Att boka bord på restaurang kan vara lite knepigt, de öppnar kanske inte förrän 17, ingen svarar, de har telefonsvarare och ringer inte tillbaka osv. Vissa enstaka restauranger kan ha bokning på nätet men det är ganska ovanligt.

Det finns en site som heter http://www.bookatable.com/ där du på flera sätt kan boka bord. Du kan söka på ett restaurangnamn eller söka via ort och typ av kök eller vilka restauranger som har ett ledigt bord vid en viss tidpunkt. Tydligen ska det finnas 6 000 restauranger i 19 länder vilket då innebär att man borde kunna boka ett bord utomlands?!

Det finns en annan site som heter http://www.toptable.com/ men där finns inte Sverige med, men om man letar efter restauranger i andra länder så är denna bättre då den har 30 000 restauranger i 14 länder.

Älskar när man kan göra saker över nätet.. Det blir så mycket enklare på en gång. Man får svart på vitt en bekräftelse på vad man gjort.

Japp.. utan att ens fråga mina medskribenter har jag valt att skicka ut en väldigt liten marknadsundersökning. Samtidigt recenserar jag ett webbaserat program där man lätt skapar sina egna undersökningar.

Jag satt nämligen och funderade på hur jag bäst skulle få information om Er läsare. Först tänkte jag att jag ställer frågorna på bloggen så får Ni svara i kommentarsfältet. Men så insåg jag att man kanske inte är så anonym då och det kanske man vill vara. Tanken på att Ni inte skulle vara helt ärliga och öppna fick mig att försöka komma på en lösning. Då hittade jag ett ställe på nätet där man gratis kan skapa egna enkäter. Det är inte superavancerat men tillräckligt för att vara ett gratisprogram och man har ju möjligheten att skapa alla möjliga typer av frågor och svarsalternativ. Jag gillade det skarpt så nu måste jag testa.

Svara gärna på enkäten här och kommentera sedan här på bloggen vad Ni gillade själva enkäten? Nu gjorde jag en enkel variant med få frågor och bara på en sida, man kan göra enkäten enorm mycket större. Svaren kan bara vi på Lilla Gumman se så det kommer inte att komma fram på bloggen.. Ja ok, om vi får en massa grymma positiva ord så kanske man kan nämna det någon gång.

Tack så mycket!

Tips från läsaren Bosse…
Fick ett mail från en läsare som hade massor med bra länkar till andra typer av gratis web enkät program – se bara:

KwikServeys: http://www.kwiksurveys.com/
LimeSurveys: http://www.limesurvey.org/
MySurverLab: http://www.mysurveylab.com/
SisSurvey: http://www.sissurvey.net/
SurveyGizmo: http://www.surveygizmo.com/

Ni vet hur det är när en låt fastnar i huvudet och man inte blir av med den? Ända sedan hemresan från SSWC har jag nynnat på Karl Gerhards ”Jazzgossen” – lång historia – och nu ikväll bestämde jag mig för att äntligen bli av med den.

Hur då tänker ni?

Jo, genom att gå in på unhearit.com såklart! Där kan man nämligen unhearda sådana låtar som kletat sig fast på hjärnan genom att få lyssna på någon annan random kletlåt som liksom rensar ur systemet. Smart va?

Musiken kommer dessutom från svenska startupen SoundCloud. Bara en sån sak.

Har du råkat ut för nätmobbing, hårda kommentarer eller annat som du upplever som obehagligt. Datainspektionen har startat en site som heter http://www.krankt.se/ där du kan få reda på vad du ska/kan göra. Om du har barn som sitter mycket vid datorn så kan du på ett snyggt sätt se till att de läser lite på den sidan för den innehåller många bra tips både på hur man ska förebygga att det händer något och på vad man ska göra om det hänt nåt.

Vad betyder ordet kränkt?

http://www.krankt.se

Jag är i Berlin. Sådan tur har jag, att det sammanfaller med IFA-mässan som pågår här just nu. Det var inte planerat från början, men blev ju ganska bra timing!

