Jag kan knappt komma ihåg när jag hade en stationär dator sist. Jag menar, för mig har det varit självklart att kunna ha med mig min dator när jag är ute och rör på mig, och att ha två är både dyrt och opraktiskt. Apples lansering av iMac 27 tum gjorde mig dock nyfiken.

Vi pratar en riktigt best till dator, med 4 processorer, 2,8 GHz. Kanske skulle den kunna passa för att hantera de otympliga filer som min kamera, Aperture och Photoshop producerar, utan en massa trista väntetider och frysningar?! Dessutom, som lök på laxen, verkade den vara försedd med en riktigt, riktigt bra STOR skärm, lämpad för bildbearbetning. En sån dator måste testas…

Vad: Apple-dator med quad-core Intel-processorer, 2,8 GHz på och 27-tums bildskärm med LED-bakgrundsbelysning och 16:9 widescreen, Magic Mouse och trådlöst tangentbord.

Hur/när använda: Hemma, på kontoret. Det finns visst en väska, om man insisterar på att ha den med sig, men det är väl knappt den kan ens kallas släpbar…

Pris: 26.000 kr – för värsting-värstingen, som jag testat med – upphottad med 8 GB internminne. Japp. Dyrt. Dock blir det rätt dyrt om man ska skaffa sig en motsvarande pc, inklusive liknande skärm.

Köpställe: Apple Store

Plus

+ den är snabbare än nån annan dator jag testat. Den drar igång mina bautafiler på mindre än en sekund. Tidigare tidkrävande processer är avklarade på momangen. De tidsvinster man gör kan inte underskattas när man sitter med omfattande bildmaterial som ska bearbetas.
+ den STORA LED-skärmen som återger färger och kontraster på ett underbart sätt, något som är helt oundgängligt när man jobbar med bildredigering.
+ jag gillar att dator och skärm är en och samma, och att slippa ha en datorlåda på skrivbordet eller på golvet.
+ den är knäpptyst
+ Magic mouse är magisk, tangentbordet är skönare att skriva på än liknande tangentbord jag haft tidigare.

Minus

- startknappen var svår att hitta, men när man väl hittat den, så…
- portarna för usb och hörlurar sitter dumt till på baksidan
- datorn är inte höj och sänkbar, vilket gör den lite oergonomisk
- värstingmodellen, som jag testat, kostar som den smakar
- inte bärbar, knappast släppbar
- skulle gärna haft ett par till usb-portar
- jag måste lämna tillbaka den

Slutsats: för mig är det här drömdatorn. Det är den ultimata bildbehandlingsdatorn, för att inte tala om filmredigering!  Jag kan definitivt tänka mig att överge kravet på bärbarhet för den här.

Det ska tilläggas att det snackats en del att den här datorn dras med kvallitetsproblem. Under de två månader som jag testat datorn har jag inte haft nåra som helst problem med den.

Här sitter jag och jobbar i sängen med både PC och mac. Det händer inte så ofta, men det händer. Jag pysslar med en pressida åt en kund och ville dels hämta lite bilder, dels spana in hur sidan ser ut på PC, som ju ändå är lite vanligare än mac.

Det är faktiskt en HP Envy jag jobbar på, HP:s värstingmodell på bärbartsidan. En väldigt trevlig dator! Dels ser den ju ut som en mac, dels är den försedd med Windows 7, så jag har fått testa även det, för första gången. Tycker bra och intuitivt faktiskt! (jag har haft den här datorn hemma sedan december, så jag har hunnit utvärdera ordentligt.)

Annat bra med HP Envy: Den är lätt (för att vara PC) och väger bara 1,7 kg. Lång batteritid också.Och ett finurligt snabbstartssystem med webbläsare, mediaspelare och annat josigt, som går extra fort att dra igång direkt man slår på datorn. Bra grej!

Det negativa: Jag som är Macbook Air-användare sedan två år tillbaka, är van att vara utan CD-enhet och kan inte säga att jag saknar det nämnvärt (det har hänt ngn enstaka gång). Men att den, liksom mba, saknar nätverksuttag är mer frustrerande. Jag jobbar ibland hos kunder som inte har trådlösa nätverk av säkerhetsskäl, och det är jobbigt att behöva komma ihåg alla sladdar och hubbar och uttag. Så det ser jag som ett minus! Och även priset. Den går loss på typ 20 000! Mycket pengar för en PC tycker jag.

