Eller njae.. Inte helt exklusivt då jag är tvåa på bollen men nästan!

Ett gäng svenskar har under en lång tid utvecklat lite ny teknik för högtalare. Tekniken i sig är grym men det måste också packas in snyggt och de valde att samarbeta med designern Eva Hanner som har gjort ett par rejält snygga pjäser.

Högtalare delar nog familjer i två läger; Antingen sätter man ljudet främst och skiter i designen och köper att par golvhögtalare med en stor sub-bas till eller så väljer man ett par små diskreta som helst inte får synas alls och som kanske inte presterar så himla mycket. Därför är det extra kul när man slår ihop grym ny teknik med design och får något som de flesta gärna sätter upp på sin vägg.

Märket heter Opalum och är helt nystartat med ett par tre modeller i katalogen. De jag har provlyssnat heter Flow.1010 och är precis så där lagom stora och finns i vitt eller svart. (Om jag inte visste vad det var så hade jag trott att det var en lampa!)

Högtalarna är aktiva vilket betyder att du inte behöver ha en bas till, men jag rekommenderar det ändå för att få det bästa ljudet. Till högtalarna finns en kontroll hub, en liten dosa där du kopplar in dina ljudkällor och sen kan du placera denna dosa och de andra prylarna var du vill för den tillhörande fjärrkontrollen går på radio, inte IR. Hubben finns också med möjligheten att koppla upp mot ett trådlöst nätverk som gör det möjligt att till exempel streama musik via airplay.

Ljudet var imponerande. Jag satt mitt framför ett par högtalare och lyssnade på musik streamat från spotify på en iphone via airplay till kontrollhubben och trodde jag satt mitt i en orkester. I bland var jag tvungen att kolla bak om det inte satt ett par högtalare där också, men det gjorde det inte. Högtalarna är utrustade med tio element som är riktade på olika sätt och det skapar denna ”ljudillusion” (mitt eget ord).

De säger att dessa högtalare ska passa lika bra hemma som i en hotellobby eller på ett galleri. 

www.opalum.com

Jag vet inte hur det är med er, men om någon berättar om en köksmaskin med patenterad dubbelkrok, då höjs min puls litegrann. Eller, i ärlighetens namn, inte bara litegrann, utan till den milda grad att jag skulle kunna bränna upp en EKG-maskin utan problem. Är det bara jag? Smaka lite på ordet; Patenterad Dubbelkrok. Känns det inte lockande?
Nu har jag avslöjat en av mina tekniska böjelser, förutom bruksanvisningar. ”Alla motordelar i metall” fungerar ungefär på samma sätt, men det här gäller bara köksmaskiner.

Jag får väldigt ofta frågan, av till exempel  kursdeltagare på mina brödkurser, vilken degblandare jag rekommenderar. Än så länge har jag inte riktigt hittat den rätta maskinen, alla har sina för- och nackdelar. Det är min dröm, mitt El Dorado, att få hitta en maskin som jag kan rekommendera till alla, som kan vara den stora kärleken. Så därför är ord som dubbelkrok väldigt laddade för mig.

Krups nya maskin KA990 har inte ännu testats i flera år, som en del andra av mina maskiner, eftersom den är så ny, så hållbarheten vågar jag inte uttala mig om. Ni får ett omdöme om den i relativt nyskick, och så kan vi väl ses här om tre år, samma tid, samma plats, så snackar vi om det då?

Som med andra maskiner jag testat (länkar till testerna), Ankarsrum Assistent och Kenwood KM616, utgår jag från Lilla Gummans Degblandarguide när jag går igenom maskinen:

