Klart Google ska ha en egen dator. Nyligen släpptes två datorer, en Samsung och en Acer, som bara innehåller Googles tjänster. Jag jobbar mycket i Google så jag var lite nyfiken på om detta var en dator att räkna med. 

Jag öppnar förpackningen och möter en väldigt plastig historia i silvergrått. Utvändigt ser den väl inte mycket ur för världen men öppnar man den tror man att man har öppnat en MacBook Pro eller Air. Likheterna är slående.

MacBook Air

Samsung chromebook

Chromebook är simpel på alla sätt. Du kan inte göra mer än att använda Googles egna tjänster som Chrome, Gmail, Drive osv. Inställningarna är minimala och det du kan göra görs i Chrome, inte på datorn.

Kameran är dålig, skärmen är dålig, högtalarna sitter på undersidan (??) och är dåliga ändå så lika bra att slippa höra. Tangentbordet med sina svarta knappar är inte upplyst så på sena kvällar ser man inte ett dugg vad man ska skriva.

Men jag ser också möjligheter som en dator till barnet, landet, husvagnen eller resan. Simpel men duger bra om du ska streama film, surfa eller så. Alla nödvändiga uttag finns som HDMI, USB 3.0 samt 2. Även plats för SIM-kort så du kan surfa över 3G nätet om WiFi inte finns. Tänk på att den inte fungerar så bra utan internetuppkoppling då allt baseras på just detta så på flyget kommer du inte ha mycket nytta av den.

Den väger 1,1 kg så den är väldigt lätt att bära omkring på och är 17,5 mm tjock. Batteriet ska räcka i 6,5 h enligt dem själva. Om man inte vill ha en surfplatta men nöjer sig med begränsningarna så är detta ett bra alternativ.

Priset är ju det mest positiva.

2990kr och finns att köpa på fler ställen!

Chromebooks erbjuder kort och gott en dator med inbyggd säkerhet och automatiska uppdateringar. Om du redan är en aktiv användare av produkter som Google Sök, Gmail, Drive, Maps, YouTube eller Google+ Hangouts så ska allt fungera lite extra smidigt är det tänkt. Chromebook ska helt enkelt vara skapad för webben. Med 100 GB gratis lagringsutrymme i Google Drive ska du också ha tillgång till alla dina dokument när som helst och var som helst.

För de som dagligen använder molnet blir Chromebook ett bra val av huvuddator antar jag medan många andra använder den som en perfekt extradator för att hantera mejl, dela dokument och hänga på sociala medier. Den är också lätt att dela familjemedlemmar eller kollegor emellan, då varje person kan ha ett separat konto med egna filer, appar och inställningar.

Samsung Chromebook
Samsung Chromebook ska vara en av de lättaste bärbara datorerna på marknaden. Med en vikt på 1,1 kg och en tjocklek på 17,5 mm är den väl ganska lätt att bära omkring på. Trots sin litenhet har den en prestanda på 6,5 timmars batteritid för den typiska användaren, en starttid på under 10 sekunder och visning av högupplösta filmer i 1080p.

Samsung Chromebook kommer att vara tillgänglig i Sverige idag från 2990 kr hos Elgiganten, både online och i butik, samt online hos Komplett och Dustin.

Acer C7
Acer C7 Chromebook är snabb, startar på 18 sekunder, och drivs av en Intel Celeron-processor. Den har ett fullständigt tangentbord, fullt klickbar styrplatta, en extra ljusstark 11,6-tums skärm, över 4 timmars batteritid och stödjer HD-videos.

Acer C7 Chromebook är tillgänglig online från 2290 kr hos Komplett och Dustin samt hos Elgiganten i butik och online. Dessa Chromebooks finns också tillgängliga för skolor och företag i Sverige.

Någon av modellerna landar under dagen för test hos mig så jag återkommer med en granskning!

Har du några robotar i din närhet? De finns ju faktiskt överallt, i mycket av den teknik vi använder dagligen, och så länge inte Skynet tar över eller det visar sig att vi alla lever i The Matrix, så är de till stor hjälp. Men hur funkar de där robotarna egentligen, och tror du att du, eller till och med dina barn, kan bygga en?

Roborobo är ett sydkoreansk företag, som också finns i Sverige. Jag och mina barn testade Robokit 3  där man kan bygga 36 olika typer av robotar, som sedan programmeras till att utföra olika moment.

