I denna bloggpost tänkte jag presentera Carl Bengtsson. Den stora mångsysslaren och en av de smartaste människorna jag känner. Nu har Calle även gått och blivit seriös fotograf. Lilla Gumman kan nu stolta tala om att det är Calle som tagig den fina bilden på oss.

Nu några snabba frågor till Calle:

Lilla Gumman: Hur länge har du fotat
Calle: Jag har fotat i lite mer än två år.

Lilla Gumman: Du har just lanserat ny fotoblogg. I vilket verktyg har du byggt din blogg?
Calle: Jag har använt WordPress med temat Kiss 1.5.

Lilla Gumman: Vilken är favoritkameran?
Calle: Min favoritkamera är den jag själv använder. En Canon EOS 5D med objektivet Canon EF 24-70/2,8 L USM.

Lilla Gumman: Vad har du för tips till nybörjare som vill lära sig att fota?
Calle: Ta en massa bilder. Ju fler desto bättre blir det. Kvantitet är kvalitet.

Lilla Gumman: Övrig favoritpryl?
Calle: Jag gillar i stort sett allt från Apple. Just nu är min iPhone en kär pryl.

Lilla Gumman: Du är civilekonom och numera också fotograf. Måste man ha en så där allvarlig blick som kreatör .
Calle: Haha. Absolut!

Ni hittar Calles fotoblog på www.digitalwardrobe.se.

Dags att framkalla semesterbilderna! Nuförtiden är det betydligt billigare och smidigare att skicka digitala bilder till labb istället för att skriva ut själv. Dessutom blir kvalitén mycket bättre och du gör det enkelt över nätet.

Men de olika labben är en helt hemsk djungel! Det är oerhört svårt att veta vilket labb som är bäst. En del kostar lite per kopia, men kvalitén är inte bra. En del har gratis leverans och andra kostar över hundra kronor. De flesta lab leverar bilderna på 2-4 dagar, men en del har mycket längre tid och en del levererar på en dag.

Hur?
För bara några år sedan lämnade man in cd med sina bilder. Det är svårt att hitta någon som tar emot cd nu. Istället laddar du upp bilderna direkt på labbets sida. (efter att ha blivit medlem). Går det för trögt, testa ett annat labb. En del labb är onödigt sega. Men grundregeln är att du själv måste ha en bra uppkoppling förstås.

Vilken ska man då välja?
Efter att ha gått igenom Råd och Rön, Pricerunner, Kamera & Bild och ICA kurirens tester kan man dra slutsatsen att Extrafilm har bästa kvalité för lägst pris. Expert och Fotoquick är också bra men dyrare och bäst bildkvalité har Fotokungen. (Men man måste hämta bilderna i butik hos Expert!)

Fujiidirekt är billigast men har enligt många den sämsta bildkvaliteten.

Bestäm dig först om du vill ha bra bildkvalité (kolla Kamera & Bilds test) eller om det är priset ( kolla prisjakt) som är viktigast för dig.

Tips:

Flera labb har förbättring som tillval (ofta kostar det). Men förbättringar kan du också relativt lätt göra själv i ett bildbehandlingsprogram. Har du inget sådant finns det gratis programmet Photoshop Express.

Själv använder jag Fotoquick och är nöjd. Vad har ni som läser detta för erfarenheter av framkallning?

Creative har kommit med en ny minivideospelare kallad Vado Pocket Video Cam. Det är en tunn liten digital rackare som man enkelt spelar in med, för att sen med ett klick lägga ut på tuben tex.
Den är lätt (70 gr) och smidig att använda (och den finns i rosa, Johanna). Och det är toppen med ett inbyggt usb-uttag. Formatet gör det enkelt att bara ladda upp (640 x 480 VGA-upplösning). Men jag tycker inte bildkvalitén är den bästa.

Eller, rättare sagt, den var lika bra som den i min telefon. Och med telefonen kan jag dessutom mms:a över mina små filmer till webben. Utan att sticka in den så att säga.

Alltså: Toppenpryl om man inte har filmkamera i mobilen, perfekt för ryggsäcksresan i sommar. Har man filmmobil känns det inte riktigt värt att lägga runt tusen kronor på en vado.

