Jaha, min mobiltelefon, en sådan neverending story. Men nu börjar vi närma oss ett slut. Jag har snokat och snokat på mobbemarknaden och till slut velade jag mellan två SE-modeller (C902 samt C702) och en Nokiamodell (6220).

För mig var som sagt kameran viktigast, och att telefonen skulle vara liten och smidig förstås. Därför föll Nokias tjockis N95 ut ur bilden på ett tidigt stadium.

Just nu testar jag Nokia 6220. En liten doldis på mobiltelefonisidan som det inte har snackats om så väldigt mycket trots att den har en hel del finesser. Varför jag föll för Nokia efter så många år som SE-tjej, var det faktum att den hade många bra funktioner samtidigt som den kändes enkel och snygg och hyfsat slimmad. Det är en sådan svår balansgång mellan liten och nätt och superfunktionell tycker jag! Här finns ett utförligt test av mobilen.

Har haft den i lite drygt en vecka nu och på minussidan finns bara batteritiden som är usel. Igår genomfördes ett samtal mellan två stycken 6220-modeller och även om samtalet var såpass långt att det hann promeneras från Slussen till Odenplan via ett besök på 7-11 och ett på Wasahallen, en guldfisk hann få middag och den ena parten dessutom få av sig byxorna innan vi la på, så tycker jag att två stycken relativt nyladdade (samma morgon) mobiler inte ska börja gorma om svaga batterier för en sådan liten sak.

Men jag ska utvärdera den ordentligt och återkomma med ett utlåtande när jag har pillat med den lite mer. Jag gillar i alla fall kameran mycket och det är roligt, jag vill fota mycket mer än vad jag gjort hittills då min tidigare mobilkamera varit ruskigt usel (det har kamerorna på alla mina SE-telefoner varit, eller är det skit bakom ratten igen?).

Jag har en förkärlek för kreativitet i diverse former. Människor som på olika sätt tänker ”utanför boxen” är vad vårt samhälle i många fall behöver. Vissa idéer leder till stora och viktiga framsteg. Andra sätter mest guldkant på tillvaron.
Här är ett av mina favoritexempel på en ganska meningslös, men samtidigt totalt fantastisk lösning:

En väska som börjar blinka / byta mönster när mobilen ringer.

T H E F A B R I C A T I O N B A G: The textile pattern on the bag is constructed using different layers of thermo-chromic and ordinary pigment colours and heating elements, turning the textile pattern into a dynamic, more fluent and variable display that presents incoming calls and messages.

Mer om ”The fabrication bag” hittar du här.

Samsung lanserar en ny miljömobil i september, Samsung E200 Eco enligt Mobil.se. Hela plasten i höljet är gjord av så kallad bioplast som består av extrakt utvunnet ur majs (!). Dessutom finns ett alarm som påminner en att dra ut sladden när mobilen är färdigladdad.

Det känns kanske inte som miljövinsterna är enorma. Men det är en bra, modig och smart start av Samsung. (och så hoppas man ju att den inte bara kommer finnas i grönt.)

”INDIVIDUALISTERNA TAR ÖVER. Uppvuxna i ett ständigt kommunicerande samhälle med ett enormt utbud av varor, utbildningar och billiga flygresor för 80-talisterna med sig andra värderingar och beteenden. De värdesätter gemenskap och trygghet, men navet finns inte vid arbetsplatsen utan i den egna kompetensen och i det sociala nätverket, där information och jobberbjudanden förmedlas.” (Citat)

Så beskrivs ”Generation Y” – 80-talisterna. Den grupp jag själv tillhör.

Det sociala näverken för denna grupp av människor är lika naturligt som prickig korv på utflykts-mackan är för 40-talisten. Vi är medlemmar i flertalet sociala nätverk (så pass många att vi knappt kommer ihåg lösenorden till hälften utav dem). & mycket riktigt är det i våra nätverk vi bygger upp ett värde – där sociala medier fungerar som ett verktyg att hålla kontakterna levande.

(bild)

Och visst är vi ständigt kommunicerande. Själv sitter jag just nu på ett fullproppat tåg och:

• Bloggar via min dong
• Diskuterar after work med gamla kursare på MSN
• Chattar med en barndomskompis på Facebook
• Lyssnar på musik ”online” via Spotify
• Svarar på mail och lite annat smått och gott

Stressande? Tja, det har vi nog inte funderat över….

Ska köpa en sådan här pryl från Belkin. Cooling Stand. Jag ligger mycket i sängen och jobbar, gärna under filt eller duntäcke och det är inte bra för datorn (OBS, den är såklart inte under duntäcke, bara jag). Det märker jag tydligt, som den trilskas efter ett tag ovanpå täcket. Så nu blir det Cooling Stand för hela bunten! Är den bra, ska jag köpa en att ha på jobbet och en hemma. Cooling Stand kyler alltså ner din dator när den blir för varm. Och det blir de ju när man ligger med dem i sängen. Plus att det är bra om man har datorn i direktkontakt med hud. Blir gaanska varmt efter ett tag.

Ett minus är att den måste kopplas till USB-port. Jag är ju så jävla Air och har därmed bara en enda USB-port på min dator. Den är alltid upptagen av min dong. Självklart har jag en USB-hubb, men det blir lite extra meck, det blir det. Nå, vi får se. Jag ska gå förbi Macoteket och kolla om de har den inne.

Gör dina youtubeklipp snyggare på din blogg, sajt eller Facebook med hjälp av Slide SkinFlix. Enkelt och roligt. Det finns inte så många ramar att välja mellan (än). Men tillräckligt många för att kunna göra sina klipp lite mer stylish.

En annan cooling..

På gång att starta företag eller förening i höst? Sloganizer är en kul sida som faktiskt kan ge lite tips på slogans till ditt företags namn. Det är visserligen på engelska och rätt så klyschiga förslag, men jag tycker den kan få igång kreativiteten när man ska spåna.

Man kan också byta ut orden mot fula ord -och vips har man en rolig eftermiddagslek.

Lite Internethumor från Toothpaste for dinner.

Informationsflödet

Hur nätet bör användas……

… och akta dig för att bli beroende

(….och/eller för att bli 30)

(Bild 1, bild 2, bild 3.)

Svärmor har i hela sitt liv drömt om att gå på en premiär på den världsberömda operan Metropolitan i New York. Men den absolut billigaste biljetten, den sämsta, den bakom pelaren allra längst upp, där man inte ser nånting, bara den kostar över tretusen kronor. Så ni förstår att det det bara varit en dröm.

Tills förra året. När Folkets Hus med sina nya digitala biografer började visa just operapremiärer direkt från Metropolitan.

Och för mig, som är uppvuxen i ett litet samhälle på landet där man som högst fick besök av Linköpings mest kända coverband Frallan & Gänget, är det här alldeles fantastiskt. För förutom att visa New Yorkpremiärer kan man själv hyra biograferna och visa annat. Konserter och festivaler. Modevisningar och fotboll. Eller bara starta sin egen filmklubb. Förstå vad det kan göra för en liten by som vanligtvis har underhållning och kultur 20 mil bort.

Men svärmor har redan bokat in New Yorkpremiären av Faust. För inte ens trehundra kronor blir hon en av de första i världen som får se föreställningen. Live och direkt från Spånga.