Delarna påminner om mekano, plattor av olika storlek med hål i, man skruvar ihop allting med små muttrar och skruvar. Man fäster sedan kablar till ett kretskort, till en eller flera motorer och kopplar slutligen allting till en dator med usb-sladd. Det är via datorn man sedan får roboten att röra sig. Det tog längre tid att bygga själva robotarna än jag trott, men om man gillar att skruva och pilla är det ju bara ett rent nöje. Instruktionsböckerna är tydliga, enda kruxet är att hitta rätt bland alla delar. Programmet som följer med, där man sedan skapar robotens rörelseschema är väldigt visuellt och enkelt att förstå, med olika block som man sätter ihop för att få en kedja av händelser. Om man sedan vill gå vidare, kan man programmera roboten helt själv.

Jag skulle vilja påstå att Roborobo passar såval barn som vuxen. Särskilt om man bygger tillsammans, då kan även barn i lågstadieåldern lätt vara med. Eftersom man kan gå vidare i flera steg, göra robotarna mer avancerade och programmeringen manuell, så kan det passa alla kunskapsnivåer. Och visst är det kul att få lite koll på hur det egentligen funkar intui våra apparater!

Så här såg det ut när vi byggde lite:

Det här är något jag verkligen skulle vilja se mer av i skolan. Robotbyggandet innehåller så många komponenter av lärande, allt från samarbete när man bygger, problemlösning, finmotorik, förståelse av programmering, rumslig uppfattning och kreativitet om man dessutom frångår de färdiga mallarna för robotarna. Ovanpå det kan man ju göra roliga filmer om sina robotar.

Och de kan städa ditt skrivbord:

Eller ta sig igenom en labyrint:

Tidigare i höstas fick jag ..öhrm.. eller kanske egentligen mer min sambo ”The Walking Dead” i present. Alltså Pc-spelet som inte är detsamma som Tv-serien. Spelet är inspirerat av den tecknade serien, men följer inte heller den storyn utan är sin egen. Det är ett lite annorlunda spel som är tecknat, och uppdelat i olika episoder. Dessutom ändrar sig spelets handling efter vilka val du gör, vad du väljer att säga eller inte säga till andra människor.

Jag hade svårt att komma in i spelstilen till en början. Med 225 timmar Skyrim i ryggen var det svårt att vänja sig vid att inte springa runt helt fritt och härja, utan i stället vara tilldelad rollen som Lee Everett och följa med i hans värld. The Walking Dead är både ganska styrt men samtidigt lite stressande då man måste göra snabba val. Mycket av spelet är samtal och relationer, varav en del kan du påverka själv, men också sådant du bara måste hänga med på.

Den världen man lever i är full av zombies, men också av människor, goda som onda. Precis som i verkliga livet måste man välja att berätta om sig själv, eller inte göra det, ljuga eller tala sanning, hjälpa eller vända sig bort från människor. Valen måste göras relativt snabbt, och du får också veta genom en text i vänstra övre hörnet att den  människan du pratade med kommer att komma ihåg det du sa, förstod att du ljög, blev sårad eller misstänksam. Valen du gör slår tillbaka på dig på både gott och ont, ibland får du hjälp men ibland vänder du människor emot dig.

För mig kändes det här med att välja vad jag skulle säga och vem jag skulle hjälpa eller lita på, mer stressande än att slåss mot zombies. Under tiden jag spelade förändrades mina val, jag började värna om min egen grupp människor, stjäla och ljuga, kanske precis så som jag skulle gjort om världen såg ut sådär. Jag kämpade mig igenom episod 1 och 2 utan att tycka att spelet var något speciellt, men sedan hände något, det hela tog en vändning för mig, jag blev fast i spelet. Jag hade då dragits in i Lee:s liv, lärt känna människorna omkring mig och kommit in i att kämpa mot svält och zombies. Allt för fort tog spelet slut, när jag väl började känna mig hemma i det.

Spelkontrollen är väl sådär, iallafall på Pc, och i början blev jag söndertuggad av zombies ett par gånger innan jag fick styrsel på tangenterna och musen. Just det drar ner spelupplevelsen lite, även om det är ganska långa sjok av samtal och mindre av slagsmål med levande döda.