Jag har nu använt Apples Magic Mouse ett tag, och den överträffar helt klart mina initialt låga förväntningar. Jag har under alla år testat och ratat möss från Apple, så det här är faktiskt den allra första Applemus som jag verkligen gillar. Jag kommer gladeligen att fortsätta använda den.

Musen är helt knapplös, tillverkad i aluminium, med ett helgjutet hårdplastskal som känns som glas. Den stöder gester, på samma sätt (nästan) som på en iPhone eller pekplattan på en bärbar Appledator. Den är väldigt intuitiv att använda.

Vad: Mus / pekdon – ja till och med ”världens första Multi-Touch-mus” om man får tro säljtexten. Fungerar trådlöst med Bluetooth-utrustade Mac-datorer.

Hur/när använda: Klicka var som helst, rulla i alla riktningar och svep genom bilder.

Pris: 695 kr

Köpställe: Apple Store – btw – den har blivit så poppis att den varit svår att få tag på över helgerna.

Plus:
+ man lär sig hur man ska använda den direkt och intuitiv
+ den är ergonomiskt skön att använda; kräver mindre belastning ansträngning t.ex. vid scroll
+ den svarar snabbt och piggt när man flyttar den
+ den har en härlig, gedigen kvallitetskänsla – bästa jag sett i en mus

Minus:
- högerklicka gör man genom att trycka i övre högra hörnet. Jag tycker den är svår att träffa
- vänster/höger-bläddringen med två fingrar är rätt tänkt, men svår att få till.

Bonus: vansinnigt snygg & elegant

Betyg: 4 starka små gummor!

Jag älskar att krypa upp i soffhörnet med datorn i knät. Ett litet problem jag brukar råka ut för är dock att den blir varm efter en stund, speciellt om man har en filt eller något annat som minskar ventilationen.

Men nu har jag hittat en lösning åt alla mac-användare. SmcFanControl är en gratis app som styr fläktarna efter datorns temperatur och förebygger att den ska överhettas. Jag har letat efter något liknande för de som kör Windows utan att hitta det… någon av våra läsare kanske har någon smart windowslösning?

Här kan man ladda ner SmcFanControl.

Visste du att rockstjärnan Gwen Stefani designar enga laptopfodral? Tidigare har hon gjort ett neongult fodral för L.A.M.B som inte gick få tag på i Sverige. Men nu har hon släppt en ny serie fodral och väskor för Apple som heter ”Harajuku Love”. Dom första som kommer passar Mac Book pro, kostar 35 $ och går att beställa till Sverige. Kul stil med japansk touch fast jag gillar neonfodralet mycket mer..

På bokhora har vi lanserat begreppet startrapport, för den första bloggposten vi skriver om en bok. Nu gör jag en startrapport för Voddler, för jag misstänker att den här tjänsten har en bra bit kvar att vandra. Åtminstone för mac.

I fredags lanserades så äntligen Voddler för mac och samma kväll bänkade jag och min kille oss framför projektorn och macminin för att avnjuta lite film. Det var egentligen inget fel på själva tjänsten – mer än att den stjäl bredbandskapacitet av dig och dessutom gör det hela tiden datorn är igång om du inte aktivt stänger ner programmet. Voddler själva varnar för detta och påpekar att det kan bli dyrt om man är t ex utomlands… Jag misstänker att en hel del kommer glömma detta och råka ut för dyra räkningar sen. Problemet var att den programikon man skulle klicka på för att stänga av Voddlerklienten inte syntes på macen. Den fanns ingenstans, hur mycket vi än sökte. Det var lite B. Anledningen är att Voddler är utformat som peer to peer-teknik. Men som sagt, det är en tidig beta, så jag har lite överseende.

