Teknik behöver inte vara tråkig. Titta bara på de här gudomligt fina färgklickarna!

Jag som personligen använder Apples stilrena produkter kan ibland önska att jag kunde ha prylar som vore lite mer ”wild-n-crazy”. Speciellt så här i höstmörkret vore det roligt med lite mer excentriska ägodelar.

Hörlurar från WESC, kamera och dator från Sony.

Jag vet, den här videon har snurrat på typ alla fotosajter, Fotofeber mm. Jag tänkte att ni kanske inte hänger på så många såna och vill ändå dela med mig.

Det här är HELT knasigt. Fotografen, Jesse Rosten, använder alltså ett gäng iPads för att sätta ljus på sin modell. Jag som är aningens fotoskadad tänder på att ljuset blir himla läckert. Mest gillar jag dock hur ”ögonljusglimten” (catch light på engelska; den lilla ljuspunkt i ögat som gör att man ser levande ut) blir till en massa små fyrkanter i ögat på modellen. Geekigt, jag vet, sån är jag.

Geekigt och tokigt eller inte. Som nån skrev, det finns en del man kan lära sig om ljussättning i den här videon, trots allt.

iPad Photoshoot from Jesse Rosten on Vimeo.

Jag är den siste att racka ner på tekniknörderi och prylhabegär, det ska jag villigt erkänna. Ändå känner måste jag slå ett slag för att man kanske ibland ska fundera på hur man bäst använder pengarna som fotograf.

Det är så oerhört frestande att tänka att ”jag behöver verkligen det där objektivet/den här nya kameran mm för att ta de där bilderna”. Att köpa utrustning kan kännas som det gör under för inspirationen, jag vet.

Men nästa gång du drabbas av köplust skulle jag vilja föreslå att du funderar på om det inte vore ett alternativ att anmäla dig till en fotokurs, en fotoworkshop eller något liknande. Jag lovar, det kommer att vara en investering som du inte kommer att ångra. Du kanske inte kan fingra på den, men du kommer att växa som fotograf, och du kommer att få nya kompisar. Vem vet, du kanske till och med hittar nån att låna utrustning av och testa?

På Fotografiska i Stockholm går det t.ex. väldigt intressanta kurser som kostar en ringa summa jämfört med den mesta utrustning. Jag har just avslutat en superbra, som jag skrivit om.

En ny webbshop för hörlurar slog upp sina portar förra veckan. Bakom butiken Headler står två av Lilla Gummans favoriter (som jobbar på Twingly bla) Anton Johansson och Eric Martinsson. Just nu har de hörlurar av märkena Urbanears, Wesc, Scullcandy och Koss. Priserna är varierade, några är billigare men de flesta ligger på ungefär samma nivå som andra sajter. Skillnaden med Headler är framförallt att de plockat ihop snygga, sköna och coola lurar på ett och samma ställe.

”När vi började kolla runt för att verifiera vår idé på Google, bland vänner och genom enkla undersökningar visade det sig att det finns ett behov av en renodlad webbutik för hörlurar. Det har inte funnits något naturligt och självklart ställe att köpa hörlurar på nätet tidigare”, säger Eric Martinsson

På deras Facebooksida kan man ställa frågor om vilka lurar som passar till vad, både till kläder eller apparater. Kul idé men man bör naturligtvis beakta att råden då kommer från två 21 åriga killar. På gott och ont.

Det ska väldigt mycket till för att jag ska trigga på en kompaktkamera. Jag har ju bloggat några gånger om min drömkompakt i mer eller mindre realistisk tappning. När jag testade Olympus E PL 1, så var min största invändning att den inte hade nån sökare, utan att man är hänvisad till en skärm. Än så länge har jag inte sett någon skärm som går att använda i direkt solljus.

Jag blir därför väldigt nyfiken när jag upptäcker att Fujifilm håller på att släppa en kompakt vid namn Fujifilm x100 som kommer väldigt nära vad jag drömmer om. Den har

• sökare som är en kombo av optisk och elektronisk (jag fattar inte heller)
• stor sensor (lika stor som en systemkamera)
• fast, ljuskänsligt objektiv på 35 mm
• ett form som för tankarna till 50-talet som är URSNYGGT!
• en blixtsko, så att man kan använda extern blixt

Jag längtar, längtar, längtar redan efter att få testa den här godbiten. I början av 2011 ska den släppas, och priset är än så länge okänt.