Jag spelar ganska ofta om spel, speciellt då jag vill låsa upp allting och klara varenda detalj i spelet, men det här är nog verkligen ett spel man ska spela om igen. Om jag gör andra val nästa gång, vad händer då?

Eftersom spelet är roligast färskt och oupptäckt, så tänker jag inte berätta så mycket av handlingen för er. Jag kan bara säga att det är ett spel värt att spela!

Ja, just det, min sambo fick ju spelet. Jag har spelat 13 timmar, han noll..

För ett tag sedan skrev jag om man fixar Texture Packs till Minecraft, och förhoppningsvis har ni fått kläm på det där nu. Så jag tänkte kliva vidare till Mods, som gör spelet ännu roligare. Ett populärt sådant är ”Too many items”, som gör att man slipper leta grejer hela tiden. Här hemma har mods som ”Mo´Creatures”, ett djurmod, varit populärt. Jag själv tycker att ”Sonic Ether’s Unbelievable Shaders” är supersnyggt.

Mods är lite krångligare än att installera ett Texture Packs, men inte alls jättesvårt. Kruxet kan vara att olika mods kräver lite olika behandling, så det enklaste är att kika på Youtubeklippet som ofta brukar finnas i anslutning till mod:et. Där visar ofta själva skaparen av mod:et hur man gör.  Men generellt går det till såhär på en PC:

1. Se först till att du har WinRAR eller ett liknande program på din dator.
2. Hämta sedan ModLoader (Klicka på ”Skippa Annonsen” i högra hörnet)
3. Klicka på ”Start” och öppna ”Kör”
4. Skriv %appdata% (alltså med procenttecken före och efter) i fältet i ”Kör” och tryck OK,  då öppnas mappen i filhanteraren.
5. Öppna mappen ”.minecraft”
6. Öppna mappen ”bin”
7. Högerklicka på minecraft.jar och öppna den med t.ex WinRAR  (Du kan inte bara klicka ”Öppna”, utan högerklicka och välj ”öppna med”)
8. Öppna ”Modloader” som du laddat ner tidigare på samma sätt (med t.ex WinRAR)
9. Markera alla filer i Modloader och dra dem in i minecraft.jar (eller kopiera och klistra in)
10. Hämta sedan ett roligt Mod, spara det på datorn och öppna på samma sätt
11. Markera alla filer och dra (eller kopiera och klistra in) i minecraft.jar
12. Efter mod:et är inlagt i minecraft.jar måste filen META-INF raderas, annars kommer det inte att fungera (gäller alla mod)

Öppna Minecraft och se så att mod:et fungerar. Om den inte gör det får man försöka igen. Då klickar man på ”Options” där man loggar in på själva Minecraft och väljer ”Force Update”och sedan ”Done”, då raderas alla mods och Minecraft uppdateras.

Om mod:et ändå inte funkar får man kika på klipp som hör till just det mod:et och just den versionen, för det kan vara någon extra detalj på mer avancerade mods. Enkla mod som ”Too many items” är inga problem att installera som ovan.

Jag kan meddela att om man som förälder kan minsta lilla om mods, texture packs och enkelt hittar till minecraft.jar på sin dator, då är man kung (eller drottning i mitt fall)! Iallafall bland 10-11-åringar. Hur det är hos övrig befolkning låter jag vara osagt.

Jag vet att många föräldrar har barn som spelar Minecraft, ett kreativt spel där man kan möta sina vänner på olika banor, även om jag som var ung på 80-talet tycker att grafiken är som att göra en tidsresa bakåt på ett negativt sätt. Men jag vet också att många föräldrar tycker det är lite krångligt med den här öppenheten och kreativiteten som Minecraft står för, därför att de 1. inte vill att barnen själva laddar hem allsköns filer med eventuella virus och 2. inte har hunnit sätta sig in i hur det egentligen funkar och därför tror att det är krångligt. Minecraft har många vuxna spelare också, men nu vänder jag mig bara till föräldrar som vill ha en enkel guide.

Vi startar med Texture Packs, vilket är det allra enklaste. Det är genom dem man ändrar utseendet på spelet, och om man känner sig hemma bland filerna så kan man göra sitt eget. Det är inte alls speciellt svårt, det kräver bara att man har någon koll på vilka filer som är inblandade i utseendet, sparar en kopia av originalen för säkerhets skull och har Photoshop på sin dator. Men, det ska vi inte göra nu!