Och så allvarligt talat. Även om den är liten, så har jag ingen ficka där den får plats. Det är väskfomat.

Jag tycker ju faktiskt att det är roligt när mina teknikprylar börjar gå sönder så att jag får köpa nya, men nu är jag i samma läge som jag alltid hamnar i med mina skönhetsprodukter – allt tar slut samtidigt (ni vet, schampo, balsam, hudlotion, deo) så man måste punga ut med en smärre förmögenhet inom loppet av en sekund.

Lista på saker som inte fungerar just nu:
Min kamera
Min mobiltelefon (sprak i högtalaren utav bara helvete)
Mina iPodlurar
Min kära fina dong (iofs ett mindre problem som antagligen kan åtgärdas genom besök i 3-butik)

Telefonen känns som det mest akuta eftersom det är ett flitigt arbetsredskap, så där har jag faktiskt börjat surfa runt efter nya.

När jag var runt på Sony Ericssons sajt och kollade på nya mobiler så upptäckte jag att de har en bra selekteringstjänst för att hitta rätt telefon. Deprimerande dock att när jag klickat i alla mina preferenser (ta bilder, surfa, snygg design osv) så fick jag två telefoner att välja mellan varav den ena var min redan existerande z610i. Men en sådan vill jag ju inte ha igen! Jag vill ju ha en nyare, fräckare, coolare.

Suck, jag får försöka med lite andra kriterier och hoppas att Chaneltelefonen på bilden nedan dyker upp på något magiskt sätt.

Nu har jag kommit på vad jag ska köpa morsan på Mors dag på söndag den 25.e maj. En egen liten fotostudio. Hon whealar och dealar nämligen dagarna i ända på Blocket och Tradera. Nu kan hon visa upp sina prylar på bästa sätt. Och så kan hon ju stoppa in barnbarnen där på jularna för fina bilder.

Vad händer med en människa vars mening med livet endast är reducerat till konsumtion? (En relevant fråga på en prylblogg som denna). Jo, i längden kan man riskera sin mentala hälsa, tappa greppet om verkligheten och till sist bli totalt avhumaniserad (!).

Så säger en av världens största fotografer just nu, Dave LaChapelle. Som en fotografins Andy Warhol gestaltar han populärkulturella fenomen i allmänhet och konsumtionens offer i synnerhet. Helst de rika och berömda kändisar som för länge sedan tappat både den goda smaken och greppet om sin plånbok. Oftast porträtterade med sina nya prylar och kroppsdelar.

Och det är fantastiska bilder! För precis som LaChapelle själv säger på sin myspace sida ”Good taste is the death of art”. Ju fulare desto vackrare och intressantare liksom. Den som inte känner sig övertygad kan ta sig till mässan Creative Zoo i Stockholm där hans utställning visas 12:e april och 11:e maj för att se själv.

Kamerajakten går vidare. Under tiden blir jag förvirrad över att alla prylar ska vara så himla multifunktionella hela tiden. Till exempel den här fina orangea kameran som också har en inbyggd mp3-spelare och några små spel. Jo, det är väl bra, men om man redan kan lyssna på musik i sin mobil och sin iPod? Behövs det verkligen i kameran också? Det känns ibland som om tillverkarna slår knut på sig själva och kanske inte riktigt lyssnar så noga på vad konsumenterna faktiskt behöver och är beredda att betala extra för.

Fast färgen var fin, det var den.

Jag behöver en ny digitalkamera. Den jag har nu, en gammal Ixus, fick jag i examenspresent av mina föräldrar och den har därmed några år på nacken och rätt mycket sand i maskineriet. Så nu går jag i kameratankar mest hela tiden. Självklart vill jag ha någon slim liten sak som är lätt att bära med sig.  Till saken hör att mina föräldrar åker till Kina i början av maj och Kina ska ju vara riktigt, riktigt billigt när det handlar om elektronik. Inte piratelektro såklart, utan riktiga grejor. Jag funderar på att låta dem köpa en kamera när jag är där, men det känns som om jag måste göra en hel del research först. Att låta dem få fria händer känns lite too much, t o m för en så modig tjej som yours truly.

Några förslag?