Ni vet när man fastnar i ett spel och spelar bort en 3-4 timmar i ett svep? Det kommer antagligen inte hända om du spelar Kinect Star Wars, om du inte är fullfjädrad elitgymnast.

Genom Kinect styrs allting med kroppen, och spelar man två spelare tillsammans, så hamnar man strax i ett tillstånd av kämparanda, där man anstränger sig till det yttersta för att komma vidare. Då blir det fullt ös och full fokus. Och som sagt, svettigt värre.
(Iallafall hemma hos mig, när jag sedan har kikat på olika gameplays på Youtube, så ser jag att ingen annan verkar hoppa och tok-fäktas som vi gjorde.)

När jag startade upp var Xboxen iställd på svenska, vilket gör att spelet också är det. Du kan inte ändra det i menyerna på spelet, utan måste ordna det i Xboxens inställningar. Om man har filmerna som referens blir det en lite underlig brytning, men samtidigt undrade jag nyfiket om man skulle möta allas vår käre Darth längre fram, och hur han då låter på svenska.

- Jag är din pappa.  (astmatisk andning)

Iallafall, man möts och guidas till att börja med av C-3PO i ett digitalt bibliotek och kan välja mellan till exempel Jedi-öde, Rancor Förödelse eller Ödesdueller. Jedi-Ödet startar med att du är en Padawan som tränas för att bli Jediriddare. Du får lära dig att hantera både lasersvärdet och kraften. Sedan tas man vidare, möter fiender och färdas på diverse fordon . Det är den absolut svettigaste delen av spelet, iallafall efter att vi upptäckte att man slog ut fienden på ett litet kick om man bara hoppar fram och tillbaka över dem hela tiden medan man fäktas. Det är möjligt att inte spelutvecklarna tänkte sig så mycket hoppande, men det var så vi spelade. Och då blev man trött.

Rancor Förödelse är en ganska kul del, om man gillar att smasha grejer. Man drar fram över städer och kastar grejer omkring sig, som en snedfull fotbollshuligan. Väcker stor förtjusning hos yngre spelare än mig själv, även om jag också tyckte det var rätt kul.

Nu ska jag inte gå igenom exakt varje steg i spelet utan försöka sammanfatta det. Jag tycker att det här är ett spel som gör något nytt med action, man blir mer delaktig i det som händer, rent fysiskt. Själva Kinectstyrningen är som vanligt lite varierande, ibland tappas rörelser bort och det finns egentligen inte mycket till finmotorik i fäktandet. Det är inte heller ett spel man orkar spela särskilt länge, på gott och ont. Oroliga föräldrar, som inte tycker barnen ska spela så mycket, kan känna sig rätt lugna med det här spelet. Efter en halvtimme är man helt slut och vill bara gå och duscha, och har dessutom samarbetat sig igenom en hel del.

Men om man har lust att låsa in sig en regnig söndag och spela bort ett par timmar, då finns det nog andra spel som passar bättre. Det här är action på riktigt, och jag gillade det!

Köp för 399:- på t.ex CDON

SonyEricsson gick delade vägar och nu står det bara Sony på mobilerna. En av de första modellerna under det nya varumärket var Xperia S som jag valde att testa (test av Xpera P pågår).

Telefonen är stor.. Väldigt stor och plastig. Med trots sin plastighet gillade jag designen väldigt mycket. Den lilla genomskinliga delen lyfte telefonen lite och gjorde den unik.

Telefonen använder sig av operativsystemet Android och denna testmodell levererades med en gammal version, det hade kommit en uppdatering precis men jag valde att inte uppdatera då det inte var min telefon.

Android är ju Android och det tänker jag inte säga så mycket om, det är ett bra operativsystem och jag saknar det i bland nu när jag har en Iphone. Dock var det ingen succé i denna telefon då det hackade i menyerna och gick segt att navigera sig fram. Försökte titta på de bifogade bilderna men det var ingen hit.

Skärmen är dock oerhört skarp och en fröjd för ögat. Kollade på bifogade filmer, både tecknat och vanligt, och det var imponerande måste jag säga. Kameran är också mycket bra med sina 12 megapixlar som man verkligen inte behöver. Jag tog ganska snabbt ner antalet för att bilderna inte ska ta upp det mesta av minnet. Filmar gör du förstås i full HD och skärpan är ipmonerande om du visar upp filmen på större skärm.