För att hitta ett texturepack som passar ens egen version av Minecraft får man googla, kolla länkar från Youtube eller gå in på t.ex olika  Minecraftforum.  Vilken version av spelet man har syns i nedre vänstra hörnet.

1.När du eller barnet valt ett texturepack som verkar kul så ladda ner det till datorn. Formatet kommer att vara en .rar eller .zip-fil. Packa inte upp den! Men för att göra det enklare när du ska lägga in den, så öppna mappen den ligger i och kopiera .rar eller.zip-filen.

2. Starta nu Minecraft och gå in på Texture Packs, eller Texturpaket om du har ändrat språk till svenska.

Texturepackfilerna läggs på den dator du använder, och följer alltså inte med spelet om man spelar från en annan dator.

Om mappen är tom på nya texturepacks ser den ut såhär:

3. Tryck nu på knappen ”Open Texture Pack Folder” eller ”Öppna Texturpaketsmappen”. Nu kommer filhanterare öppnas

4. Lägg nu in .rar eller .zip-filen som du kopierade i steg 1. i mappen.

Nu kommer ditt nya texturepack finnas med i listan och du kan markera det och trycka ”Done” eller ”Klar”, för att ändra utseende på ditt spel. Om det nya texturepacket inte syns prova då att starta om spelet.

Det här är mycket enkelt såtillvida att blir det fel, det inte funkar eller så, är det bara att plocka bort texturepacket från mappen!

Lilla gumman är på pressevent för nya Samsung Galaxy Note 10.1 och här är en bild!!!
Jag kan säga att den är snygg, ligger bra i handen, har snabba menyer och en smart penna.

Jaktsäsongen på en perfekt PC att ha med på jobbresor, och kunna spela lite på förstås, fortsätter. Jag gillade verkligen Acers S3:a, som jag testade tidigare, men den var inte helt ultimat då den inte orkade skyffla runt Skyrim, vilket är en nödvändighet för ett liv värt att leva. Så för ett tag sedan landade en Samsung Ultrabook 5-serien i mitt knä, och jag provade hur den betedde sig i diverse sammanhang.

Den är ungefär lika liten och smidig som S3:an, väger också strax under ett och ett halvt kilo, med en skärm på 13,3 tum, tunn och snygg. Den hänger lätt med när man åker på jobb, utan att krångla till det eller ge nackspärr av tyngden i väskan. Den kör på i samma spår med lika mycket RAM (4 GB) och ungefär samma batteritid (6-7 timmar), men det jag störde mig lite på med S3:an, att alla USB-uttag och liknande satt på baksidan, finns inte med Samsung. Här sitter uttagen på sidan som sig bör, vilket är enklare, även om det inte är avgörande för ett datorinköp.

I övrigt känns PC:n snabb, och dessutom klarar den av Skyrim-testet, bara man ställer ner grafiken en aning på spelet. Jag kanske inte har lust att spela med så dålig grafik till vardags, men som avslappnings-spelande på jobbresor fungerade det utmärkt. Om man inte spelar utan bara ska skriva, maila och kanske uppdatera blogg eller hemsida, så är förmodligen inte det här något man behöver räkna in bland övervägandena då man väljer modell.

Eftersom vår projektor här hemma inte är från igår, men fortfarande väldigt fungerande och inte kommer att bytas ut om den inte själv väljer att vandra till det evigt gröna projektorängarna, så har den VGA-uttag, vilket tyvärr saknas även på denna Ultrabook. Det är inget jätteproblem då vi har både en större laptop och en stationär dator som kan kopplas till den. Men om man skulle vilja koppla sin laptop till en extern skärm, så kan ett sådant uttag (eller DVI) behövas. Värt att iallafall ha med i tanken då man letar dator.

I korthet kan man säga att jag gillade Samsungs Ultrabook. Riktigt mycket! Den var nästan allt jag behövde, men kunde jag få ha ännu lite bättre grafik när jag spelar, så vore jag fullkomligt övertygad,

Om man undrar vad jag pratar om (RAM. VGA och sånt), som vi diskuterade under inlägget om Acers S3, så kan man kika in på min PC-guide, där jag försöker förklara lite olika delar i en dator på ett väldigt basic plan.

Pris: 7 990:- på Siba