• Motoreffekten. Är på 1200Watt, vilket är riktigt bra i sammanhanget. Motorn har även 10 års garanti, vilket jag återkommer med rapport om i slutet av 2021. En stor fördel är det låga motorljudet, maskinen är riktigt tystgående, något som verkligen har märkts då den följt med ut på kurser, då har jag kunnat prata med kursdeltagarna samtidigt som maskinen varit igång. Än så länge har den knådat olika tunga degar, plus sockerkaka, pajdeg och liknande utan att gnälla det minsta.
• Degskålen. 5 liter, vilket är i minsta laget. Om man aldrig någonsin tänkt baka på mer än 5 dl degvätska (ca 2-3 limpor) så är det fullt tillräckligt, men för mig är det här ett minus.
• Designen. Jag tycker maskinen är ganska snygg. Den är i metall (inte färgad plast) och helt ok i designen. Inte snyggast på marknaden (för på den tronen sitter fortfarande Kitchen Aid säkert med kronan på huvudet), men inte fulast heller. Får stå framme på min köksbänk iallafall.
• Priset. Frapp har den för 5499:-, Tretti har den för 4495:-.

Men åter till rekommendationen, det där många frågat mig om. Är den bra då?

Svar Ja! Den knådar som en hårdhänt idrottsmassör, degarna blir riktigt bra, riktigt snabbt. Än så länge är det här faktiskt det närmsta en bagerimaskin jag har sett på konsumentmarknaden, om jag törs säga så. Alla degar får bra glutennät på nästan halva tiden mot många konkurrenters maskiner. Snyggt jobbat Krups!

På minussidan är det framförallt det opraktiska stänkskyddet av plast som måste sitta på för att maskinen ska kunna startas som stör mig. Krångligt, ivägen och jag ser framför mig hur det inom ett par år har spruckit sönder och jag har fått peta in avbrutna grillpinnar i hacken där den skulle suttit, för att kunna köra maskinen. Men bortsett från det, en toppenmaskin!

Betyg:

(Med reservation för hållbarheten)

Plus: Knådningen är enastående, även vispning. Tystgående.

Minus: Stänkskyddet av plast. Lite liten degbunke.

Pris: 4 495:- hos Tretti

Förresten, jag skulle baka ett gäng tårtbottnar och vispade ägg och socker som sig bör. Resultatet var inte bara snabbt, det blev som värsta marängen dessutom:

Jag måste erkänna en sak, jag har inte ägt en kaffebryggare sedan 2001. Trots det dricker jag smått ohälsosamma mängder kaffe varje dag. Men jag gör det i Presskannor (två storlekar), CafeSolokanna eller en Moccakanna som man får tejpa om med gängtejp stup i kvarten då den annars läcker (billigt köp på en marknad i Paris). Jag har varit skeptisk till kaffemaskinerna som poppat upp som svampar det senaste året, jag har förknippat dem med de där fasansfulla apparaterna som spottade ur sig en odrickbar sörja på kontor och offentliga miljöer för 10-15 år sen. Men jag visste ju faktiskt ingenting. Som vi alla vet baseras ju hat ofta på okunskap, men numer är jag en upplyst kvinna, och också en som påstår att iallafall en espressomaskin gör riktigt gott kaffe. Och att ordet kaffemaskin inte behöver betyda gammalt pulverkaffe utan även riktig espresso.

Jag testade Electrolux Favola, en espressomaskin avsedd för kapslar (Lavazzas) med 15 bars tryck och med ångfunktion för mjölkskumning. Favola har s.k thermoblocksteknologi som värmer endast upp den avsedda mängden vatten för varje kopp. Maskinen stänger av sig automatiskt efter 30 minuter.

Men, till den viktiga delen; hur smakade kaffet då? Det är ingen idé att tillverkarna öser tekniska specifikationer över oss om inte kaffet är gott. Men det är det! Jag blev positivt överraskad på många sätt, smaken är god, ångfunktionen funkar finfint och maskinen är helt ok att titta på. En negativ grej är kanske priset, ca 3:- för en kopp, eftersom man är låst till Lavazzas kapslar. Men jag funderade på hur mycket kaffe man häller ut i vanliga fall, när man kanske gör en halv kanna istället för de en eller två koppar som man egentligen ska dricka? Sedan är det även lite omständigt att alltid se till att ha kapslar hemma, vanligt kaffe kan man ju köpa i stort sett var som helst, även på en nattöppen bensinstation. Men det kanske man lär sig, att ha framförhållning.

