinect, vilket helt klart ger frihet att röra sig som man vill. Det fungerar mestadels riktigt bra, utom vid liggande övningar (typ magövningar) och vissa typer av sparkar, då Kinect ropar ”Var är du?” trots att man står precis framför. Synfel eller plötslig blackout torde vara enda förklaringen.

Själva träningen är varierad, man kan välja mellan flera olika tränare och typer av träningsövningar. Men uppvärmningen är exakt likadan oavsett, och dessutom ingår den som start i alla övningar. Även om man redan kört tre omgångar så får man starta med uppvärmningen, trots att kroppen är genomsvettig och inte känns det minsta stel och kall. Man kan tycka att det bara kunde vara så enkelt som att man kryssade ur någon liten ruta för att slippa värma upp flera gånger, men det enda sättet jag hittade var att kliva ur bild så att spelet pausade, då kunde man sedan välja att hoppa över övningen, avsluta eller fortsätta.

Jag har tränat med några olika typer av spel tidigare, till exempel EA Sports Active och Your Shape, och UFC Personal Trainer är verkligen ett av de roligaste träningsspelen jag testat! Och, också ett som verkligen ger träning. Jag funderar på att ta en omgång med samma spel med Nintendo Wii som spelkonsol också, för att se skillnaden där.

Det lustiga för mig rent personligen är att jag verkligen kämpar hårt för att få min lilla digitala tränare att bli nöjd med mig. Jag gör extra övningar, tar i allt jag kan, sparkar snabbare och sliter hårdare, bara för att få honom att ropa att jag är duktig, trots att jag lika gärna kunde fuska. Det är ju liksom ingen som ser mig.

Pris: 249 :- på Webhallen

Ofta när man tränar är man sådär snyggt fixad, sminkad och har en bra hårdag..

Jag måste ju erkänna att jag fortfarande är hårt fast i Skyrim, även om resten av världen kanske har gått vidare till nästa spel. Min orckvinna har hunnit med en hel del under de 153 timmarna jag har styrt henne (henne-mig? svårt att veta gränsen längre). Vi har dödat drakar och tagit deras själar, lärt oss skrika på drakspråket, utbildat oss i magi och blivit Arch-Mage, löst gåtor, gjort små och stora uppdrag, varit lönnmördare, tjuvar, råkat bli vampyrer och blivit botade, för att sedan råka bli intierade hos ett gäng varulvar och efter mycket övervägande valt sida i kriget (Imperials). Kort sagt, vi har rätt fullt upp fortfarande, hon och jag.

Jag gillar att spela i vardagsrummet, gärna med sällskap, och är de snälla kan de få sköta lite knappar åt mig ibland. Eller så kanske de väljer att spela något eget, på t.ex Wii. Mina barn tycker just nu om att spela Super Smash Bros, ett spel där man kan välja att vara nästan vilken som helst av alla Nintendokaraktärer genom tiderna.
Kul spel, men det låter ju en del. Och då hör jag ju inte vad alla människor jag möter säger i Skyrimvärlden. Jag har slagit på subtitles, men det ger ändå inte samma känsla utan ljud.

Flytta till ett annat rum då, kanske ni tänker, men det vill jag inte. Jag vill sitta mitt i smeten. Så lösningen blev ett par billiga hörlurar från Philips på Elgiganten. Och trots priset (99:-) så fungerar de för ändamålet väldigt bra!

Det fina med att spela spel med hörlurar är att man hamnar i en liten bubbla. Jag gjorde det en hel del för hundra år sen, back in the 90`s, när jag spelade Doom. Känslan blir helt annorlunda, oavsett spel, när man utestänger resten av världen. Att spela är ju lite som att medverka i en film, som man själv regisserar, och med hörlurar blir effekten ännu större. Kan man göra det för 99 spänn, så tycker jag det är extra kul!

Om ni skulle se mig skaka rumpa på ett dansgolv någonstans, så finns det iallafall en sak ni kan vara helt säkra på; det finns ett par promille under feststassen. Magnus Ugglas gamla slagdänga ”Dansar aldrig nykter” är ganska klockren på mig, kan man säga. Vilket gör att jag aldrig provat t.ex Zumba. Jag vet i och för sig inte om det kanske är ok att komma salongsberusad till träningspasset, men jag har antagit att det inte är det, och istället hållt mig till styrketräning och andra sporter som passar oss utan koordinationsförmåga.

Men, nu har jag faktiskt testat. Hemma, med fördragna gardiner. Jag provade ett spel till Wii och ett till Xbox Kinect, dels för att se hur skillnaden mellan konsolerna är, och dels för att testa två typer av dansträningsspel. Och, jag måste erkänna; det var väldigt mycket roligare än jag trodde!

Först testade jag My Fitness Coach: Dance Workout, för Wii. Spelet innehåller även annan träning, en rad småspel, som att hugga sönder bambustavar med svärd eller göra karateslag mot träskivor. De här småspelen var ganska tråkiga och kändes lite onödiga i sammanhanget.
Själva dansträningen var mer välarbetad och med fler valmöjligheter. Man kan t.ex träna någon form av dans-boxning.  Men, för en person som är ovan att dansa (iallfall nykter) så var det en aning svårt. Instruktören går igenom, i mina ögon, alldeles för kort hur man ska göra innan allvaret drar igång. Det här är ett spel man nog måste öva på, lära sig genom att nöta in stegen.
Danserna är mycket åt latinohållet, och om man tar en Wii-kontroll i varje hand, så fungerar spelet riktigt bra. Dock kan man fuska lite, ”råkar” man skaka kontrollen registreras det som ett dansmove och man får bättre resultat.