Det är nämligen så att jag kommer att bo i Berlin på halvtid från och med nu. Vi har hyrt en lägenhet i Friedrichshain (om jag ska översätta det till Stockholmstermer är väl Nytorget det närmsta jag kommer att tänka på, och för er läsare ute i landet så kan man väl säga tänk folk som vill rebella lite lagom mycket och beter sig lite sådär lagom gåslevermarxistiskt) på minst ett år och idag vaknar vi upp här för första gången. Den är delvis möblerad. Ganska mycket saker finns, men inte allt, så vi ska försöka kitta upp oss under den här resan.

Det finns t ex en väldigt fin radio i köket. Men det går ju inte att ratta in P1 på den! Det är i sådana lägen man börjar älska webbradion. Just nu gör Daniel frukost i köket tillsammans med Tage i sin babysitter. P1 är på som vanligt och det börjar lukta kaffe. Det är precis som att vara hemma i Stockholm fast ändå inte. Det är sådant som internet fixar, lite mer hemmakänsla när man är borta.

(fast det här oskicket med att de kör med Electron istället för Visa eller Mastercard, bör naturligtvis genast upphöra)

Vi får fler och fler online-bekantskaper för var dag som går. De allra flesta av oss har favoritbloggar som vi besöker dagligen och forum som vi vänder oss till om vi behöver tips och råd i någon fråga. Vill du ha en bild kopplad till dina kommentarer på nätet? Då är det plättlätt ordnat!  Så här gör du:

1. Surfa in på www.gravatar.com
2. Registrera dig gratis genom att ange din mailadress. Om du har flera mailadresser, välj den som du använder dig av när du kommenterar på nätet.
3. Du kommer nu få ett mail med en länk. Klicka på länken för att aktivera ditt konto.
4. Logga in på gravatar.com och ladda upp den bild som du vill ska dyka upp när du lämnar en kommentar. Om du vill kan du adda flera mailkonton med olika bilder. 

Skulle gärna vilja blogga ordentligt men alltså hör ni, uppkopplingen när man åker tåg? Jag blir vansinnig. Jag använder min iPhone och datorn men börjar undra om det kanske är bättre med SJ:s eget nät? Finns här några experter som kan råda mig?

Eftersom jag inte bara är en liten gumma utan även en bokhora, så brukar jag ibland ta chansen att skriva om tidningar här på lillagumman. Så ock idag. Inget mindre än WordPress-guiden som jag köpte på väg hem från Malmö i måndags. Jag har själv haft en egen wordpressblogg sedan 2005 och har fått lära mig hur det funkar den hårda vägen – trial and error. Och förstås wordpress fantastiska supportforum där du alltid hittar någon som har haft samma problem som du – och någon annan som har löst dem!

Av den anledningen tyckte jag nog att den här tidningen var lite för grund. För nybörjaren är den helt fantastisk, gud så jag skulle ha velat ha en sådan tidning då i februari 2005, men över fem år senare behöver jag hoppa upp några nivåer.  Och med tanke på att den kostar 120 kronor är jag lite besviken.

Rekommenderar dock starkt till dig som är nybörjare på wordpress eller du som vill börja bygga egna teman men inte riktigt vet hur du ska bära dig åt!

Lillagummans tema är för övrigt byggt från grunden, av vår egen duktiga Anna.

Det har gått en vecka sedan vi åkte på SSWC – Sweden Social Web Camp. Årets upplaga var betydligt större, men på något vis märktes det knappt. Eller jo, möjligen på att hela maskineriet var mer väloljat i år. Förra året var jag gravid, i år hade jag med mig Tage, så det där partajandet som det sysslades med långt in på nätterna fick jag avstå också denna gång. Jag hann precis höra den bejublade Allsången, ledd av Mattias Boström, Kristin Heinonen och vår egen fantastiska Karin, innan vi drog oss tillbaka i stugan som vi turligt nog fick tag i (tält är svårt med barn).