Detaljer som jag inte gillade var bland annat de onödiga skydden för uttagen som var veka och jobbiga att öppna. Touchknapparna som sitter precis ovanför den transparenta delen reagerade dåligt och man fick trycka flera gånger för att få respons, det retade gallfeber på mig.

På plussidan ligger designen, storleken och tillbehören. Med på köpet kommer till exempel Xperia Smart Tags. Dessa tags programmerar du hur du vill ha dem. Kanske hänger du en i hallen hemma och när du kommer hem så håller du telefonen mot taggen och då ställer telefonen om sig till det du sagt att den ska göra. Kanske slår du av mailen och höjer ljudet på ringsignalen. Kanske tvtablån automatiskt kommer upp och väckarklockan aktiveras. Den gör det du vill. Sätt upp dessa tags på valfria ställen som jobbet, hemma, landet i bilen. Genialiskt och enkelt.

Till telefonen (ja till alla Sonymobiler av nyare karaktär) finns också Smart Watch som är en androidklocka du parar i hop med telefonen. Till denna laddar du ner appar till allt du vill ska synas på klockan som sms, mail, telefonsamtal, twitter och mycket mer. Klockan hade en snygg design och var ganska enkel att få ordning på men sedan tyckte jag inte att den fungerade så bra. Jag tröttnade på den efter en dag och då är det inte ett köp som passar mig.

Sony Xperia S – 4 995kr
Smart Tags – 165kr
Smart Watch – 1 245kr

Att hitta parkeringsplats i Stockholm kan ge vem som helst migrän och stressrelaterade utbrott. Att fickparkera, komma ihåg vad skylten med information betydde och inte stressa upp sig över dem som otåligt väntar på dig så de kan åka förbi är en orsak till att många jag känner aldrig tar bilen in till stan. Det är ju ioförsig ganska sunt då jag tycker man kan spärra av fler gator än Götgatsbacken för bilar.

Men om du känner att du behöver hjälp med att veta var i Stockholm du kan parkera, vad skyltarna betyder och dessutom komma i håg var bilen står så hittade jag en app som är klockren.

Appen heter P-Sthlm och finns dessvärre bara till Iphone i dagsläget men är gratis.

Den känner av var du är men det är också den enda informationen den kräver.

Du kan nu leta upp parkeringsmöjligheter, kolla upp vad de olika skyltarna betyder (jag blandar till exempel alltid ihop stoppförbud och parkeringsförbud) men du kan också markera var du parkerat din bil om du är den mer förvirrade typen och kan glömma det. Om det är en betalparkering eller parkering med P-Skiva så kan appen också påminna om när tiden tar slut så du kan flytta bilen eller betala mer.

Spana in denna mörka, muskulöse snygging som mötte mig på Landvetter idag. Ett riktigt kraftpaket. Grrrr.

Lilla Gumman deltog med liv och lust på konferensen Geek Girl Meetup i helgen. Temat var i år Beautiful Data och  hölls på Tekniska Muséet i Stockholm. 250 deltagare var på plats för att dela med sig av kunskap, nätverka och ha riktigt inspirerande roligt. Här får du som läser Lilla Gumman en rapport med vacker data direkt från konferensen. 

Ända sedan jag upptäckte Geek Girl Meetups knytkonferenser (unconference på engelska) har jag varit med. För det är så bra. Allt innehåll crowdsourcas fram tillsammans, det vill säga att samtliga talare bidrar med det som de vill tala om inom temat. Arrangörerna jobbar ideellt med konferensen på sin fritid. Deltagarna är med på sin egen tid. Sammantaget är det byggt på eget intresse, hög energi och engagemang.

Här ser du bilder och länkar till några av alla presentationer så att du kan inspireras även om du missade själva konferensen. De presentationer som filmades finns på Bambuser och du hittar dem här. Sök på #ggm12 på Twitter så hittar du förutom deltagare, konversation och mer material. Det kommer att göras en efterproduktion på filmmaterialet så det blir mer lättillgängligt men jag tänker att du som läser Lilla Gumman vill ha det rykande färskt om än något rått.