Betyg:

Den hade nog fått en fyra om jag inte behövt jaga kapslar (säljs på nätet och i Electrolux Homebutiker).

Plus: Gott kaffe! Snabbt och lätt, speciellt om man är ensam hemma.

Minus: Priset. En maskin till på bänken. Inget för middagen med 25 gäster. Att man är låst till en speciell kapsel som inte går att köpa varsomhelst.

Pris: ca 1 690:-

Tidigare i höst gick jag loss utomhus, men nu börjar det bli mörkt och kallt, och dags för höststädning inomhus. Jag har länge varit nyfiken på ångtvättar, de rengör ju utan kemikalier och borde ha en desinfekterande effekt eftersom ångan är över 100 grader. Ångtvätten jag testade hemma var Kärcher SteamCleaner 1402. Eftersom jag inte är född med en endaste pedant-gen (och ingen annan i hushållet heller) så satte jag mitt hopp till att en sådan maskin kunde göra den tråkiga städningen enklare och mer effektiv.

Ångtvätten är lätt att montera, med få delar och snabba kopplingar mellan rören och munstyckena. Den värmer upp vattnet på ett par minuter och sen kan man köra igång. Plötsligt omges man av ånga, och det är lätt att tro att man klivit rakt in i en glamrocksvideo från 80-talet. Till min besvikelse dök det inte upp några pudelrockare utan mitt hus förblev Svensson-intakt. Jag startade med badrummet, ett av de rum som känns mest bakteriebesökt. Ångtvätten rengjorde alla porslinsytor väldigt bra, även metall som kranar och dylikt blev rena och fina. Golvbrunnen däremot blev inte alls så ren som reklamen försökte påskina. Kanske lite kemikaliska medel hade löst det hela bättre.

Jag och ångtvätten drog vidare till köket, också ett rum i behov av städning. Spisen drogs ut och rengjordes runtom. Till min stora förvåning löste inte ångan upp fett något vidare alls. Sambon testade med Wettex-trasan och den gjorde jobbet bättre till och med!

I hallen visade sig ångtvätten från sin bästa sida igen, den var en riktig klinkers-cleaner. I min hall klampar fyra personer plus gäster in och ut, tillsammans med två hundar, ibland direkt från skog och mark. Således är hallen ganska ofta lerig och liknar inte det minsta en sådan där hall som visas i inredningsmagasin, där det hänger en jacka och två helt rena stövlar står estetiskt placerade. Iallafall, klinkersen blev riktigt ren, även smutsiga fogar, och ingrodd lera försvann med några enkla drag med golvmunstycket.

Jag och ångtvätten testade även fönsterpustning, vilket inte var någon succé och allmän rengöring av golven, vilket fungerade relativt bra. Diskhoar och rutorna på bilen fick sig en omgång de sent ska glömma, eller kanske inte, för tvätten var inte jätteeffektiv på de områdena heller.  Kort sagt, jag hade überhöga förväntningar (vilket kanske var dumt) och de infriades inte på alla områden. Jag skulle kunna tänka mig att hyra en sådan tvätt då och då, men inte köpa en. Den är inte dålig, men inte heller jättebra.

Betyg:  Eller kanske snarare 2,5

Plus: Rengjorde klinker och badrum riktigt bra. Precisions- och golvmunstycket var de mest effektiva. Desinfekterar ytor. Inget rengöringsmedel krävs, vilket känns miljövänligt och bra om man har små barn.

Minus: Löser inte upp fett eller rengör hårt smutsade områden så bra som det beskrivs. Priset är ganska högt för en maskin som kanske inte används så ofta.

Pris: ca 3 999:-

Om man är ett Seinfeld-fan så vet man precis vad jag pratar om när jag säger ”Top of the muffin”. Annars kan ni få en glimt här:

För att göra muffins (inte bara muffinstoppar) utan att använda ugnen, finns numera  en ”Muffin&Cupcakemaker” från C3. Jag har testat den, både med vanligt recept (de som följer med i instruktionsboken är riktigt bra!) och med Cupcakemix. Resultatet är otroligt bra, men man måste vara beredd på att man kanske tycker att muffinsen inte känns färdiga första gången. Eftersom de är instängda tappar de inte så mycket vätska, och känns inte så torra som muffins bakade i ugnen ofta gör. Men å andra sidan blir de då mycket saftigare!

