Jag är född i kräftans stjärntecken. Ett av många kännetecken för oss kräftor är, förutom att vi är små carebears hela bunten, vår förkärlek för nostalgi och att bliva vid vår läst.

Således tillhör jag den kategori människor som aldrig stoppade undan sin Commodore 64. Jag har den i mitt stereoskåp hemma i vardagsrummet och jag spelar på den ofta och gärna. Allra helst spelar jag förstås Bubble Bobble och jag säger det här utan att skryta: Jag är G R Y M! Allra grymmast blir jag i kombination med min kompis Jennie. Hon och jag tillsammans skulle lätt kunna ta OS-guld i Bubble Bobble (jag har alltid trott att den enda gren jag skulle kunna ta OS-guld i, var Excel men nu inser jag att BB ligger lika bra till). Faktum är att både jag och Jennie har varvat spelet utan att behöva ta en enda credit. Tyvärr inte samtidigt, vilket ju hade varit kronan på ett 22-årigt BB-verk. Men det är å andra sidan kul att ha kvar något att leva för.

Numera brukar jag oftast spela med min kille. Givetvis iklädd nazikostymen: Ställ dig därborta och rör inte en fena, jag kommer dit och ställer mig inuti dig så får vi båda skon! Nej! Ta inte flaskan nu för då kommer inte paraplyet i värld 6. Ta inte den där bokstaven! Jag är bara ett E ifrån att få Extend! Kom hit och bubbla upp mig nu på stört. Osv osv i all oändlighet. Och min kille som är en duktig musiker, brukar spela Bubble Bobble-melodin på piano för mig. Fint lovemoment!

Visst tar det lång tid att ladda spelen, ibland blir det syntax error och man får skruva på tonhuvudet på bandaren och sådant där, men my GOD vad det är värt det. Och den som inte har kvar sin dator men grips av en förfärlig längtan efter Bob och Bub, kan givetvis alltid ladda ner en C64-emulator och spela från datorn. Det har jag testat och det går också rätt bra, fast det är inte lika kul utan joystick.

Lämna en kommentar