Snokade igenom min mans flickrbilder häromdagen och fick syn på en bild där jag testar Tunebug Shake på IFA-mässan. Tunebug Shake förvandlar din hjälm till en högtalare – det har länge funnits produkter som förvandlar olika produkter till högtalare, men att använda sig av just en hjälm är ju lite extra innovativt tycker jag. Jag gillar! Går att beställa för 120€ på deras hemsida.

Jag tänker främst ur säkerhetsaspekt, att inte cykla runt med lurar i trafiken och så. Shite! Det fanns en del coolt på mässan ändå nu när jag minns tillbaka.

Jag är helt starstruck. Jag fick den stora äran att träffa två supermega tekniknördar som jag blev helt betagen av. Den ena hette Geoff Foster och arbetar på Air Studios i England. Han arbetar med musiken till filmer, bla många stora Hollywood produktioner som Bond, Batman mfl. Han berättade om hur hans jobb går till och hur det funkar i en studio av den storleken, hur man spelar in och vad hans roll som producent/tekniker gick ut på. Det var oerhört spännande och han visade också en film hur det såg ut när man spelade in musiken till en Bond film. Magiskt. Jag hann få en lite pratstund på lunchen med honom och passade på att fråga lite om ljudeffekter. Det var ingenting han själv sysslade med för det ansåg han vara tråkigt och opersonligt men han berätta lite om hur man får fram vissa ljud. När man tex. hugger av någons huvud så kommer ljudet från vitkål och för att förhöja ljudet på en bilmotor så använder man sig av flygplansmotorer?! Han berättade också att om man ser stearinljus som brinner på film så låter det alltid om dem.. Det var något jag inte noterat tidigare men förmodligen kommer jag lyssna som en tok om jag ser ett ljus i en film snart.

Kolla in den fantastiska filmen med Geoff!

Den andra personen jag fick träffa var Rupert Coulson som i stället jobbar med artister och skivinspelningar men i samma studio – Air Studios. Han är ljudtekniker och har jobbat med många stora artister. Vad sägs om Georg Michael, Mark Knopfler, Robbie Williams, Oasis, Celine Dion, Rolling Stones, Pink Floyd, Led Zeppelin, Ringo Starr mfl. Han hade många intressanta historier om olika band och artister och hur de är att jobba med och vilka som är helt värdelösa musiker osv. Sjukt kul att lyssna på.

Tyvärr fick jag lämna innan det var slut men jag önskar att jag kunde få intervjua Geoff för han hade så mycket spännande att säga!

Så för Er musik eller film nördar.. Är Ni avis nu???

Jag går mer och mer mot att jag vill ha människor i mina foton. Samtidigt är jag inte så himla bra på att övertala folk att vara modeller åt mig. Allt oftare löser jag det här med att ta bilder av mig själv. I början kändes det avigt och en aning narcissistiskt, men med tiden blir det roligare och roligare, mycket beroende på att man blir bättre på både uttryck och teknik ju mer man gör det.

Här kommer några tips på utrustning och metoder:

Utrustning

Kamera: Jag tror att det underlättar att ha en systemkamera, men jag har aldrig testat med kompaktkamera, i ärlighetens namn.

Objektiv: min favorit är 85 mm. Nånstans inom 50-100 bör man hålla sig.

Fjärrutlösare: finns som tillbehör i olika prisklasser till de flesta kameror. Kolla så att den passar just din modell. Själv är jag ruskigt sugen på den här radioutlösaren från Hähnel efter att ha testat några billigare varianter. Det är en fördel om fjärrutlösaren även triggar autofokusen på kameran. De flesta systemkamror ger dig möjlighet att ställa in en utlösingsfördröjning, om man inte vill köpa en fjärrutlösare, men det är inte så smidigt sätt att jobba.