För att göra muffinsmakandet smidigare kan man använda sig av en spritspåse, istället för att skeda i smeten. På det sättet blir det mindre spill och går mycket fortare. (Så går det till på bagerier) Spritspåsar finns i samma hylla som plastpåsar och bakplåtspapper i de flesta större butiker. Fyll påsen med smeten och klipp sedan hål i toppen precis innan du ska fylla muffinsformarna. I Muffin&Cupcakemakern kan du även grädda muffinsen direkt i de gjutna formarna utan att använda muffinsformar av papper.

Det går fort att värma upp maskinen, och den kan vara praktisk när man inte har tillgång till någon ugn. Men sedan är det ju ännu en maskin att få plats med i skåpen i köket, vilket man får fundera på om man vill ha. Maskinen betedde sig iallafall över förväntan, och vi använde den en hel del, speciellt barnen. Kan tänka mig att den aspirerar till att bli årets julklapp.

Betyg:

 Plus:  Snabb uppvärmning. Muffinsen blir saftigare. Enkel att använda. Mycket bra recept (speciellt chokladmuffinsen) i instruktionsboken.

Minus: Att det är ännu en pryl. Svårt att få ut muffinsen utan formar, om man inte vänder hela maskinen upp och ner och välter ut dem.

Pris: ca 379:- - 399:-

Det bästa vore om allting var trådlöst, men så ser det åtminstone inte ut i mitt hem. När till exempel datorn, dvd:n (som i och för sig sällan används), Wii och Tv-box ska kopplas in i förstärkaren, för att sedan kopplas ut till högtalare och projektor, blir det mycket, mycket sladdar att hålla reda på.

Jag är ingen elektronikexpert så jag har två enkla regler för mig själv:

1. Läs de små texterna vid varje uttag på förstärkare och dylikt.

2. Röd och vit är ljud. Gul är bild.

Gul=bild. Vit och röd=ljud

Med hjälp av de två grejerna brukar jag oftast kunna koppla i och ur det mesta.

Hur gör ni?

Vad: Philips airstyler. En värmeborste (värmeblås) med tre olika munstycken som också har tre olika inställningar.

Hur/när använda: För att torka, platta eller locka håret.

Pris: Från 199 kr

Köpställe: Se Philips.se

Plus: Allt i ett! Perfekt för mig som så ofta är på resande fot på turné och behöver både torka och locka håret. Nu slipper jag ha med mig mer än en apparat.

Minus: Svårt att få till små hållbara lockar med så stor borste. Funkar inte så bra på kort hår utan bäst om man har halvlångt till långt hår.

Bonus: Jag använder borsten som vanlig hårborste också. Bra valuta för pengarna, med andra ord eftersom jag får fön, locktång och borste i ett.

Betyg:

Nu har jag umgåtts med min iPad i ca ett halvår. Jag är fortfarande lika kär i den, men jag måste nog erkänna att jag inte använder den så mycket som jag trodde jag skulle. Det beror mycket på att jag nästan alltid har med mig min MacBook, och det känns onödigt att då även ha med iPad. Dessutom tillbringar  jag ganska lite tid i kollektivtrafiken, och det är just här den är som smidigast, när man slipper slänga upp ett lock och koppla in en 3g-dong (kom igen, Apple, ge oss MacBooks som har inbyggt modem nån gång!).