I höstas var jag med när GGM Öresund arrangerade Love Your Skill som du kanske minns? Helgens konferens i Stockholm var även den fylld av föreläsningar och diskussioner på varierande aspekter av temat vacker data. Det var aspekter som att samarbeta för att göra data tydlig med infografik med Lisa Sällvén (film) (presentation), om hur koden talar om för datorn vad den ska göra med Emily Green (presentation), om hur man bygger en app till iPhone med Josefine Sjöström (film) och om den juridiska licensen Creative Commons, CC, för material på webben med Kristina Alexanderson (film) (presentation). Och mycket mycket mer!

Med badgen på plats är man igång. Nu är det det bara att välja ett ämne och gå till det rum där sessionen är. Jag valde Elin Erikssons om webbanalys (film), för jag brukar välja ämnen som jag inte kan något om. Resultatet blir att efter varje Geek Girl Meetup har jag lärt mig något nytt. 

Ebba Kierkegaard om att kommersialisera rymdteknologi (film) och Ellen Sundh om ljudet av fotboll för blinda (film). Efter att lyssnat på Ebba och Ellen tänkte jag att vi kan göra vad som helst med kunskap, intresse och vilja. The sky is the limit. Eller inte. Riktigt häftigt! 

Annika Lidne om att få företagande kvinnor får riskkapital (film) och det fantastiska teamet Linda Sandberg (programansvarig), Heidi Harman (grundare) och Hanna Metsis (projektansvarig). 

Se min föreläsning med workshop:

Själv höll jag en föreläsning med workshop om hur vi beskriver oss i text på internet. Kommunikation mellan människor på plats och på internet är min passion så självklart ville jag dela med mig av min kunskap i detta fina sällskap. Du kan se min session 45 minuter in i filmen på Bambuser och se presentationen på SlideShare.

Fler som bloggat om Geek Girl Meetup Beautiful Data är:

Malin Ströman: GeekGirl Meetup 2012. 

Judith Wolst: Geek Girl Meetup 2012 i bilder.

Binero: GeekGirlMeetup 2012: Vacker data, smarta API:er och fega tjejer. 

Nästa Geek Girl Meetup i Stockholm kommer förresten att ha rymden som tema.

Håll utkik efter när, hur och var här på Geek Girl Meetup.com Vi ses väl?

Du har väl inte glömt mors dag? Jaså har du? Men dagen är fortfarande inte slut så här har du några bra sista-minuten-tips:

1. skicka sms-ros

Med Interfloras app (eller via deras hemsida) kan du skicka en ros som sms som hon får redan nu ikväll. Blomman hämtar sen mamma ut i närmaste blomsteraffär.

2. Laga kvällsmat

Med appen The Photo Cook Book kan du få recept i bilder och enkelt sno ihop nått riktigt gott till morsan. Varför inte en kryddig bouillabaisse?

3. Presentkort på support ”en timme med mamma”

Du ger henne en timme eller mer att hjälpa henne med dator, skrivare eller något annat tekniskt som hon vill ha hjälp med eller lära sig mer om. Här har vi skrivit tidigare om hur du kan göra.

4. Puss och kramkalas

Mammor gillar att få kramar av sin barn. Även om det tar emot som avkomma får man faktiskt offra sig och gosa med mamman lite. Det säger jag i fall till mina barn.

Kram till alla morsor idag!

Så fort solen smäller till så börjar jag drömma om att få ligga på en filt och läsa. Jag har aldrig riktigt fastnat i ljudboksträsket. Kalla mig gammalmodig, eller..ja…traditionell (hua). Men jag är inte sämre än att jag kan tänka mig att testa.

Storytel är en ljudbokstjänst som strömmar böckerna till din mobil och dator. Du väljer mellan att prenumerera på tjänsten eller köpa enskilda böcker. Abbonemanget “ Unlimited” kostar 169 kr/mån och ger dig obegränsat lyssning på hela sortimentet av ljudböcker. För att lyssna i mobilen laddar du ner en app som sedan är spelaren. Du behöver även ha datapaket med fri surf.

PRIS: Abbonemang från 89 kr/mån. 1 valfri bok 129 kr.
+ Den smarta sleepfunktionen och de automatiska bokmärkena.
-  Liiite för höga priser för en snåljåp som mig.

-  Vilken stor telefon!