Pris: 197:- på CDOn

Dance Central 2 var ett enklare spel, rent tekniskt sätt, som man kunde välja svårighetsnivå på. Här är det bara dans, till olika typer av musik, men mera street än latino. Man kan vara två spelare, och har ett ganska stort urval av låtar att dansa till.
Om man väljer en ganska lätt nivå (om man är en dansar-aldrig-nykter-person), så blir det riktigt roligt, och man tänker inte alls på att man tränar samtidigt. Kinect har ju fördelen att man inte behöver kontroller i händerna, men nackdelen att den tappar bort spelare ibland. Spelet är lite opraktiskt upplagt, rubrikerna för varje val är ganska små och det är lätt att halka fel när man ska välja. man får mycket koncentrerat och sakta röra handen när man väljer.

Pris: 389:- på ElGiganten

Som ni ser är det ganska stor prisskillnad på spelen. Dance Central är fullt med effekter, man kan göra klädval, man filmas och fotas under tiden man dansar, och spelet är väldigt snyggt. My Fitness har ett klassiskt Wii-utseende (inte som det i t.ex Wii Sports, utan det som är i träningsspelen), karaktärerna och bakgrunderna är ganska enkla, och det finns inga klädval t.ex.  Dance Central är roligare, för att det är enklare, men My Fitness ger nog mer i både träning och koordination.

Efter att ha irriterat mig på den stundtals dåliga kontakten när jag tränade med Nintendo Wii ville jag se om XBox 360 Kinect var mer lämpat för ändamålet. Wii fungerar väldigt bra vid precisionsspel men jag tyckte inte det riktigt var lämpligt vid större rörelser. Kanske Kinect fångar upp dem bättre?

Jag ville starta med ett spel som verkade mångsidigt och testade Your Shape. Precis som EA Sports Active, kan man få ett personligt träningsprogram men också välja fritt vad man vill träna. Träningen är väldigt mycket baserad på olika pass, Zen, boxning, aerobics eller till exempel olika så kallade ”gymspel”. Om man använder hantlar får armarna sig en omgång, annars är det benen som spelet går mest hårt åt. Utfall verkar vara en storfavorit hos spelutvecklarna.

Sen är de små tränarna som bor i spelet väldigt taktfixerade. Varenda rörelse måste utföras i takt till musiken. Inte bara utföras. Missar man takten så får man lägre poäng. Bra träningsspel för trumslagare och tamburmajorer, men ingenting för den tondöve.

Träningen går att variera och är ganska roligt upplagd, men jag saknar mer styrkeövningar som situps, armhävningar och inte lika mycket instruktörspass. Det där är naturligtvis individuellt, jag är en gym-tjej i grund och botten, som gillar att ta i, mer än hålla reda på stegkombinationer i aerobicspass. Gymsspelen är roliga, men lite för få. Jag tröttnade helt enkelt ganska snabbt på att träna med det här spelet. Men om man tycker om den här typen av träning tror jag att det är en roligt alternativ för att träna hemma, om man äger en XBox.

Och hur fungerade då Kinect för att träna med? Lysande, skulle jag vilja påstå. Det är enklare att inte behöva hålla ordning på sladdar och kontroller, utan helt gå in i träningen. Rörelserna fångades upp alldeles utmärkt, iallafall hemma hos mig.

Pris: 399:- på CDON

Efter mellandagsrean så råkade det, på ren impuls, flytta in en tjej i mitt vardagsrum, som påstår att hon är personlig tränare och ska fixa min kondition och styrka på 6 veckor. Hon har trevlig röst och peppar mig hela tiden. Hon teleporterar mig till ett ställe där man kan jogga i sanden i shorts och vindsurfa, där hon tvingar mig att springa, hoppa och svettas.

Jag köpte EA Sports Active på rea, den gamla varianten (det har ju kommit en 2:a också), för att mjukstarta mitt utlovade träningsår. Jag tränar med hjälp av Nintendo Wii, hemma i mitt eget vardagsrum, vilket jag tycker är rätt praktiskt. Det går snabbt och lätt att träna en halvtimme, eller timme, utan resan till gymmet.

Jag startade med 6-veckorsutmaningen, där man ska få varierad träning, anpassad för en själv (fast det tror jag hon säger till alla, den där tjejen). Bortsett från uppvärmningen och avslutningen, som är exakt likadana och jag nog kan göra i sömnen nu, så är träningen ganska omväxlande. Dock höjs inte ribban tillräckligt, tycker jag, den första veckan fick jag träningsvärk, men efter två veckor kände jag inte av träningen och fick börja att lägga till en del extra övningar efteråt. Vilket är helt ok, men jag hade önskat lite hårdare träning.
Man kan välja kortare och längre pass utöver den löpande träningen, och träning speciellt för en viss grupp av muskler. Men träningen för en muskelgrupp är ganska tråkig, då samma rörelser kommer igen hela tiden. Och då går en del av idé förlorad för mig, eftersom jag anser att ett träningsspel ska göra träningen roligare.

Jag blir mer motiverad att träna, spelet gör att jag inte tänker på träningen lika mycket och jag kan inte heller smita undan, då varje repetition ska registreras innan jag får gå vidare. Jag gillar normalt känsligheten i Wii-kontrollerna men i det här spelet gav de upphov till ganska mycket frustration. Det glappas nämligen en del mellan sändare och mottagare, och speciellt liggande övningar kan vara svårregistrerade, även snabba hopp fångas inte alltid upp. Ibland kändes det som jag svettades mer av irritation över kontrollerna, än av själv träningen.

Plus: Det blev roligare att träna!

Minus: Wii-kontrollerna fångar inte upp allting jag gör, vilket är frustrerande.

Pris: 199:- på Ginza