Jajamensan. Lilla Gumman fick möjligheten att åka upp till Arjeplog för att testa att köra snöskoter i becksvart kväll och sen lära sig köra bil på is och snö med professionella lärare.

Jag åkte upp tillsammans med en journalist från tidningen Plaza kvinna, Charlotta, med flyget från terminal 3 på Arlanda. Terminal 3 är en terminal som egentligen inte finns – eller det känns så. Det känns som om den är på låtsas. Det var en märklig upplevelse.
Väl uppe och på hotellet var det en snabb macka och ombyte till skoteroverall, gummistövlar med tjocksockar, rånarluva, skinnvantar och hjälm – sen ut till skotrarna. Vi var tre personer, jag, Charlotta och Bosch marknadschef. I övrigt var det två norrlänningar som guidade oss och hjälpte oss ur diverse knipor – ok, bara mig då!!
Vi körde ut över sjön och sen upp på ett berg, fantastiska vyer men jobbigt underlag. Ömsom mycket snö ömsom hårt och guppigt. Jag hade kört skoter en gång tidigare men mindes inte så mycket, jag kämpade som ett djur för att hålla skotern på den vägen jag ville åka, tydligen var det fel strategi fick jag veta EFTER turen. Jag halvstod dessutom nästan hela resan på 2 timmar då det var så skumpigt, det har lett till att jag inte kunnat gå på 4-5 dagar då träningsvärken i låren, skinkan och ljumskarna har varit outhärdliga.
Väl upp på berget ska vi till en stuga, slappa några minuter och sen vända ner igen. Jag ligger just nu sist i ledet med bara en av guiderna bakom mig, då får skotern suget att dra lite åt vänster å VIPS så hade jag begravt mig och skoter i ca 70 cm snö. Tillslut kom jag upp med hjälp av guiden men skotern satt fast.. Han sa åt mig att ta hans skoter (större och starkare) för att åka i fatt de andra och be den andra guiden komma och hjälpa honom (pinsaaamt) De lyckades väl tillslut och vi begav oss nerför berget igen och hem till hotellet. Bara det att på vägen ned var det extremt svart ute, mitt visir och glasögon immade igen konstant och jag tappade avståndet till den framför, så jag såg INGET. Jag fick åka nerför ett berg i blindo, halvståendes.. Ja Ni fattar.

Dagen efter gick bättre. Solen lyste och det var kanske -5 grader och snön gnistrade. Jag och Plaza kvinna fick sovmorgon innan det var dags att åka till Bosch testbana. Testbanan är världskänd och endast seriösa motorjournalister, biltillverkare och återförsäljare göra sig besvär att komma in, ja och så klart de som jobbar som testförare förstås. Härinne testar man Bosch alla olika system som sitter i en stor del av världens bilar såsom ABS, ESP och ACC.
Det började med en tur ner till en kåta för lite teoretisk information om banan och jobbet här, sen en rundtur runt en del av banan, sen körskola. Jag har fått möjligheten att snurra runt runt runt på en bana som liknar en rondell och här har jag krängt med ratten åt alla håll för att utsätta bilen för diverse test, ESP (antispinn systemet) satte in och egentligen kunde INGET hända. Det var en grym upplevelse och ju mer man körde ju fortare ville man köra och djävulshornen började växa.
Sen fick vi även lära oss hantera bilen i olika banor med koner där vi lärde oss styra bilen i olika situation som när vi tvärbromsar eller motorbromsar i halka. De schyssta killarna insåg snabbt att både jag och Charlotta klarade banorna med bravur och lät oss lära oss att drifta ordentligt, jag kunde inte sluta skratta av lycka medan jag gjorde det. Igen igen igen igen.. Men tillslut var vi tvungna att ge upp, tiden var knapp.
Ska tillägga att vi testade det mesta med ESP och därefter utan ESP så vi fick känna på skillnaden..
Man önskar att det var så att alla människor med körkort skulle få möjligheten att göra detta för allas säkerhets skull!!

Nämde jag att jag och Charlotta var unika på banan..   Eftersom vi inte är biltillverkare, återförsäljare eller motorjournalister!! *stolt*

Jag fick vikariera för Johanna som Gomorron Sveriges egna lilla teknikbloggare igår, och prata om väckarklockor.

Ganska snart kommer det faktiskt att komma recensioner och/eller utlottningar av allt på bordet!

(En länk till klippet ifall det skulle vara problem.)

I dagarna testar jag en liten Olympus Pen-kamera, en sk. Micro Four Thirds-kamera. Närmare bestämt en E-PL1. Inspirerad av Julia har jag spelat in en serie videoinlägg om denna. Jag är medveten om att jag säger fel på svenska (micro 3/4) i det här inlägget. Hur som – här kommer första delen:

Även om man inte själv brukar spela spel så känner man igen dem. De där ganska enkla spelen som bara går ut på en enda sak, men som man ändå kan sitta med i timmar för att förbättra sitt highscore. De gömmer sig antingen i onlinespel på internet, i mammas windowsdator, i iPhonen eller mobilen.