Folk snackar om att ha hundvalp med sig i parken för att få kontakt med människor. Det välkända ”Hundtricket”. Skaffa en Samsung Galaxy Note, säger jag, den funkar lika bra som vilken mikroskopisk Powder Puffvalp eller rultig blandrasjycke som helst!

Först är telefonen med sin 5,3 tums skärm, enorm, som en Goliatbagge bland noshornsbaggar, den får knappt plats i handen känns det som. Och nästan alla människor kommenterar den. Man får höra mycket ”Oj” om man lyfter fram en Note ur väskan. Jag tyckte det var löjligt stor, i en vecka. Sen blev den lagom, och när jag bytte tillbaka till min LG (4 tum) så var den ju istället pytteliten. Hur skulle man kunna se något på den där lilla skärmen, kände jag då.

Alltså, man vänjer sig. Om man har väska, vill säga. Byxfickor i Note-storlek är nog inte helt vanliga.
(Kan inte låta bli att minnas att för ett par år sen så skulle telefonerna vara så små som möjligt, så små att man inte kunde trycka på knapparna om man inte var under 8 år och hade pyttesmå fingrar)

Som referens har jag stora händer med långa fingrar. Pianohänder.

Det som förvånade mig, var att den inte drog speciellt mycket batteri med tanke på skärmens storlek. Jag trodde den skulle behöva laddas hela tiden, för det har faktiskt mindre telefoner som jag har testat förut behövt. Ett stort plus för Note:n.

Nu ska jag ju inte fastna bara i det här med skärmen, utan kanske prata om hur den var att använda. Här finns fullständiga specifikationer för den som vill nörda in sig. Den var snabb och smidig, säkert på grund av sin 1.4 GHz dual-coreprocessor. Kameran på 8 mpx skötte sig riktigt bra, tillräckligt bra för att bilderna skulle gå att använda för brödbloggning eller annat viktigt.

Telefonen har en Memo-funktion där du kan skriva med en liten penna, eller fingret, som om du skrev på ett papper. Se den här korta filmen:

Använde jag den funktionen? Inte jättemycket. Jag testade den ett par gånger, men problemet var oftast att efteråt försöka tyda vad som stod i den hafsiga anteckningen. Och Samsung skickar inte direkt med någon Rosettasten som underlättar tydandet.

Jag använde den mest som en vanlig smartphone, vilket antagligen är en vanesak, och där sköter den sig utmärkt. Den kanske inte direkt ersätter en dator, men den gav faktiskt mer än en vanlig smartphone ur jobbsynpunkt. För mig betyder att använda den som en vanlig smartphone, att jag ringer, messar, svarar på mail, surfar, kollar klipp, tar foton och kollar upp saker snabbt på nätet när jag vill ha rätt i en diskussion. Note:ns stora skärm och snabbhet gav verkligen mer i det avseendet, och jag saknar den. Faktum är att nu när jag börjar kika på ny telefon, eftersom min gamla börjar lagga lite och batteriet ge sig, så kollar jag lite i smyg på den där jätten.
Och undrar, hur stor kan en telefon få bli?

Är på ett stort pressevent där LG för första gången visar upp sin OLED tv för hela europas presskår. Under pompa och ståt får vi se en 55 tums OLED tv som faktiskt imponerar med sin design. Tv:n är endast 4mm tunn och ska enligt LG vara världens tunnaste och ljusaste oled-tv på marknaden.

Man säger att den ska lanseras i slutet på 2012 och i Norden kosta ca 9000€. Detta är vad de vill kalla en ”premium tv” och de hoppas kunna nå en ny marknad med denna tv där ingen annan finns. Målet är att bli och förbli etta i antal sålda oled tv.

Tv:n väger ca 10kg och har en baksida av kolfiber. Jag tyckte det var oerhört snyggt, dock är det inget som syns men effekten är att den väger mindre och har mindre miljöpåverkan vid tillverkning. Även oled-tekniken drar mindre ström än en LED.

Ja, jag vill ha pga den oerhört skarpa och kontrastrika bilden, designen och miljöfrågan men jag som vanlig ”svensson konsument” lär få vänta några år tills priserna stabiliserat sig.

På frågan om det kommer fler storlekar svarar man att det kommer under 2013, däremot vill man inte svara på om det är mindre eller större apparater man tänker på.