Jag köpte på mig en Tre-dong för några månader sedan och det kan vara mitt bästa internetrelaterade köp evah! Sedan dess har jag hunnit övertyga flera stycken i bekantskapskretsen om att mobilt bredband är grejen samt säga upp mitt fasta bredband hos ComHem. Rekommenderas! Tillräckligt bra fart för det mesta du tar dig till på nätet, åtminstone hemma hos mig (även om du sysslar med nedladdningar av olika slag, givetvis lagliga sådana) och du kommer åt internet var du än är. Perfekt om man ofta är på vift och dessutom är internetberoende, jag kopplar upp everywhere.

Jag har använt dongen både på PC (med Vista som operativsystem) och nya macen och det är enkelt att installera och koppla upp. På mac behöver du (som vanligt höll jag på att säga) ladda ner ett litet program från din operatörs hemsida och därefter följa instruktionerna, väldigt tydliga sådana också, men på PC är det bara att koppla in och interneta järnet sen.

Jag valde Tre som operatör när jag tecknade avtal men idag tror jag att jag skulle välja Telia eftersom de också bl a erbjuder uppkoppling mot trådlösa nätverk via surfzoner. Priset på 199/mån är ju detsamma.

Tyvärr är min dong ute och reser på egen hand just nu, annars hade den givetvis fått följa med på morgondagens bokkollo. Nu hoppas jag att det finns trådlöst på Ulvhäll.

Läs om mobilt bredband på PTS hemsida.

Hur ny dator eller mobil du än har köpt – du är inte cool nog förrän du skickat den på Crystal Icing. Företaget täcker din favvoapparat i swarovskikristaller, diamanter och guld.

För drygt 2000 kr kan du få podden pimpad. För 14 000 kr kan du få hela laptopen att glittra som ett smycke. Har du ont om pengar denna månaden, kan du göra en blingbling-mus för bara en tusing.

Alla kändisar från Paris Hilton till Tom Cruise och Tommy Lee (som pimpat sina hörlurar) har extra blingbling framgår på företagets hemsida.

Men vem det är som låtit sätta kristaller på hela sin Mac Book Air (världens tunnaste och lättaste lap top) och därmed fått den att väga 5 kilo mer och bli dubbelt så tjock. Det framgår inte.

Hurra!

Idag är en dag för sång och glädje.
I går hittade jag denna roliga widget till Mac OSX.

Sing that iTune heter den. Man laddar hem den (gratis) och lägger i dashboard. När man spelar en låt i iTunes, ja då har du texten där i dash. Magiskt!

Man kan också skriva egna texter eller föra över texthäftet till podden. Och så kan man gå vidare, sjungande ut på gatan i solen:

They tried to make me go to rehab but I said ‘no, no, no’
Yes I’ve been bad but when I come back you’ll know know know
I ain’t got the time and if my daddy thinks I’m fine
He’s tried to make me go to rehab but I won’t go go go (Amy Winehouse)

Jag är född i kräftans stjärntecken. Ett av många kännetecken för oss kräftor är, förutom att vi är små carebears hela bunten, vår förkärlek för nostalgi och att bliva vid vår läst.

Således tillhör jag den kategori människor som aldrig stoppade undan sin Commodore 64. Jag har den i mitt stereoskåp hemma i vardagsrummet och jag spelar på den ofta och gärna. Allra helst spelar jag förstås Bubble Bobble och jag säger det här utan att skryta: Jag är G R Y M! Allra grymmast blir jag i kombination med min kompis Jennie. Hon och jag tillsammans skulle lätt kunna ta OS-guld i Bubble Bobble (jag har alltid trott att den enda gren jag skulle kunna ta OS-guld i, var Excel men nu inser jag att BB ligger lika bra till). Faktum är att både jag och Jennie har varvat spelet utan att behöva ta en enda credit. Tyvärr inte samtidigt, vilket ju hade varit kronan på ett 22-årigt BB-verk. Men det är å andra sidan kul att ha kvar något att leva för.

Numera brukar jag oftast spela med min kille. Givetvis iklädd nazikostymen: Ställ dig därborta och rör inte en fena, jag kommer dit och ställer mig inuti dig så får vi båda skon! Nej! Ta inte flaskan nu för då kommer inte paraplyet i värld 6. Ta inte den där bokstaven! Jag är bara ett E ifrån att få Extend! Kom hit och bubbla upp mig nu på stört. Osv osv i all oändlighet. Och min kille som är en duktig musiker, brukar spela Bubble Bobble-melodin på piano för mig. Fint lovemoment!

Visst tar det lång tid att ladda spelen, ibland blir det syntax error och man får skruva på tonhuvudet på bandaren och sådant där, men my GOD vad det är värt det. Och den som inte har kvar sin dator men grips av en förfärlig längtan efter Bob och Bub, kan givetvis alltid ladda ner en C64-emulator och spela från datorn. Det har jag testat och det går också rätt bra, fast det är inte lika kul utan joystick.