Kriterier för ett riktigt bra beroendespel:
- Lätt, enkelt. Det ska vara lätt att komma igång och spela, inga långa regelböcker att läsa eller ologiska hinder.

- Simpel grafik. Gärna någon gullig figur att titta på, men om man tittar på hur bra gamla kortspel på windowsdatorer har klarat sig fram tills idag så inser man att det inte är ett måste.

- Highscore-modell. Det måste finnas någon typ av poäng eller prestation som man kan förbättra, tänk evighetsspel.

Exempel på typiska beroendespel:
Onlinespel: Tower Defence, Winterbells eller varför inte överhypade Robot Unicorn Attack?
Windowsdatorer: Spindelharpan, MS Röj.
iPhone: DoodleJump, Paper Toss, Dactyl.
Mobilen: Snake.

För ett tag sen fick Julia upp ögonen för en brödrost med inbyggd radio. Idag hittade jag denna pryl på samma tema: en mikrovågsugn med inbyggd mediespelare. CastOven har en 10.4 tums skärm istället för fönster och går att koppla upp mot nätet. Perfekt för att surfa eller kolla ett youtubeklipp medan man värmer maten. Såhär kan det se ut:

Just nu finns den tyvärr bara som prototyp. Men jag håller tummarna på att den sätts i tillverkning. Fler prylar i en är min melodi!

Den gångna helgen spenderade jag tillsammans med ett härligt gäng tjejer som kallas för WP Girls. Under ledning av Jessica Björkäng och Anna Johansson guidades vi genom WordPress underbara värld. Detta är andra omgången av kursen, varför det kallas för just WP Girls 2.0. Vi fick lära oss allt från hur man gör en installation till häftiga CSS och PHP trix. I pauserna lärde vi känna varandra närmare och det fanns flera bekanta ansikten från bloggvärlden sedan tidigare.

Efter två fullmatade dagar ska vi nu gå hem och sätta vår nyfunna kunskap i arbete och skapa våra egna teman. Den 17:e april träffas vi  en sista gång och visar upp våra verk och får möjlighet att ställa ytterligare 3 miljoner frågor till proffsen Jessica och Anna. Även SEO experten Nikke Lindqvist kommer då dyka upp vilket skall bli väldigt intressant.

WP Girls är ett suveränt bra initiativ. Att lära sig WordPress på det här sättet gav mig mycket mer än att bara sitta hemma själv och frenetiskt läsa igenom olika tutorials på nätet. Den spridda kunskapsnivån gjorde också att alla kunde bidra med sina tips och trix, ett kollektivt lärande helt enkelt. Under påsken kommer jag med nyförvärvad inspiration att koda PHP och CSS till min wordpress sajt.

Tack till Daytona som lånade ut sina lokaler till WP Girls. Sådant gillar vi!

Lördagen den 27 mars 2010 klockan 20:30. En hel värld skulle slockna och det enda vi skulle höra i tystnaden var eftertanken. Lite så tänkte jag mig Earth Hour. Framförallt skulle jag äntligen få känna mig som den miljökämpe jag önskade jag var. Sagt och gjort. Hela lägenheten släcktes ner. Vi tände tusen (nästan) ljus. Och väntade. Mitt i allt stod en 2 -åring som undrade vart Körslaget tog vägen. Vi lyckades avstyra panik-tv-abstinensen och laddade. Men det stora crescendot uteblev. Det var liksom bara…mörkt. Skånegatan rullade vidare som vanligt. Våra grannar rakt över gatan släckte men kollade på tv. Aaahmen! Jag blev besviken och förstod inte varför. Tills jag kom på. Det var det här inlägget som låg och skvalpade i mitt minne. Det var ju så det skulle kännas.

Men vi släckte. Gjorde ni?

Jag tidigare skrivit om min förkärlek för ritplattor,  och Karin har också testat. Redan från första stund har jag funderat på om man inte skulle kunna kombinera datorns pekplatta med ritplattan, så därför blev jag väldigt nyfiken på Wacoms Pen & Touch när den släpptes. Det här är ritplattan som man både kan rita på med penna och styra med sina fingrar. Den blir som en väldigt stor pekplatta.

Nu har jag använt en Pen & Touch ett tag, och insett att jag får tvinga mig att använda handen för att styra, och att det alltså inte kommer naturligt. Varför? Jag har en Magic mouse till min stationära dator, och en pekplatta på min bärbara dator, och när jag inte bildredigerar är dessa jag spontant använder för att styra datorn. Även om Pen & Touch klarar sk gester, så är den inte tillräckligt känslig för min smak. Det känns också som armens rörelse blir större, något som jag gärna undviker eftersom jag dras med belastningskador.

Kanske är det här ritplattan man ska använda om man inte har en dator med en riktigt bra pekplatta eller en Magic mouse, och ändå är sugen på att kunna använda gester. Jag har inte haft möjlighet att testa med en sån dator.

När jag sen tänkt närmare på saken, så är tror jag att det jag egentligen alltid velat är att kunna använda pennan direkt på pekplattan på min bärbara dator. Den rörelsen kommer väldigt ofta spontant när jag arbetar med bildbehandling.