De tillfällen jag använder iPad, då är det främst för att

• Läsa böcker. Jag använder främst Kindle-appen från Amazon för att köpa och läsa böcker. Det har jag skrivit om här.
• Surfa i soffan, kolla fejjan, Twitter mm. Helst använder jag eleganta Flipboard, som jag skrivit om i samma inlägg. iPadden har fördelen att den inte blir varm, och den har härligt lång batteritid. TILLAGT: i och med Joakims kommentar om @dagensflip nedan blev Flipboard om möjligt ännu bättre. Precis vad jag längtat efter!
• Sysselsätta mig på långa resor med kollektivtrafiken, som sagt.
• Beta av inlägg i mitt rss-flöde i appen Reeder, bästa rss-läsaren ever. Läs mer om den i samma inlägg som jag nämnt 2 ggr ovan.
• Ladda ner magasin och tidningar (typ franska Vogue). Det är riktigt lyxig att kunna köpa och läsa dem utan att jaga ut på stan, och det kostar en bråkdel av vad de kostar i butik. 30 kr för ett nummer av Vogue känns perfekt. För detta använder jag apparna Zinio och Qiozk.
• Läsa fotofaktaböcker som är specifikt framtagna för iPad, som t.ex. David DuChemins utmärkta från Craft and Vision
• Bläddra i modemagasinet Net-a-porter, som distribueras i en tjusig iPad-app som skulle kunna bli ännu bättre (snabbare).
• Visa upp och titta på min fotoportfolio. Här tycker jag den inbyggda bildappen funkar bäst. (Lär gärna av mina misstag: För ett tag sen synkade jag över min portfolio för att visa upp på Fotografiska för två kända fotografer. Tyvärr dubbelkollade jag inte kvällen innan att allt stod rätt till. När jag skulle öppna mina bilder visade det sig att iPaden hade synkat om mina foldrar vid en uppgradering jag gjort några dagar tidigare. Jag blev inte glad, men jag lärde mig ”en värdefull läxa” (GAH).)
• Kolla på Flickrbilder med appen Mobil Fotos, som är den enda Flickr-app som både är snabb och funkar som man förväntar sig.
• Ta anteckningar på seminarier mm när jag inte orkar släpa med mig datorn. Då använder jag appen Evernote, som jag även har på min MacBook och på min iPhone, och som synkar mina anteckningar mellan alla tre.
• Spela Angry Birds, självklart! Överlägsen känsla jämfört med iPhone

Jag hade tänkt använda min iPad för att läsa morgontidning och säga upp pappersvarianten. Hade inte DN prissatt sin iPad-app så hutlöst dyrt så hade jag nog gjort det. Pdf-varianten är helt värdelös. Jag hörde dessutom att DN tänker HÖJA priset på appen om det visar sig att många överger papperstidningen. Bra tänkt, DN. Det är så ni och resten av gammelmedia blir av med era prenumeranter. Dessutom har Jardenberg en bra poäng när han ifrågasätter varför tidningsfria dagar gäller appen, med motivering att distribution är för dyrt i samma andetag som man kallar appen för ”en helt ny tidning”.

Vad använder du din iPad till, du som har en?

Även om jag och min man försöker att ha det mesta samlat på vår lilla mac mini därhemma – det vill säga filmer, TV-serier, foton och musik – så används ändå DVD-spelaren ganska ofta. Till exempel håller vi på med ett marathonprojekt i form av att titta på Cityakuten från start. Det har tagit oss lite drygt ett år nu tror jag, med en eller ett par säsonger kvar. Eftersom DVD-skivorna följer med på resor och annat har vi knölat med en mängd DVD-spelare under året. Vissa spelare är gamla och dammiga så skivorna hakar upp sig och/eller fastnar. Har lärt mig en del tricks för att få loss dem:

• Kolla om det finns ett pyttelitet hål nära DVD-luckan. Det är nödöppnaren! Stick t ex in ett böjt gem och tryck ganska hårt i hålet, så brukar luckan öppnas.

Om inte:

• Ta en oanvänd CD/DVD eller någon du inte är så rädd om, stick in den ungefär två centimeter genom luckan (om du har en sådan modell på din spelare att du kommer åt att sticka in den) och tryck på ejectknappen samtidigt som du skakar och drar i skivan. Då brukar det lossna och luckan far upp.

Sedan är det en god idé att köra med en rengöringsskiva efteråt…

Cityaktuen köpte vi via Amazon, en box med alla 15 säsonger. Jag såg aldrig serien när den gick på TV så det är ett extra härligt projekt för mig.