Stativ: köpa stativ är en vetenskap i sig. Köp inte billigt enkelt, kolla vikten på kameran. Risken är att det inte är tillräckligt stabilt annars, och då får du oskarpa bilder.

Överkurs: Reflexskärm som du använder för att få ett finare ljus. Antingen ställer du den på en stol, eller så köper du ett stativ. Låter krångligt men ger ett underbart resultat.
Uberöverkurs: styr kameran (Nikon eller Canon) med din iPhone/iPad och appen DSLR Remote. Du kopplar ihop kameran med datorn, via usb, sen kan du styra bländare, skärpa etc från iPhonen. I iPhonen får du en live view, så att du kan förhandsgranska hur bilden kommer att se ut. Mycket smidigt Kan var lite knvigt att få igång och dyrt om man inte redan har utrustningen…

Metod

1. Välj en lämplig, helst ganska ren, enhetlig bakgrund. Vit eller svart vägg, t.ex.
2. Sätt kameran på stativ. Placera den gärna så att du får titta upp en aning mot den, det öppnar upp ögonen.
3. Du kan sitta eller stå. Jag tycker man får bäst hållning om man sitter längst ut på stolkanten.
4. Sätt dig gärna i profil, och vänd överkroppen mot kameran. Då hamnar axlarna lite mer diagonalt, och om man är lite bred (som jag) ger detta ett lite slankare intryck. Rakt framifrån ser gärna ut som ”mugshots”.
5. Välj en lämplig bländare. Porträtt ska helst vara skarpa från näsa till öga, minst, så välj inte för stor bländare. (Med mitt favoritobjektiv 85mm väljer jag ofta bländare 8. Om avståndet mellan mig och kameran är 1,3 meter får jag ett skärpedjup på 7 cm, vilket är ganska lagom, tycker jag. Med Dofmaster kan du beräkna skärpedjup). Låt kameran välja tid.
6. Om du har en fjärrutlösare som även styr fokuseringen är det bara att se till att hitta en fokusmätmetod som funkar. Kolla handboken till kameran om du vet hur du ska göra.
7. Ställ in utlösningfördröjning (se handbok) på ca 2 sekunder, så har du tid att ”rätta till” händer och uttryck. (Tack, Martin för input på detta!)
8. Om du enbart använder kamerans utlösingsfördröjning kommer du att behöva ställa in fokus manuellt. Plocka fram måttband och mät, eller sätt nån pryl där du tror dina ögon kommer att hamna och justera fokuseringen efter denna.
9. Börja trycka av testbilder. Kolla. Justera skärpa, exponering mm. Vrid på reflexskärmen om du använder en sån. Räkna med att du får ta MÅNGA bilder för att bli nöjd med en eller två.
10. Testa olika ansiktsuttryck. Jag använder ofta bilder, musik eller filmer som jag lyssnar på samtidigt som jag plåtar. Beroende på vilket uttryck jag är ute efter är det glatt, sexigt, sorgset.

Ha tålamod. Varje plåtning jag gör tar ca 2-3 timmar i plåtande och ytterligare en stund i efterbearbetning. Trots att jag är ganska van.

Häromveckan hade min sambo lånat hem en liten LED-projektor (Samsung H03) från jobbet. Vi kom på att eftersom den är både så liten och så lätt så går det att sätta den på ett litet stativ — vi körde med en gorillapod, eftersom den går att böja till nästan vinkel som helst — så man kan titta på film i taket. Det var faktiskt väldigt mysigt, och kändes lite lagom dekadent och nördigt. (Risken är nästan att det blir för mysigt och man somnar. Men det är en okej risk att ta.)

Ovan: Yellow Submarine på vårt sovrumstak. Nedan: Så här snyggt såg det ut i hårdvarudelen.

Projektorn i fråga har ett internt flashminne (och minneskortsplats) så man kan lägga saker på den; man kan också koppla in ett USB-minne direkt i lådan, eller koppla in en dator som vi har gjort. Med dator kan man också spela filmer på DVD.

Det kanske inte är en variant som kommer erbjudas på en biograf nära dig, och det är inte helt anpassat för större sällskap. Men som omväxling är det ganska trevligt.