Men det är ju ändå kanske inte så mycket för partajandet man åker dit, tänker jag. Precis som förra året var SSWC en unconference, dvs deltagarna själva sätter föreläsningsagendorna och diskussionspunkterna och griden blev väldigt snabbt full av intressanta föreläsningar. Själv besökte jag ett par bokrelaterade och förstås, Fredrik Wass seminarium om Makt och kön på nätet. Det pratades mycket om den efteråt och många vittnade om att det finns en stor obalans i hur vi blir behandlade på nätet, inte bara när kvinnor är inne och tassar på traditionellt manliga områden (tekniken) utan också när killar är inne och försöker närma sig kvinnor på t ex Familjeliv. Det är ett intressant ämne och jag vet att Fredrik har haft tankar om att utveckla detta till en större grej, kanske en heldag här i Stockholm inom kort. I sådana fall tror jag att även Lillagumman kommer vara med, i form av Julia Skott som är med och diskuterar med Fredrik. Vi återkommer självklart om och när detta blir verklighet!

Men det är så mycket annat runtomkring när man åker på nördläger. Att man ständigt är omgiven av smarthjärnor, som dessutom gillar ungefär samma saker som en själv, är faktiskt helt oöverträffat. Ni gnällspikar som suttit hemma på Twitter och ondgjort er med hjälp av #sswc-taggen, testa själv att träffa på en mängd människor som gillar det ni gör, som vill snacka om det ni vill snacka om, som dessutom kan internskämta lite sådär småroligt och jag vill se de av er som inte blir glada och upprymda utav det. Ganska ofta är det ”bara” på nätet som man samlas och snackar om de här sakerna och åtminstone jag har inte sådär supersupermånga nätintresserade omkring mig i verkliga livet. Alltså riktigt intresserade. När man då väl träffas… Det blir något extra. Samtidigt som jag själv också irriteras av (o)vanan att hastagga minsta lilla tweet med aktuell tagg. Inte minst för att det blir helt ohållbart att följa med någon som helst behållning om man får läsa om 400 personers minsta andetag under en gemensam flagg. Tycker det borde finnas mer förståelse för det och att man tänker igenom lite, lite innan det hashtaggas. Att någon går på toaletten på Tjärö behöver inte få en #sswc-tagg, det räcker med #wc. Om ni förstår vad jag menar.

Elitdiskussionen som har uppstått efteråt (du hittar den under #elit) finner jag något märklig, faktiskt. Under själva konferensen tar ett seminarium upp frågan om det finns en elit, det sitter och stöts och blöts på det där medelklassviset och sedan sprids det ut över nätet – men bara av deltagarna själva som säger att ”folk kallar oss elitister”. Vilka är folk? Jag är ärligt och uppriktigt nyfiken och har frågat flera av de som under veckan har försökt hålla liv i de här elittrådarna om vilka det är som kallar dem elit. Men jag får inget svar. Är det helt och hållet konstruerat ute på Tjärö och saknar bäring på nätet eller vill de som påstår sig ha blivit kallade för elit av folk skydda dem och inte hänga ut dem, eller vad? Det känns mer som ett konstruerat påhitt för min del. Men så kanske min twitterfeed innehåller en annan blandning med en annan slags människor. Det är ju också ett sätt att göra sig av med en diskussion man tycker är löjlig – helt enkelt byta ut människorna som man lyssnar på. Om din feed är full av gnäll, gör något åt det och se till att du har bättre smak kring vilka du följer. Det är ju ändå du som någon gång har valt att följa de här personerna, har du verkligen så dåligt omdöme? Sedan är det intressant med diskussionen i ett betydligt vidare perspektiv – finns det en elit, hur ser den ut, räcker det att tala omen enda elit osv osv, det är bara just det här med de självutnämnda elitisterna jag finner lite lustigt.

Det var mina små ören om konferensens stora snackis.

Annars tycker jag du kan beställa SSWC-boken – läs mer hos Mattias om hur man gör och i vilka format den finns – för det är ett stycke fin (och tjock) samtidsläsning av vad som pågår på nätet just nu. Sett från en massa olika håll. Vi på lillagumman har självklart bidragit med texter.

Twitterbebis möter Twitterhund på Tjärö