På bokhora har vi lanserat begreppet startrapport, för den första bloggposten vi skriver om en bok. Nu gör jag en startrapport för Voddler, för jag misstänker att den här tjänsten har en bra bit kvar att vandra. Åtminstone för mac.

I fredags lanserades så äntligen Voddler för mac och samma kväll bänkade jag och min kille oss framför projektorn och macminin för att avnjuta lite film. Det var egentligen inget fel på själva tjänsten – mer än att den stjäl bredbandskapacitet av dig och dessutom gör det hela tiden datorn är igång om du inte aktivt stänger ner programmet. Voddler själva varnar för detta och påpekar att det kan bli dyrt om man är t ex utomlands… Jag misstänker att en hel del kommer glömma detta och råka ut för dyra räkningar sen. Problemet var att den programikon man skulle klicka på för att stänga av Voddlerklienten inte syntes på macen. Den fanns ingenstans, hur mycket vi än sökte. Det var lite B. Anledningen är att Voddler är utformat som peer to peer-teknik. Men som sagt, det är en tidig beta, så jag har lite överseende.

Mer tråkigt var väl kanske att det inte fanns så himla många filmtitlar att tillgå, och det var väl inte heller direkt top notch, det som fanns. Även om det är gamla titlar så är det ju kul om det är gamla höjdare och inte gamla direkt-till-dvd-släpp.

Vi kollade igenom alla genrer och alla titlar och fastnade inte för en enda film. Det blev ER s05 istället. Voddler ska ju så småningom ha TV-serier de med, men än så länge är det tomt i den kategorin.

På plussidan tycker jag att programmet kändes intuitivt och lätt att styra och förstå, vet att det har gnölats om motsatsen, men åtminstone jag kände mig bekväm. Litet minus för att den tar över din dator helt och hållet, jag är lite anti sådana program. Och den stjäl ganska mycket kapacitet från datorn med.

Men med vår uppkoppling från Bredbandsbolaget, så hackade inte filmerna när man såg dem och kvaliteten kändes helt OK.

Jag gillar Voddlertanken, och hoppas på att utbudet blir bättre snart! Det är spännande tider.

Klädde ni ut er igår? För min del har 90-talsmaskeraderna duggat tätt den senaste tiden, så en Halloweenfest hemma hos Julia (som var födelsedagskalas egentligen) på samma tema tror jag blir den sista för min rödhåriga peruk. Den började som en axellång böljande frippa, gick över till Scullylångt  och slutade alltså igår kväll som Kerry Weaver ihop med kollegan Mark Greene från Cityakuten.

Nästa gång gör vi som de här snubbarna och klär ut oss till varsin iPhone.