Johanna köpte den nya MacBookAir. Det var som en spark i magen. Här har jag har varit värsta macföreträdaren i alla våra mac vs pc dueller. Sen går hon och köper den senaste framför näsan på mig. Om det är någon som är värd den nya är det ju jag!

Men nu har jag surat en vecka och kan börja glädjas med henne istället. Den här måste du ju ha JOJO om du ska blir riktigt tyngdlös.

Ibland önskar man ju att man kunde retuschera tillvaron lika enkelt som det är att göra det i Photoshop. Men Photoshop är dyrt att köpa. Jag har hittat en fullgod ersättare i gratisprogrammet the Gimp som jag länge har använt på min bärbara PC. Det kan ibland vara lite krångligt att ladda ner men om man håller huvudet kallt och läser instruktionerna (vilket jag ofta är för otålig för att göra) så går det som en dans.

Gimp är uppbyggt ungefär som Photoshop så du känner igen ikoner och menyer rätt väl om du har använt Photoshop tidigare. Du kan retuschera, klippa bilder, förändra storlekar och allt sådant där som kan komma väl till pass om man är t ex modebloggare. Men det funkar också bra för en mer professionell användare. Jag har sett att det finns dårar som säljer brända CD:s med Gimp på Tradera. Köp inte! Även om det bara kostar 99 spänn så är det en onödig investering när du så enkelt kan ladda ner det här.

Jag har ännu inte laddat ner det till min mac, men det ska gå att göra. Är bara lite meckigare. Här hittar du instruktioner för det.

Happy retusch babies! Eller vad ni nu vill göra.

What’s up with people? Undrar jag nu. Att vara ägare till en MacBook Air är som att vara gravid (jag har aldrig varit gravid men jag kan livligt föreställa mig) eller hundägare. Alla vill peta utan att fråga om lov först.

I det här fallet har folk hört så mycket om det rörelsebaserade system som finns på bl a iPod touch och som nu MBA som första dator har, att de grips av någon sorts hjärnsläpp som gör att de kastar sig fram mot min skärm och PETAR PÅ DEN MED FINGRARNA! Jag har en stor fettig fläck mitt på skärmen för att människor inte har något enda vett i skallen.

Tillika har jag två fina fläckar i båda övre hörnen, får jag känna hur lätt den är? fingrar som nyss grävt i en bytta med strips från McD kommer och bara kleggar ner min baby.

Vafan. Jag har satt upp en lapp på skrivbordet nu:

”Klappa inte datorn, ägaren bits”

I dag konverterade jag till en ny trosbekännelse.

När de ringde från Humac i Västermalmsgallerian och sa att min MacBook Air var färdig att hämtas, nästan våldtog jag den stackars expediten över telefon (något han senare rodnande erkände face to face) i rena rama glädjeyran.

Så liten! Så liten och rar och tunn och så mycket utav allting, jag svimmar. OK, bara en USB-port, ingen CD-enhet yada yada yada, allt sådant där löser sig ändå. Huvudsaken är ändå att världens slimmigaste lilla slimbaby har hittat hem till mama. Jag får säkert anledning att återkomma i den här frågan.

(jag tycker att Karin som sitter mittemot mig ser lite grön ut i ansiktet, kan hon ha drabbats av en släng av avundsjukan?)

När jag låg på butikslåset hösten 2005 för att köpa det som då var iPoddarnas Rolls Royce, femte generationens iPod med videofunktion och 60GB lagringsutrymme, var det många som skakade på huvudet åt mig. ”Se på video med iPod, ska dä va nåt?” sa folk till mig, så gnälligt att jag ett tag trodde att hela min bekantskapskrets kom från Örebro.

Nu, 2,5 år senare så säger jag, ja, det var nåt. Det var verkligen nåt. Ett bra exempel: Första säsongen av Ugly Betty avverkades under vad som populärt brukar kallas ”The 24 hour bustrip from hell” – sträckan mellan Vang Vieng, Laos och Hanoi, Vietnam under våren 2007. Jag som är åksjuk och inte kan läsa på bussar och bilar tittar gärna film vid sådana tillfällen.

Det kan vara knepigt att föra över dina TV-serier eller filmer till rätt format för att funka i iPoden. För konvertering har jag använt Videora, ett bra program som enkelt gör om dina filformat till mp4, och nu på nya macen kör jag med iSquint.  Båda programmen är superenkla att använda även för teknikrookien och har bra support för den som kör fast. Det finns säkert fler program numera men Videora var nästan ensamt på marknaden då, i oktober 2005 när jag var ute och scannade nätet efter den här typen av program.