I natt landade rymdfarkosten Phoenix på Mars (se bilder hos NASA på marsytan!). Den ska nu ta prover på planeten för att bland annat se om det finns förutsättningar för oss människor att kunna bo där i framtiden.

Det låter ju som ren fanasty, men sanningen är att det inte är så långt bort. Vissa forskare menar att redan i slutet på detta århundrade ska det vara möjligt att bo på den röda planeten.

Men först måste man göra den grön (just nu har de sommar med härliga minus 73 C, dygnetrunt sol och rosa himmel). Terraforming heter det. Och det betyder att man tänker göra Mars lite mer jordlik tex skapa syre, fotosyntes och mer värme. Läs här hur man kan göra det.

Och sen är det bara att flytta in. Men vem ska få bo där? Bara amerikaner? Bara smarta människor som källsorterar, handlar ekologiskt och som inte kommer sabba den nya planeten? Ska man skapa en ny civilisation eller ska man springa runt i höftskynken?Detta har jag inte hittat någon forskning om alls. Trots att det ändå är mest intressant. Och svårt.

Jag och Kajsa började diksutera härnere om huruvida man ska skaffa stoora bröst eller ej. (nej, vi vill inte det, men om man nu kan förstora dom virtuellt, så skulle det vara kul att se hur man såg ut).

Själv väntar jag ju nämligen på att gravitaitonen ska upphöra. Så att mina fina hängbröst kommer sväva rakt ut som två fjortisbröst. Men så kom Kajsa på en annan bra sak med det, nämligen att en tyngdlös miljö också skulle vara bra för håret! Vilken frisyr man skulle kunna få! Perfekt för det nordiska tunna håret.

Annars är det inte så många fördelar med tyngdlöshet. NASA har en mycket rolig och informativ sida om hur livet verkligen är i tyngdlöst tillstånd. Rymdtoaletter är alltid lika fashinerande tex.

Svenska Rymstyrelsen har också bra förklaringar om hur tynglöshet egentligen fungerar. Och vilken massiv forskning som bedrivs inom området idag. Och hur man genom att studera tyngdlöshet kan få svar på frågor om tex benskörhet.

Här är astronauten Marsha Ivins före och efter tyngdlösfrisyr. Häpp!

I vår fredgsserie ”Deep Thoughts by Lilla gumman” har vi tidigare pratat om att regga domäner på fyllan, vad folk döper sitt trådlösa till och det nya innespelet enarmade-facebook-banditen. Idag har det blivit dags för det utbredda fenomenet fickringning.

Jag läggs ofta in som nummer ett i folks telefonböcker pga av mitt efternamn. Därför har jag, liggandes i någons ficka, flera gånger kunnat smyglyssna på folk som av misstag ringt upp.

Några minnesvärda fickringningar jag varit med om: i Rachel Molins väska när hon åkte taxi och pratade med chauffören om humor, i bröstfickan hos en tidigare chef som drack whiskey och sköt lerduvor mitt i natten och kanske mest minnesvärt när ett EX diskuterade mig på fyllan med en annan tjej.

Jag har dessutom ringt upp nyhetschefen på Aftonbladet under en allsång på Debbans uteservering. Det samtalet varade inte så länge. Inte de 43 följande samtalen till samma person heller.

Vad gör Lilla Gummans redaktion idag?
Spelar enarmad-facebook-bandit.

Såhär går det till: man går in på facebook under homeläge. I högerkanten har man tre förslag på vänner man might know. Om man då refreshar kommer tre nya potentiella kompisar. Dett gör man tills man får en sjuk rad och den vinner.

Johanna är sur för hon har inte direkt fått nån körsbärsrad idag. Hon påstår att hon fick Linda Skugge, Dominika Peczynski och Fredrik Federley igår.

Jag leder denna idag med listan: Kristina Axén Ohlin, Åsa Larsson och Rickard Herrey.

Som den lilla nörd jag är brukar jag ha på mitt trådlösa när jag far runt på bussen. För att tjuvkika på andras nätverk. Det känns väldigt busigt. Lite som att rota i någons badrumsskåp.

Idag for jag runt på 64:ans buss genom Östermalm. Tänk, där har dom humor! Eller vad sägs om följande namn på trådlösa nätverk:

Godzilla, Mimmi pigg, Damage Inc, Hemmafrun, Base station, Stora skuggan, Fon_tratten, Pappas_nya_leksak, Whatever, On air, Herr Urkass, Selfmade och Fuck Off, it´s mine.

Men hell. Nu har jag råkat köpa 2 domäner till. Jag vet inte varför jag gör det. Kanske är det dagdrömmande. Som när jag knarkar hemnet. Eller så är det tecken på nått annat. 35-års kris?

Jag jobbar med en tjej som ofta köper domäner på fyllan. Det kan man förstå mer. ”Hööörru vikken aschbra idé vi reggar den” (föresten väldigt roligt efteråt eftersom hon är på snusen och nu äger en massa felstavade domäner). Eller att en it-visionärer i helly hansen som planerar att ta över world wide gör det.

Men jag. En vanlig teknikintresserad liten gumma med ena tummen i usb-porten? Det är genant. Lika pinsamt som det är med antal sexpartners. Jag vet inte ens hur många jag har! (domäner alltså).

Såhär går psykosen till: jag får en vag idé om något som kanske kan bli något. Sen får jag en tvångsimplus att om jag inte köper nu gör någon annan det. Och så PANG. Åker mastercard fram och man blir 100 spänn fattigare. Det kallas tvångsregistrering. Hej jag heter Karin Adelsköld och jag är en tvångsregistrerare.

De senaste veckorna har jag haft både tur och otur. Såhär:

Först tappade jag bort min iPod – eller rättare sagt jag trodde den blivit stulen – och även om det kändes lite vemodigt gladdes jag åt den låga dollarn och började i teorin redan krama min nya iPod Touch som jag hade tänkt att en NY-resenär nära mig skulle få äran att köpa.

Sedan gjorde jag misstaget att efter några dagar kliva in på Pressbyrån på T-Centralen och fråga om det möjligen var så att jag råkat lämna en liten iPod efter mig när jag var där och köpte snus. Inte för att damen i kassan visste vad en iPod var, men när jag förklarade att det var en fyrkantig vit sak med lurar sken hon upp och hämtade min lilla podbaby. Jaha. Sorgset tvingades jag vinka min Touch farväl. Jag försöker fortfarande motivera ett inköp visserligen, men jag misstänker att en öm moder kommer sätta P för det äventyret genom att börja anklaga mig för att inte fatta det här med budget.

Sedan slog jag en volt av guds nåde igår när jag halkade på en isfläck på trottoaren. Vid tillfället pratade jag med öm fader och när jag omtumlat rest mig upp så var telefonen kolsvart. Aha! Tänkte jag och dansade en mörbultad glädjedans. jag måste köpa en ny telefon! Äntligen, hurra hurra hurra! Och så går fanskapet och börjar fungera igen efter 10 minuter. Sorgset fick jag ånyo vinka en ny teknikpryl farväl, jag som nästan hunnit dra kreditkortet i närmsta telefonbutik.

Gudarna är inte med mig i det här, det säger jag bara.