Mer tråkigt var väl kanske att det inte fanns så himla många filmtitlar att tillgå, och det var väl inte heller direkt top notch, det som fanns. Även om det är gamla titlar så är det ju kul om det är gamla höjdare och inte gamla direkt-till-dvd-släpp.

Vi kollade igenom alla genrer och alla titlar och fastnade inte för en enda film. Det blev ER s05 istället. Voddler ska ju så småningom ha TV-serier de med, men än så länge är det tomt i den kategorin.

På plussidan tycker jag att programmet kändes intuitivt och lätt att styra och förstå, vet att det har gnölats om motsatsen, men åtminstone jag kände mig bekväm. Litet minus för att den tar över din dator helt och hållet, jag är lite anti sådana program. Och den stjäl ganska mycket kapacitet från datorn med.

Men med vår uppkoppling från Bredbandsbolaget, så hackade inte filmerna när man såg dem och kvaliteten kändes helt OK.

Jag gillar Voddlertanken, och hoppas på att utbudet blir bättre snart! Det är spännande tider.

Om man lever i ett hushåll med väldigt många macar (vi gör) och dessutom använder fjärrkontroll för att styra Plex (vi gör) och har de andra datorerna igång samtidigt (vi har) så kan det uppstå problem i form av att fjärrkontrollen börjar styra alla datorerna samtidigt och då blir den andra personen irriterad för att datorn gör saker oannonserat (jag blir).

Då går det naturligtvis att ställa in fjärrkontrollsanvändningen under Systeminställningar/säkerhet. Se bara till att ha det sista alternativet iklickat, så kommer er relation att hålla längre.

Daniel säger att det här är ett problem som väldigt få råkar ut för, men jag vill ändå hjälpa det fåtal stackare därute som liksom jag har levt i terror. Inga I-landsproblem är för små för att Lillagumman skall stå till eder tjänst.

Skrev på Lillagummans twitter (sedan en tid tillbaka försöker jag twittra annat där än bara vårt flöde, även om det kanske inte blir alldeles dagligen) alldeles nyss, att jag är sugen på att uppgradera till Snow Leopard, vi har haft operativsystemet liggandes hemma i några dagar nu, utan att någon har gjort en ansats att packa upp det, Men min kille gjorde mig uppmärksam på att det kan vara svajigt att använda dongen efteråt. Det vill jag inte riskera, med tanke på att jag jobbar ute hos kunder ganska ofta och därmed är beroende av att kunna hysta upp dongen lite varstans.

Nej, det blir till att vänta ytterligare två veckor på att Tre får ordning på uppgraderingarna. Men snöleoparden – så sjukt FINT djur.

…åtminstone känns det så. Min egen, älskade mba är tack vare krångliga försäkringsbolag och vimsiga turer, fortfarande på reparation.

Under tiden har jag fått låna Daniels gamla PowerBook. Den är lite tyngre än vad jag är van vid, men i övrigt helt okej tycker jag.

Ända fram till nyligen. Nu får jag nämligen inte bifoga filer, ladda upp filer här till exempel, eller på någon av mina andra bloggar. Jag får inte heller spara någonting på hårddisken.

Det enda jag får är att surfa. I princip. Jag får också använda programmen, men jag får definitivt inte spara det jag jobbar med.

Vad gör man? Jag har förstås utökat min användning av Google Docs. Där finns ju det mesta man behöver för att klara sig någorlunda. Men det blir problem när man jobbar med vissa uppdragsgivare som tycker att det är knepigt att hantera GD.

Och så har jag förstås ångest för att det tog mig mindre än tre veckor att trasha Daniels dator. Felsökte igår, och datorns egen diagnos är att något är vajsing i nodstrukturen. Det lutar åt att hårddisken har pajat för gott. Ikväll blir det urblåsning av datorn och så hoppas jag på det bästa. Tyvärr lovar det inte gott när jag läser om problemet på diverse macforum.

Min egen dator kostar nästan 9 000 kronor att laga för övrigt! Vansinne för att ett gångjärn till skärmen sitter löst. Som tur är, har jag en helt galet bra försäkring på datorn som jag tecknade när jag köpte den, så för min del blir det bara självrisk.

Här är alla syskonen på bild. Två av dem är alltså sjuka nu.